Wilhelmina ligger och snarkar på sängen och jag borde kanske också gå och sova... speciellt med tanke på vad jag nu sysselsätter mig med: Funderar över alternativa yrkesval.
Jag menar, lärare, sure, det blir nog bra... men det finns mycket annat spännande också. Jag skulle kunna läsa en massa hemska naturvetenskapliga ämnen och satsa på veterinärprogrammet. Grejen är att jag inte fixar det där med avlivningen... plus att jag är alldeles för blödig. Å andra sidan så kan jag känna mig säkrare när katterna blir sjuka... antar att Wilhelminas, korta men skrämmande, sjukdomshistoria satte spår.
Hittade ett djursjukvårdarprogram... tyvärr krävde det både yrkeserfarenhet inom området samt biologi B.
Biologi B hade väl inte varit nåt problem... men den praktiska delen funkar ju inte. PLUS att man måste bo i Skara i två år.
I övrigt känner jag mig fruktansvärt omotiverad när det gäller min utbildning just nu. Vill ingenting. Önskar bara det var slut på allt det här skolslitet... och detta säger jag innan termin 2 är slut. SUCK.
Vad håller jag på med? Ghaaaa... 6 år får man CSN-lån som max.
Feeeeel the pressure!
Ynk, rädda mig från dessa alternativa tankegångar!
13 nov. 2006
12 nov. 2006
Gräsänkehelg
wMarcus är som sagt hemma i Värmland nu och jag har haft en gräsänkehelg.
Igår skulle jag och Diana vara lite duktiga och sitta med skolarbete, men njaa.. det gick väl sådär. Det slutade med att vi kollade på 8 avsnitt av Queer as Folk och slutligen somnade på golvet (jag iaf) framför Stolthet och Fördom... kom i säng vid 5-tiden tror jag. He he...
Idag har jag däremot gjort klart diskussionsarbetet om etik.
Igår skulle jag och Diana vara lite duktiga och sitta med skolarbete, men njaa.. det gick väl sådär. Det slutade med att vi kollade på 8 avsnitt av Queer as Folk och slutligen somnade på golvet (jag iaf) framför Stolthet och Fördom... kom i säng vid 5-tiden tror jag. He he...
Idag har jag däremot gjort klart diskussionsarbetet om etik.
Imorrn kommer Marcus hem...
11 nov. 2006
Boten Anna
Satt och klickade igenom en massa roliga filmer på jesper.nu och hittade Basshunters "Boten Anna"... redan en nostalgilåt för sommaren 2006.
Fan vad roligt det var! Bästa sommaren!
Ha ha ha, den är så nördig men jag kan inte undgå att älska den. :o)
"Då kom den dagen jag inte trodde fanns..."
Höhöhö...
Fan vad roligt det var! Bästa sommaren!
Ha ha ha, den är så nördig men jag kan inte undgå att älska den. :o)
"Då kom den dagen jag inte trodde fanns..."
Höhöhö...
10 nov. 2006
Är du verkligen man nog?
Ibland önskar jag att jag bättre lyssnade på vad jag själv hade att säga. Satt och läste gamla blogginlägg och allt låter så smart, men handlade jag därefter? Nope... men som sagt, hade jag handlat annorlunda hade jag kanske inte suttit här i Falun, bott här med Marcus, trivts så bra som jag faktiskt gör. Jag är inte alltid så dum jag --> Wasting
Inte minns jag vad som hänt när jag skrev det där inlägget men ändå. Evig sanning.
Jag vill också vara hemma. Suck.
"Ett citat från mig, en liten bonnsprätt lyder
'är du verkligen man nog för att räknas som en bonnläpp?'
För på landet hittar du mig, jag är uppväxt här, ja hujedamej för
Ingen kan ta detta ifrån mig, hej
Här finns inga bekymmer allt ordnar sig"
Ynnes - Ynnes Bonngård
(finns att ladda hem på www.coldpointmedia.se)
Inte minns jag vad som hänt när jag skrev det där inlägget men ändå. Evig sanning.
Jag vill också vara hemma. Suck.
"Ett citat från mig, en liten bonnsprätt lyder
'är du verkligen man nog för att räknas som en bonnläpp?'
För på landet hittar du mig, jag är uppväxt här, ja hujedamej för
Ingen kan ta detta ifrån mig, hej
Här finns inga bekymmer allt ordnar sig"
Ynnes - Ynnes Bonngård
(finns att ladda hem på www.coldpointmedia.se)
Problembarnet och tillökningen
Jag känner mig lat, men visst är det försvarbart att inte orka plugga när man knappt sovit något på hela natten och tillbringade hela gårdagskvällen i gråt? För mer information läs på Idun och Wilhelminas blogg
Har dåligt samvete ändå och känner mig stressad. Crap.
Hur som helst, Wilhelmina har inte spytt på hela dagen... inte sen innan 6 imorse och då var det inget blod i spyorna heller.
Hon verkar må mycket bättre nu tack och lov. Både jag och Marcus satt med hjärtat i halsgropen igår när Wilhelmina blev slöare och bara låg och vilade. Usch... hoppas hon blir helt bra nu med antibiotikan och dietmaten.
Det var inte alls det här jag skulle prata om egentligen, utan om vår tillökningnen i familjen Wall/Karlsson: En cornish rex, bruntonkanes med vitt.
Bilder hittar ni på uppfödarens hemsida, det är missen på bilderna längst upp, Wilde.
Fin va? :o)
Är gräsänka över helgen då Marcus är hemma i Värmland. Jag skulle också ha varit med, men när Wilhelmina blev så dålig så stannade jag så klart hemma. Stackars min älskling...
Sitter och lyssnar på Marcus låtar nu när jag inte har äkta varan hemma... :o)
Nu ska jag i alla fall återgå till det hjärndöda internetsurfandet.
Har dåligt samvete ändå och känner mig stressad. Crap.
Hur som helst, Wilhelmina har inte spytt på hela dagen... inte sen innan 6 imorse och då var det inget blod i spyorna heller.
Hon verkar må mycket bättre nu tack och lov. Både jag och Marcus satt med hjärtat i halsgropen igår när Wilhelmina blev slöare och bara låg och vilade. Usch... hoppas hon blir helt bra nu med antibiotikan och dietmaten.
Det var inte alls det här jag skulle prata om egentligen, utan om vår tillökningnen i familjen Wall/Karlsson: En cornish rex, bruntonkanes med vitt.
Bilder hittar ni på uppfödarens hemsida, det är missen på bilderna längst upp, Wilde.
Fin va? :o)
Är gräsänka över helgen då Marcus är hemma i Värmland. Jag skulle också ha varit med, men när Wilhelmina blev så dålig så stannade jag så klart hemma. Stackars min älskling...
Sitter och lyssnar på Marcus låtar nu när jag inte har äkta varan hemma... :o)
Nu ska jag i alla fall återgå till det hjärndöda internetsurfandet.
9 nov. 2006
Flashbacks från helvetet
Nej, nej, nej, nej.
Obehagliga flashbacks.
Hur får man tonåringar att förstå hur stor världen är? Hur livet inte alltid kommer att vara som det är just nu. Hur det finns ett liv bortanför skolan?
Hur kan man beskriva en känsla för någon som aldrig upplevt det själv... same, same.
Barn lär sig genom sina misstag, eller hur var det Dr Phil sa igår?
Ibland önskar jag bara att man kunde förmedla erfarenheten direkt, så de slipper begås av andra.
Vad göra...
Obehagliga flashbacks.
Hur får man tonåringar att förstå hur stor världen är? Hur livet inte alltid kommer att vara som det är just nu. Hur det finns ett liv bortanför skolan?
Hur kan man beskriva en känsla för någon som aldrig upplevt det själv... same, same.
Barn lär sig genom sina misstag, eller hur var det Dr Phil sa igår?
Ibland önskar jag bara att man kunde förmedla erfarenheten direkt, så de slipper begås av andra.
Vad göra...
6 nov. 2006
Min lördagkväll:
Vill ni veta allt om min lördagkväll?
Här finns allt dokumenterat i bilder med mycket beskrivande kommentarer under! :o) Enjoy!
The Wall Sisters and Their Disciples 1
The Wall Sisters and Their Disciples 2
The Wall Sisters and Their Disciples 3
Ha ha ha...
Johnny - den mångkunnige sångtrubaduren och en av de få jag mött som faktiskt vet vilka Fountains of Wayne är! Wohooo!
Björn - Den tvättäkta vikingen som var den enda med förstånd nog att inse att all helgona var en röd dag!
Filip - Den grekiske filosofen som lyckades se normal ut på varenda kort (Nåja, nästan alla kort i vilket fall... Några bilder med hans alter ego från Wayne's World kategoriseras väl som gränsfall... ;o))
Jag, Marcus och Diana behöver kanske inte närmare presenteras. He he...
Detta är helt och fullkomligt mina naturliga ögonfransar... ärligt! Hoho! ;o)
Party, party...
Helgen i bilder.
Party på Harrys. Förfest och middag hos Diana med perukprovning och sångunderhållning. Mer bilder kommer...
Till er som var där: Be afraid, be very afraid! Mohahahah ;o)
Fortsättning följer...
Marica poserar. För att citera Malins små imitationsutspel: Vem är jag nu?
Kan ni gissa? ;o)
Jag vet några som kan åtminstone.
5 nov. 2006
Plastig musik och plastig social kompetens
Lite smått bakfull idag.
Harrys igår. Jag, Marcus, Diana, Johnny, Filip och Björn.
Kortfattat: Bra musik men för mycket folk.
Harrys hade två gästDJs som verkligen kunde spela musik. Allt man annars hör när man går ut är några få bra rnblåtar blandat med en hel massa utav det där andra skräpet. Vet inte vad rätt genre heter, men ni vet... plastig fjollmusik utan text. (Om nu sådan skulle finnas skulle ordföljden lyda, för att citera Marcus: "Jag är en liten fjortis som flyger ut i rymden..."). Nå, det var ingen plastig musik igår kan jag säga.
Däremot var det som sagt FÖR mycket folk. Helvete, finns det något som kallas "dansgolvs-vett"? I vilket fall var inte besökarna där utrustade med det.
Funderade lite över fenomentet "social kompetens" igår också... Varenda jävel kan väl kallprata och spela spel för att få en konversation att flyta på, men det är ytterst få som är utrustad med riktig social kompetens.
Jag anser att det handlar om lyhördhet, att kunna läsa av andra människor och på så vis skapa kontakt och konversation. Det handlar om ett samspel som inte är verbalt.
Nog filosoferat på söndagsmorgonen.. nu är det dags för frukost!
Harrys igår. Jag, Marcus, Diana, Johnny, Filip och Björn.
Kortfattat: Bra musik men för mycket folk.
Harrys hade två gästDJs som verkligen kunde spela musik. Allt man annars hör när man går ut är några få bra rnblåtar blandat med en hel massa utav det där andra skräpet. Vet inte vad rätt genre heter, men ni vet... plastig fjollmusik utan text. (Om nu sådan skulle finnas skulle ordföljden lyda, för att citera Marcus: "Jag är en liten fjortis som flyger ut i rymden..."). Nå, det var ingen plastig musik igår kan jag säga.
Däremot var det som sagt FÖR mycket folk. Helvete, finns det något som kallas "dansgolvs-vett"? I vilket fall var inte besökarna där utrustade med det.
Funderade lite över fenomentet "social kompetens" igår också... Varenda jävel kan väl kallprata och spela spel för att få en konversation att flyta på, men det är ytterst få som är utrustad med riktig social kompetens.
Jag anser att det handlar om lyhördhet, att kunna läsa av andra människor och på så vis skapa kontakt och konversation. Det handlar om ett samspel som inte är verbalt.
Nog filosoferat på söndagsmorgonen.. nu är det dags för frukost!
1 nov. 2006
Fredagsfilosoferande (lite försenat)
Här kommer ett blogginlägg jag skrev i fredags men glömde bort att publicera... :o)
---------------------------------------------
Gladare nu än imorse.
Sittter och lyssnar på Kent och trots att jag är uttråkad och sysslolös en fredagkväll så känns det rätt ok ändå. Malin är nu hemma i Sverige och åker hem till Björkenäs imorrn... pratade med henne på mobilen förut. :o) Wee!
Hemtentan är så gott som klar. (Första gången jag har lust att bränna böcker! Vill aldrig mer se William Padens "Religious Worlds". Ghaaaa!)
Jag har köpt piratos och hittat ett par snygga glasögon som visserligen kommer ruinera mig, men ändå. Det var sjukt skönt att kunna se ordentligt, även om jag inte har så väldigt nedsatt syn.
Snart åker vi hem över en helg också! Ska bli roligt! Mamma och pappa har installerat värmepump så förhoppningsvis kan man sova där utan att behöva ha huvtröja och termobyxor på sig, men vem vet. Kanske får ta min tillflykt till Lysvik ändå för att slippa frysa ihjäl.
Humdidum…
Ny låt, nya funderingar. FF-låten "Eyes on me".
Lyssnade dessutom på julskivan häromdagen som vi spelade in med ungdomskören. Nostalgisk.
2001, sommarjobb på Finnkulturcenter, övning inför Sohlas musikal… fan vad roligt vi hade! Erika, Sohla, Daniel och co. Skitkul verkligen!
Nå, tiderna förändras och så även människorna.
Underligt detta.
Det var en bra sommar.
Jag blir så frustrerad när jag inte har något att göra, ingen att prata med… what to do!?! Hade det inte varit för att det är mörkt och stormigt ute hade jag nog velat gå ut och gå. Börjar likna sommarens rastlöshet det här. Katterna är just nu inte så mycket till sällskap och jag har inte ro att sitta och hjärndött titta på TV.
Tänk vad sinnesförvirrad man är ibland. Som att man inte alls känner sig själv. Man vet inte vad som är rätt, fel och oacceptabelt. Jag hatar den känslan. Vill aldrig behöva känns så igen. Man tror man vet saker som egentligen inte ens existerar. Flumflum och mer kryptiska funderingar från mig, men det är sådant som kommer upp ibland.
Vad fan, nu går jag snart ut och går ändå. Hmm, kl 22, slutet av oktober i Falun… mörkt och kallt.
Ska jag?
Jag hade ett helt liv i Stockholm som jag nu inte har någon kontakt med alls. Det är som de där två åren aldrig har funnits. Marica är densamme som innan hon flyttade dit, bara med lite mer erfarenhet och insikt. Det är som ett helt annat liv, ett underligt liv som ligger begravd under en massa luddig dimma just nu. Ibland undrar man om det verkligen existerat, det där andra livet.
Jag är ledsen att jag inte var med på riktigt, men jag är glad över att jag nu hittat hem igen. Det känns konstigt att tänka på att livet fortsätter där borta, min andra existens finns där i huvudstaden.
Underligt att tänka på hur alla jag lärt känna där har en vardag, en tillvaro, som jag inte längre har någon insikt i. Ett liv jag inte längre vet någonting om. Det gör mig ledsen samtidigt som jag vet att det inte hade blivit bra på något annat sätt än såhär.
Jag hoppas bara att ni alla har det bra och vet att jag tänker på er ibland.
Själv har jag dock ingen längtan tillbaka. Inte en chans.
Så för att citera min gamla älskade mattelärare Niklas:
Är jag lycklig nu? Ja, det är jag.
---------------------------------------------
Gladare nu än imorse.
Sittter och lyssnar på Kent och trots att jag är uttråkad och sysslolös en fredagkväll så känns det rätt ok ändå. Malin är nu hemma i Sverige och åker hem till Björkenäs imorrn... pratade med henne på mobilen förut. :o) Wee!
Hemtentan är så gott som klar. (Första gången jag har lust att bränna böcker! Vill aldrig mer se William Padens "Religious Worlds". Ghaaaa!)
Jag har köpt piratos och hittat ett par snygga glasögon som visserligen kommer ruinera mig, men ändå. Det var sjukt skönt att kunna se ordentligt, även om jag inte har så väldigt nedsatt syn.
Snart åker vi hem över en helg också! Ska bli roligt! Mamma och pappa har installerat värmepump så förhoppningsvis kan man sova där utan att behöva ha huvtröja och termobyxor på sig, men vem vet. Kanske får ta min tillflykt till Lysvik ändå för att slippa frysa ihjäl.
Humdidum…
Ny låt, nya funderingar. FF-låten "Eyes on me".
Lyssnade dessutom på julskivan häromdagen som vi spelade in med ungdomskören. Nostalgisk.
2001, sommarjobb på Finnkulturcenter, övning inför Sohlas musikal… fan vad roligt vi hade! Erika, Sohla, Daniel och co. Skitkul verkligen!
Nå, tiderna förändras och så även människorna.
Underligt detta.
Det var en bra sommar.
Jag blir så frustrerad när jag inte har något att göra, ingen att prata med… what to do!?! Hade det inte varit för att det är mörkt och stormigt ute hade jag nog velat gå ut och gå. Börjar likna sommarens rastlöshet det här. Katterna är just nu inte så mycket till sällskap och jag har inte ro att sitta och hjärndött titta på TV.
Tänk vad sinnesförvirrad man är ibland. Som att man inte alls känner sig själv. Man vet inte vad som är rätt, fel och oacceptabelt. Jag hatar den känslan. Vill aldrig behöva känns så igen. Man tror man vet saker som egentligen inte ens existerar. Flumflum och mer kryptiska funderingar från mig, men det är sådant som kommer upp ibland.
Vad fan, nu går jag snart ut och går ändå. Hmm, kl 22, slutet av oktober i Falun… mörkt och kallt.
Ska jag?
Jag hade ett helt liv i Stockholm som jag nu inte har någon kontakt med alls. Det är som de där två åren aldrig har funnits. Marica är densamme som innan hon flyttade dit, bara med lite mer erfarenhet och insikt. Det är som ett helt annat liv, ett underligt liv som ligger begravd under en massa luddig dimma just nu. Ibland undrar man om det verkligen existerat, det där andra livet.
Jag är ledsen att jag inte var med på riktigt, men jag är glad över att jag nu hittat hem igen. Det känns konstigt att tänka på att livet fortsätter där borta, min andra existens finns där i huvudstaden.
Underligt att tänka på hur alla jag lärt känna där har en vardag, en tillvaro, som jag inte längre har någon insikt i. Ett liv jag inte längre vet någonting om. Det gör mig ledsen samtidigt som jag vet att det inte hade blivit bra på något annat sätt än såhär.
Jag hoppas bara att ni alla har det bra och vet att jag tänker på er ibland.
Själv har jag dock ingen längtan tillbaka. Inte en chans.
Så för att citera min gamla älskade mattelärare Niklas:
Är jag lycklig nu? Ja, det är jag.
31 okt. 2006
Mmm...
Kom-ihåglapp till mig: Baka den här!
350 g mörk choklad, 70%
225 g osaltat svensk smör
5 ägg
2 1/2 dl socker
100 g ballerinakex
3 dl vispgrädde
Värm ugnen till 160°. Smörj & bröa en form med löstagbar kant. Smält choklad & smör i en kastrull på svag värme. Vispa ägg & socker pösigt. Vänd ner chokladen. Dela kexen i småbitar & blanda ner. Häll allt i pajformen. Grädda pajen i 40-45 minuter. Ställ in pajen i kylen när den svalnat så att den blir riktigt kall. Servera med kall, vispad grädde.
Onyttigt? Oh yes! Mums! :oD
350 g mörk choklad, 70%
225 g osaltat svensk smör
5 ägg
2 1/2 dl socker
100 g ballerinakex
3 dl vispgrädde
Värm ugnen till 160°. Smörj & bröa en form med löstagbar kant. Smält choklad & smör i en kastrull på svag värme. Vispa ägg & socker pösigt. Vänd ner chokladen. Dela kexen i småbitar & blanda ner. Häll allt i pajformen. Grädda pajen i 40-45 minuter. Ställ in pajen i kylen när den svalnat så att den blir riktigt kall. Servera med kall, vispad grädde.
Onyttigt? Oh yes! Mums! :oD
30 okt. 2006
Utekväll i Falun
Här kommer en liten snabbversion utav förra helgens utekväll... många helgalna bilder och här kommer ett urval.
Ja, som sagt... Ehum...
Jag, Björn och Marcus
Marcus godkänner Harrys och deras flytande bröd
Mentala hårdingar
Ja, vi hade väl druckit litegrann kanske... ;o)
Dancing!
Jag antar att ni länge misstänkt det tidigare, och här kommer sanningen.
Nämligen: Före...
... och efter!
Klar förbättring, don't you think? ;o)
Idun och Wilhelmina bloggar
Idun och Wilhelmina har nu skaffat sig en egen blogg där de berättar om livet på Herrhagsvägen i Falun. De talar om samhällsproblem, politik, religiös problematik och... who am I kidding? Deras blogg behandlar ytterst subtila nöjen såsom sova, äta samt leka. Där kan ni läsa om deras problem med människodressyr och deras väntan på en ny lek- och sovkamrat. Enjoy!
www.mentalkatterna.blogspot.com
www.mentalkatterna.blogspot.com
27 okt. 2006
Broke as fuck
Betalat räkningar. Så var man fattig igen då. Vet ni hur deprimerad pengar kan få en? Eller snarare bristen på pengar? Suck.
Ny kurs som börjar snart vilket innebär en massa ny kurslitteratur att köpa
Jag måste börja spara nu för att ha råd med en cornish, men hur lägger man undan när man inte har några pengar att lägga undan från?
Julklappar, ångestframkallande varje år. Egentligen tycker jag att det är kul, men jag har verkligen inte råd. Fan, vill inte att Marcus ska behöva försörja mig en månad till.
Om jag vill kunna betala hyran för i sommar när man inte får csn-pengar måste jag spara till det också nu, för jobb är det ju ingen garanti för att man får. Speciellt inte ett jobb som räcker till hyran för sommarmånaderna.
I might as well go shoot myself. Tur att jag skrev klart (typ) hemtentan igår, idag är deppigheten lägre än någonsin. Nu ska jag åka och göra en synundersökning och skaffa mig fler utgifter.
:o(
Ny kurs som börjar snart vilket innebär en massa ny kurslitteratur att köpa
Jag måste börja spara nu för att ha råd med en cornish, men hur lägger man undan när man inte har några pengar att lägga undan från?
Julklappar, ångestframkallande varje år. Egentligen tycker jag att det är kul, men jag har verkligen inte råd. Fan, vill inte att Marcus ska behöva försörja mig en månad till.
Om jag vill kunna betala hyran för i sommar när man inte får csn-pengar måste jag spara till det också nu, för jobb är det ju ingen garanti för att man får. Speciellt inte ett jobb som räcker till hyran för sommarmånaderna.
I might as well go shoot myself. Tur att jag skrev klart (typ) hemtentan igår, idag är deppigheten lägre än någonsin. Nu ska jag åka och göra en synundersökning och skaffa mig fler utgifter.
:o(
23 okt. 2006
"Living for the weekend"
Kort summering av helgen:
Köpt kattleksaker
Vidare planering för framtida cornish
Jobbat med hemtentan
Läst Islamboken... inte klar än dock
Städat
Blivit tilldelad aliaset "Fru Ynnes"
Ute och festat
Varit bakfull
Yepp, that's it.
Köpt kattleksaker
Vidare planering för framtida cornish
Jobbat med hemtentan
Läst Islamboken... inte klar än dock
Städat
Blivit tilldelad aliaset "Fru Ynnes"
Ute och festat
Varit bakfull
Yepp, that's it.
19 okt. 2006
Weeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee!
Ja, jag vet, jag är lite schizo nu om dagarna... skitdeprimerad emellanåt för att det är höst och jag har tentaångest, überglad emellanåt för att mitt liv är så underbart och sedan, som nu, helt lyrisk över den kommande katten! (Ni märker det va? I och med att mitt senaste inlägg, publicerat för ca 30 minuter sedan, innehöll fruktansvärt mycket galla? Som sagt, schizo)
Tittar på bilder på tidigare kullar hos de uppfödare vi hittills kontaktat och ååh.. jag är så kär i cornishar! Speciellt maskade... man smälter ju!
Det här är så underbart, kan inte vänta tills de kommande kullarna föds!
Tittar på bilder på tidigare kullar hos de uppfödare vi hittills kontaktat och ååh.. jag är så kär i cornishar! Speciellt maskade... man smälter ju!
Det här är så underbart, kan inte vänta tills de kommande kullarna föds!
Patetiskt, alliansen, helt jävla patetiskt...
Hungriga vargar jagar bäst, eller hur var det Reinfeldt?
Något som även tycks kunna tillämpas på oppositionspartier i jakten efter regeringsmakten, sedan sätter de hela jävla rådjuret i halsen i sin glupskhet efter makt och egen rikedom.
Patetiskt, alliansen, patetiskt.
Sveriges nya arbetarparti? Vilket jävla skämt!
Att höja a-kassaavgiften för lärare från 90 kr/mån till 320 kr/mån är det att gynna Sveriges arbetare!? Att förbubbla kostnaden för bilförsäkring, är det att se till befolkningens bästa?
Något tycker man ju att Reinfeldt borde ha lärt sig under sin turné runt om i landet, eller just det, han åkte privatbuss, inte kommunalt. Du kanske ska ta och prova det nästa gång så kanske, kanske du kan få lite insikt i hur det är att leva på landsbygden där det, hör och häpna, inte finns någon tunnelbana! Inte ens en fungerande lokaltrafik! Har du hört något liknande? Nej, detta kan ju inte var Sverige... måste vara Sibirien (also known as "övriga Sverige förutom Stockholm", men alla inom 08-området tycks vara helt ovetande om detta faktum) och Sibirien och dess befolkning behöver vi inte bry oss om och ta hänsyn till! Nej, nej... herregud, bara rikemansavskummen i Stockholm har det bra och får en alltmer växande plånbok så är det lugnt.
Låt oss dessutom höja fackavgiften med sisådär några hundra procent! Jaaa!
Låt se här nu... radikalt höjd fackavgift + sinnesjuk höjning för a-kassa = En befolkning utan ekonomisk säkerhet som rika arbetsgivare kan styra och ställa med efter eget behag!
Guuud vad det är härligt att bo i detta nya Sverige!
En enda sak vill jag tacka den nya regeringen för - tack för att ni nu avslöjat er bluff, er manipulation av det svenska folket, nu tills nästa gång vet vi att ni inte förvärvat några nya kunskaper i Sveriges befolkning och geografi, inte heller utvecklat några empatiska eller sympatiska tendenser.
Ni har i sanning gjort mig allt starkare i min tro på vänsterpartierna! Jag skattar mig och mina 4,5 år kvar på lärarutbildningen lycklig.
Stadskupp för fan!
Jag gillar inte Ken egentligen, ni vet att jag inte menar det bokstavligen, men rent symboliskt... here goes:
Ta upp era händer om ni också hatar staten
Piraten ger polisen feta autografen
Har ni tröttnat på förnedringen
Lägg då en bomb, spräng regeringen
Tills nästa gång// Den evige vänsterpartisten
Något som även tycks kunna tillämpas på oppositionspartier i jakten efter regeringsmakten, sedan sätter de hela jävla rådjuret i halsen i sin glupskhet efter makt och egen rikedom.
Patetiskt, alliansen, patetiskt.
Sveriges nya arbetarparti? Vilket jävla skämt!
Att höja a-kassaavgiften för lärare från 90 kr/mån till 320 kr/mån är det att gynna Sveriges arbetare!? Att förbubbla kostnaden för bilförsäkring, är det att se till befolkningens bästa?
Något tycker man ju att Reinfeldt borde ha lärt sig under sin turné runt om i landet, eller just det, han åkte privatbuss, inte kommunalt. Du kanske ska ta och prova det nästa gång så kanske, kanske du kan få lite insikt i hur det är att leva på landsbygden där det, hör och häpna, inte finns någon tunnelbana! Inte ens en fungerande lokaltrafik! Har du hört något liknande? Nej, detta kan ju inte var Sverige... måste vara Sibirien (also known as "övriga Sverige förutom Stockholm", men alla inom 08-området tycks vara helt ovetande om detta faktum) och Sibirien och dess befolkning behöver vi inte bry oss om och ta hänsyn till! Nej, nej... herregud, bara rikemansavskummen i Stockholm har det bra och får en alltmer växande plånbok så är det lugnt.
Låt oss dessutom höja fackavgiften med sisådär några hundra procent! Jaaa!
Låt se här nu... radikalt höjd fackavgift + sinnesjuk höjning för a-kassa = En befolkning utan ekonomisk säkerhet som rika arbetsgivare kan styra och ställa med efter eget behag!
Guuud vad det är härligt att bo i detta nya Sverige!
En enda sak vill jag tacka den nya regeringen för - tack för att ni nu avslöjat er bluff, er manipulation av det svenska folket, nu tills nästa gång vet vi att ni inte förvärvat några nya kunskaper i Sveriges befolkning och geografi, inte heller utvecklat några empatiska eller sympatiska tendenser.
Ni har i sanning gjort mig allt starkare i min tro på vänsterpartierna! Jag skattar mig och mina 4,5 år kvar på lärarutbildningen lycklig.
Stadskupp för fan!
Jag gillar inte Ken egentligen, ni vet att jag inte menar det bokstavligen, men rent symboliskt... here goes:
Ta upp era händer om ni också hatar staten
Piraten ger polisen feta autografen
Har ni tröttnat på förnedringen
Lägg då en bomb, spräng regeringen
Tills nästa gång// Den evige vänsterpartisten
18 okt. 2006
När Wilhelmina kom till Råcksta
Låg och gosade med Wilhelmina förut och kom att tänka på när hon som kattunge hade blåsljud på hjärtat. Vad rädd jag var!
Jag hade länge gått och väntat på att Wilhelmina skulle bli bokningsbar på katthemmet och när jag till slut fick träffa henne så fick jag också veta att veterinären hade hört antydan till blåsljud på hjärtat. Jag hade redan fäst mig mycket vid henne då så den nyheten gjorde ingen skillnad i beslutet om att ta med henne hem.
Däremot tycktes andra anse att det borde det när de kom med kommentarer som "Jaha, så tyckte du synd om kattungen och bara måååste ta hand om den! Stackars, stackars katten!"
Och detta sagt utan någon som helst sympati i rösten, långt ifrån. Snarar sarkasm blandat med en rejäl dos med tvivel över min beslusförmåga.
Vad arg jag var!
Då var mamma en sann klippa! Hon var till en början tveksam till att jag skulle skaffa katt, men det tog inte lång tid innan hon också tittade på katthemskatterna på internet. :o)
När jag meddelade henne om blåsljudet tyckte hon att det inte skulle ha någon betydelse för mitt val. "Den katten måste ju också ha någonstans att bo oavsett om den är sjuk eller inte!"
Det kändes så otroligt bra att ha henne i ryggen där. Någon som bagatelliserar det som andra propagerar för ska vara ett stort aber för beslutstagandet.
Jag var länge orolig för Wilhelmina, men när vi till slut fick komma på återbesök hos veterinären för att lyssna om ljudet var kvar, så hade det växt bort! Lättnaden var total! Även Buba, min überduktiga men tyvärr före detta veterinär, bekräftade att ljudet var borta. Bad dem lyssna extra noga när Wilhelmina skulle kastreras eftersom katter med blåsljud kan vara extra känsliga att söva.
Så, det var allt jag ville säga denna gång. :o)
Jag hade länge gått och väntat på att Wilhelmina skulle bli bokningsbar på katthemmet och när jag till slut fick träffa henne så fick jag också veta att veterinären hade hört antydan till blåsljud på hjärtat. Jag hade redan fäst mig mycket vid henne då så den nyheten gjorde ingen skillnad i beslutet om att ta med henne hem.
Däremot tycktes andra anse att det borde det när de kom med kommentarer som "Jaha, så tyckte du synd om kattungen och bara måååste ta hand om den! Stackars, stackars katten!"
Och detta sagt utan någon som helst sympati i rösten, långt ifrån. Snarar sarkasm blandat med en rejäl dos med tvivel över min beslusförmåga.
Vad arg jag var!
Då var mamma en sann klippa! Hon var till en början tveksam till att jag skulle skaffa katt, men det tog inte lång tid innan hon också tittade på katthemskatterna på internet. :o)
När jag meddelade henne om blåsljudet tyckte hon att det inte skulle ha någon betydelse för mitt val. "Den katten måste ju också ha någonstans att bo oavsett om den är sjuk eller inte!"
Det kändes så otroligt bra att ha henne i ryggen där. Någon som bagatelliserar det som andra propagerar för ska vara ett stort aber för beslutstagandet.
Jag var länge orolig för Wilhelmina, men när vi till slut fick komma på återbesök hos veterinären för att lyssna om ljudet var kvar, så hade det växt bort! Lättnaden var total! Även Buba, min überduktiga men tyvärr före detta veterinär, bekräftade att ljudet var borta. Bad dem lyssna extra noga när Wilhelmina skulle kastreras eftersom katter med blåsljud kan vara extra känsliga att söva.
Så, det var allt jag ville säga denna gång. :o)
Vår hemlighet
Ok, jag kanske borde vänta med det här... men jag kan faktiskt inte hålla mig. Jag vill inte vara kryptisk längre. Men det är så att jag och Marcus planerar tillökning i familjen. Vet ni vad det bästa är? Det var inte ens min idé från början! Är det inte underbart?
Så hela dagen igår gick åt till att hitta uppfödare med kullar planerade och vi har börjat så smått kontakta några.
Weee! Vi väntar cornish!
Så hela dagen igår gick åt till att hitta uppfödare med kullar planerade och vi har börjat så smått kontakta några.
Weee! Vi väntar cornish!
17 okt. 2006
Uttråkande läsning VS Exalterande planering
Nu har jag skrivit en möjlig inledning till hemtentan i religion. Zzz. Ska sätta mig med Paden och läsa lite mer nu, men det känns lite som att man greppar hans teori nu och man borde fokusera lite mer på att hitta praktiska exempel i de religiösa texterna.... Guuud, vad det här är tråkigt. Inte alls motierad för det här. Kanske för att jag hittat något roligare att göra...
Ååh, jag borde inte gå händelserna i förväg, men jag är så exalterad! Wee!
Internet är en väldigt underhållande kunskapskälla emellanåt. :oD
Är jag nu sådär jobbigt kryptisk igen? Ha ha... jaa... till vidare så.
Ååh, jag borde inte gå händelserna i förväg, men jag är så exalterad! Wee!
Internet är en väldigt underhållande kunskapskälla emellanåt. :oD
Är jag nu sådär jobbigt kryptisk igen? Ha ha... jaa... till vidare så.
16 okt. 2006
Jul, jul, strålande jul
Hörrni... snart är det jul! :o)
Det ryktas om att det eventuellt blir snö här i slutet av veckan. Wee! Panduros julpyssel, here I come!
Det ryktas om att det eventuellt blir snö här i slutet av veckan. Wee! Panduros julpyssel, here I come!
15 okt. 2006
Sagan om de Bannlysta
Häromkvällen så satt jag, Marcus och Diana och tittade på Sagan om de Bannlysta samt Sagan om Saftkalaset. Hur som helst så saknade jag en del i Bannlyst-serien, men idag hittade jag den.
Här kan ni se den --> Sagan om de Bannlysta
Har annars idag varit ute på långpromenad och även pluggat lite Paden... tro det eller ej. (Fick väl lite fart när jag drömde att hemtentan skulle vara inne den 18e eller så. Eeek!)
Nu ska jag gå och äta middag...
Herrå
Här kan ni se den --> Sagan om de Bannlysta
Har annars idag varit ute på långpromenad och även pluggat lite Paden... tro det eller ej. (Fick väl lite fart när jag drömde att hemtentan skulle vara inne den 18e eller så. Eeek!)
Nu ska jag gå och äta middag...
Herrå
12 okt. 2006
Marica rekommenderar:
Nu har Marcus och Fredriks hemsida äntligen blivit klar och ligger ute för allmän beskådan på Coldpoint Media
Där kan ni ladda ned Ynneslåtar, se på konsnärliga bilder av Berra och ladda ned en musikvideo som beskriver livet i Värmlandsskogarna.
Nog för att jag förstår om ni gärna stannar kvar på min blogg och läser så rekommenderar jag denna sida som ett hälsosamt komplement så att ni inte blir alltför Maricaniserade. ;o)
Där kan ni ladda ned Ynneslåtar, se på konsnärliga bilder av Berra och ladda ned en musikvideo som beskriver livet i Värmlandsskogarna.
Nog för att jag förstår om ni gärna stannar kvar på min blogg och läser så rekommenderar jag denna sida som ett hälsosamt komplement så att ni inte blir alltför Maricaniserade. ;o)
Helvetiska Höstdeppighet
Fan också...
Jag är så trött på att varje år bli deprimerad direkt solen går ned någon timme tidigare än normalt. För jag gissar att det inte bara är hemtentaångesten som spökar, även om den gör sitt bästa att bidra.
Vet ni hur frustrerande det är att inte kunna vara sådär lättsinnigt glad som man egenligen borde vara? I somras skrev jag något om att även om tillvaron inte är perfekt så är livet det i alla fall... eller var det tvärtom? Ja, i alla fall, nu är det helt annorlunda. Dumt och tråkigt.
Direkt jag försöker hitta något kul att se fram emot så är den där flumhemtentan där och förstör. Nu i denna stund borde jag sitta och läsa Paden (*rysa*) eller gå ut och gå, men här sitter jag... ingen energi att göra nåt utav det och ju mindre man gör desto mindre orkar man.
Gnäll, gnäll...
Jag är så trött på att varje år bli deprimerad direkt solen går ned någon timme tidigare än normalt. För jag gissar att det inte bara är hemtentaångesten som spökar, även om den gör sitt bästa att bidra.
Vet ni hur frustrerande det är att inte kunna vara sådär lättsinnigt glad som man egenligen borde vara? I somras skrev jag något om att även om tillvaron inte är perfekt så är livet det i alla fall... eller var det tvärtom? Ja, i alla fall, nu är det helt annorlunda. Dumt och tråkigt.
Direkt jag försöker hitta något kul att se fram emot så är den där flumhemtentan där och förstör. Nu i denna stund borde jag sitta och läsa Paden (*rysa*) eller gå ut och gå, men här sitter jag... ingen energi att göra nåt utav det och ju mindre man gör desto mindre orkar man.
Gnäll, gnäll...
11 okt. 2006
Hybrismarica är så jävla rolig
Ha ha ha, fan alltså, jag är så jävla rolig ibland!
Ni vet att jag ständig förespråkat ödmjukhet och sätter det knappast högt på prioriteringslistan att folk ska veta vad jag tyker om mig själv men ändå...
Förra gången jag gjorde ett sådant uttalande var väl på balen då jag kommenterade att jag kände mig rätt fin jag också faktiskt. You remember Malin? :o)
Anledningen till att jag är så roligt i alla fall...
Satt och läste mina gamla cambridgeuppsatser (bland annat) och insåg att var och varannan text slutade med "Jag har rätt och du har fel so go fuck yourself!" ...ja, i princip. Keith hade väl aldrig godkänt mig om jag bokstavligen uttryckt mig så. Nå, jag ordbajsade fram en finare variant av den meningen, kort sagt.
Han måste ha trott att jag hatade hela världen och var något slags psykfall som ville bli världsdiktator (eller vänta nu... hmm, har inte det faktiskt stått med på min att-göra-lista?)
Särskilt rolig var texten "Long live the King" med tanke på hans privata ståndpunkt i den frågan... undrar just om han inte blev omvänd efter propagandan som serverades i den uppsatsen... Ha ha.
Hybrismarica ska nu få massage och kan inte underhålla er längre ikväll.
Tills nästa gång//Marica
Ni vet att jag ständig förespråkat ödmjukhet och sätter det knappast högt på prioriteringslistan att folk ska veta vad jag tyker om mig själv men ändå...
Förra gången jag gjorde ett sådant uttalande var väl på balen då jag kommenterade att jag kände mig rätt fin jag också faktiskt. You remember Malin? :o)
Anledningen till att jag är så roligt i alla fall...
Satt och läste mina gamla cambridgeuppsatser (bland annat) och insåg att var och varannan text slutade med "Jag har rätt och du har fel so go fuck yourself!" ...ja, i princip. Keith hade väl aldrig godkänt mig om jag bokstavligen uttryckt mig så. Nå, jag ordbajsade fram en finare variant av den meningen, kort sagt.
Han måste ha trott att jag hatade hela världen och var något slags psykfall som ville bli världsdiktator (eller vänta nu... hmm, har inte det faktiskt stått med på min att-göra-lista?)
Särskilt rolig var texten "Long live the King" med tanke på hans privata ståndpunkt i den frågan... undrar just om han inte blev omvänd efter propagandan som serverades i den uppsatsen... Ha ha.
Hybrismarica ska nu få massage och kan inte underhålla er längre ikväll.
Tills nästa gång//Marica
10 okt. 2006
Sunshine
Här kommer ett inlägg jag funderat länge på... inspirerad utav Malins tributeinlägg för några veckor sedan.
Ni vet, ibland känns ju livet bara för pissigt... man är deprimerad, håglös och irriterad. Så kommer det ljusglimtar in i vardagen. Människor som för in extra mycket ljus i ens liv... visst finns det många! Mamma, pappa och resterande familjen. Ovärderliga! Jag skulle dock vilja ge en närmare beskrivning på några utav dem, berätta om lite varför de finns med på min sunshine-lista.
Det är människor som...
...Malin: Det är över 2 år sedan vi tog studenten nu, och trots att vi inte hunnit ses jätteofta tiden därefter så står hon mig fortfarande lika nära som när vi stod där med studentmössorna i händerna. Min med-misantrop som vet vad jag tänker och känner utan att jag ens behöver uttala mig. Utan att ge henne minsta förvarning kan hon ge mig ett korrekt svar på det något kryptiska uttalandet "Fuck. Fuck. Fuck. Jag är så körd" För att ta ett exempel från sommaren som gått. Sedan studenten har vi spenderat den mesta tiden i olika länder, men aldrig att jag tvekar om hur nära hon egentligen står mig. Ska bli så otroligt roligt att se henne igen när hon kommer hem från sitt senaste Dublinäventyr. :o)
...Diana: Systeryster som fått stå ut med otaliga desperata telefonsamtal under det senaste halvåret eller så och som nu får uthärda att ha mig 5 min bort. :o) Någon som verkligen kan konsten att peppa en med ett "Go for it!" och som, även om man bara öser ur sig galla över inkompetenta bovärdar, lyssnar och får en att må bättre.
...Jesper, Moa, Felix, Johanna och Carola: Nu kan ni undra vad dessa små liv kan ha gjort för att hamna på denna lista. Nå, egentligen är det ganska enkelt: Bara genom att vara de små charmiga busungar (Även om Johanna nog måste klassas som en tonårsbusunge snart) som de faktiskt är. Får ofta hemlängtan när jag tänker på mina roliga syskonbarn...
...Stig: Ja, det kanske låter lite udda, och de flesta av er vet nog inte ens vem han är, men jag ska förklara bättra om just varför han finns omnämnd här. Två fucking jävla kuk år i Stockholm... stelt, borgerligt, opersonligt och snobbigt. Det är så det känns nu i efterhand. STELT! Inte en enda vuxen person (mhm, jag vet att jag väl i princip är det själv nu men...) under min tid där fick mig att känna mig bekväm. Allting var stelt, stelt, stelt, stelt och det mesta kändes som ett korsförhör alternativt som ett ifrågasättande utav ens egna beslutsförmågor (du vet, ungdomarna idag kan ju inte fatta några vettiga beslut, speciellt inte om de är okunniga lantisar!). Jaja, jag ska inte gå in på det mer... Stig har på något sätt, i mitt huvud, fått representera min resa hem. Helt lugn var jag inte inför mitt första möte med Marcus pappa, men väl där fanns det inte något, inte något alls, som ledde tankarna in på något stelt, stapplande första möte... Allt var precis så naturligt som jag mindes att det brukade vara hemma. Inte en enda gång var det svårt att vara sig själv. Aldrig kändes något krystat eller upstyltat. Bara avslappnat, naturligt. Allting kändes "hemma". När jag tänker på sommaren 2006, så tänker jag på värmlandsuttrycket "jämt", på Fryken, festerna, promenaderna, jag tänker på den tålmodige Stig och givetvis på mötet med hans son...
...Marcus: Jag var skeptisk... men efter timmar, dagar och veckor med dig var jag helt lost. Räddningslöst. Jag visste inte att det fanns sådana som du... helt osannolikt, otippat. Ibland kan man inte göra annat än skratta när du sätter ord på saker jag själv går och tänker på och känner. När du uttalar dig om situationer jag själv länge analyserat inuti mitt huvud. Från allra första början har du tänkt precis som jag... Min chokladbollsälskande, lokalpatriotiske, omtänksamme, rappande lysviking...
Tack för att ni finns!
Ni vet, ibland känns ju livet bara för pissigt... man är deprimerad, håglös och irriterad. Så kommer det ljusglimtar in i vardagen. Människor som för in extra mycket ljus i ens liv... visst finns det många! Mamma, pappa och resterande familjen. Ovärderliga! Jag skulle dock vilja ge en närmare beskrivning på några utav dem, berätta om lite varför de finns med på min sunshine-lista.
Det är människor som...
...Malin: Det är över 2 år sedan vi tog studenten nu, och trots att vi inte hunnit ses jätteofta tiden därefter så står hon mig fortfarande lika nära som när vi stod där med studentmössorna i händerna. Min med-misantrop som vet vad jag tänker och känner utan att jag ens behöver uttala mig. Utan att ge henne minsta förvarning kan hon ge mig ett korrekt svar på det något kryptiska uttalandet "Fuck. Fuck. Fuck. Jag är så körd" För att ta ett exempel från sommaren som gått. Sedan studenten har vi spenderat den mesta tiden i olika länder, men aldrig att jag tvekar om hur nära hon egentligen står mig. Ska bli så otroligt roligt att se henne igen när hon kommer hem från sitt senaste Dublinäventyr. :o)
...Diana: Systeryster som fått stå ut med otaliga desperata telefonsamtal under det senaste halvåret eller så och som nu får uthärda att ha mig 5 min bort. :o) Någon som verkligen kan konsten att peppa en med ett "Go for it!" och som, även om man bara öser ur sig galla över inkompetenta bovärdar, lyssnar och får en att må bättre.
...Jesper, Moa, Felix, Johanna och Carola: Nu kan ni undra vad dessa små liv kan ha gjort för att hamna på denna lista. Nå, egentligen är det ganska enkelt: Bara genom att vara de små charmiga busungar (Även om Johanna nog måste klassas som en tonårsbusunge snart) som de faktiskt är. Får ofta hemlängtan när jag tänker på mina roliga syskonbarn...
...Stig: Ja, det kanske låter lite udda, och de flesta av er vet nog inte ens vem han är, men jag ska förklara bättra om just varför han finns omnämnd här. Två fucking jävla kuk år i Stockholm... stelt, borgerligt, opersonligt och snobbigt. Det är så det känns nu i efterhand. STELT! Inte en enda vuxen person (mhm, jag vet att jag väl i princip är det själv nu men...) under min tid där fick mig att känna mig bekväm. Allting var stelt, stelt, stelt, stelt och det mesta kändes som ett korsförhör alternativt som ett ifrågasättande utav ens egna beslutsförmågor (du vet, ungdomarna idag kan ju inte fatta några vettiga beslut, speciellt inte om de är okunniga lantisar!). Jaja, jag ska inte gå in på det mer... Stig har på något sätt, i mitt huvud, fått representera min resa hem. Helt lugn var jag inte inför mitt första möte med Marcus pappa, men väl där fanns det inte något, inte något alls, som ledde tankarna in på något stelt, stapplande första möte... Allt var precis så naturligt som jag mindes att det brukade vara hemma. Inte en enda gång var det svårt att vara sig själv. Aldrig kändes något krystat eller upstyltat. Bara avslappnat, naturligt. Allting kändes "hemma". När jag tänker på sommaren 2006, så tänker jag på värmlandsuttrycket "jämt", på Fryken, festerna, promenaderna, jag tänker på den tålmodige Stig och givetvis på mötet med hans son...
...Marcus: Jag var skeptisk... men efter timmar, dagar och veckor med dig var jag helt lost. Räddningslöst. Jag visste inte att det fanns sådana som du... helt osannolikt, otippat. Ibland kan man inte göra annat än skratta när du sätter ord på saker jag själv går och tänker på och känner. När du uttalar dig om situationer jag själv länge analyserat inuti mitt huvud. Från allra första början har du tänkt precis som jag... Min chokladbollsälskande, lokalpatriotiske, omtänksamme, rappande lysviking...
Tack för att ni finns!
Gränslandet
Idag hände det... det känns väldigt konstigt. Skumt... har bara upplevt det här en gång, i en helt annan situation... men ändå inte.
Jag fick en liten längtan tillbaka till Stockholm.
Ingen äkta konkret känsla egentligen. Jag vill inte tillbaka. Absolut inte... men en känsla av nostalgi drabbade mig plötsligt.
Allt detta bara för att jag råkade lyssna på Fronda - Gränslandet.
En låt som annars påminner mig om en helt annan känsla, en annan situation som inte alls är anknutet till Stockholm på något sätt.
Även om det är bättre än normalt sett så märks det att "dä årner sä"-årstiden är långt borta...
Mitt gränsland, som alla ser
Tittar upp mot skyn och tårar faller ner (hjälp)
Fylld av ärr och sår
Sträck ut din hand å lyft mig härifrån
8 okt. 2006
My love...
Vet ni, jag tycker verkligen om mitt liv just nu. Ett liv jag faktiskt inte trodde var en möjlig ekvation.
My love...
Katterna på skogspromenad
Vet att jag lovade er fortsättningen på förra helgens bilder, men allt det där är nu gårdagens nyheter. Idag var jag och Marcus ute i skogen och gick med katterna... mycket uppskattat även om de till en början tycktes tro att de var på väg mot sin egen avrättning.
Marcus och Wilhelmina inspekterar Faluskogarna
Idun kommer på att det faktiskt är i skogen de riktiga mössen bor, inte under soffan som de andra dekadenta pälsmössen...
Marica fastnar också på bild när hon väl lämnar ifrån sig kameran... ;o)
Marcus spenderar lite quality time med Idun
På väg hem igen... (vår lägenhet ligger i huset till vänster)
Wilhelmina vet hur man bäst tar igen sig efter en skogspromenad. (Ha ha ha, porrigare katt får ni leta efter! ;o))
7 okt. 2006
En halv kväll i bilder... more to come.
Nya finfina bilder från vindrickarkvällen då Diana, Anna-Karin och Anders var här på besök.
Förutom de exemplariska modellerna Anna-Karin, Anders, Diana, Marcus och givetvis undertecknad får ni här också glimtar utav vår lägenhet som vi för övrigt trivs mycket bra i.
Enjoy... :o)
Förutom de exemplariska modellerna Anna-Karin, Anders, Diana, Marcus och givetvis undertecknad får ni här också glimtar utav vår lägenhet som vi för övrigt trivs mycket bra i.
Enjoy... :o)
Anders och Anna-Karin myser i vardagsrummet
Marcus och Anders roar sig med musiknörderi i sovrummet medan...
...vi tjejer har killfri zon i vardagsrummet. (Eeh, ja, vi har några lådor kvar att packa upp... eller rättare sagt JAG. Det är nämligen alla mina böcker som är kvar)
Well, some things are better left unsaid... ;o) Här låter vi bilden tala för sig själv, inga förklaringar behövs väl?
Min oemotståndliga lysviking och sambo Marcus poserar framför kameran... ;o)
Nu vill inte blogger låta mig publicera fler bilder, men there's more to come. Håll ut! :o)
Tänk efter!
Häromnatten låg jag och funderade på en sak...
Jag varken vill eller orkar ta den långa versionen utav det, men en uppmaning till alla som har förhållanden där ena parten vägrar att kompromissa om saker:
Tänk jävligt noga igenom om det verkligen är så ni vill leva era liv, där den ena partens beslut ständigt är det som blir gällande. Är det värt det?
Nej.
Stå på er, ni är värda någonting bättre än så.
"Om ni inte kan kompromissa kan ni lika gärna sluta leka med varandra!"
(Citat: Förskolelärare)
Det var vad jag ville meddela världen idag. :o) Ett budskap som övrigt inte har någonting alls med dagsläget att göra, långt ifrån, ville bara sprida lite eftertanke till omvärlden.
Igår ringde Rebecca, hon frågade mig en sak jag aldrig blivit frågad om förut, och jag gav henne ett svar som jag aldrig trodde jag skulle kunna svara på just den frågan. Känns bra. Mycket bra.
Kryptiskt? Nå, ni är väl vana by now. ;o)
Nu ska jag återgå till myset i TV-soffan.
Herrå!
Jag varken vill eller orkar ta den långa versionen utav det, men en uppmaning till alla som har förhållanden där ena parten vägrar att kompromissa om saker:
Tänk jävligt noga igenom om det verkligen är så ni vill leva era liv, där den ena partens beslut ständigt är det som blir gällande. Är det värt det?
Nej.
Stå på er, ni är värda någonting bättre än så.
"Om ni inte kan kompromissa kan ni lika gärna sluta leka med varandra!"
(Citat: Förskolelärare)
Det var vad jag ville meddela världen idag. :o) Ett budskap som övrigt inte har någonting alls med dagsläget att göra, långt ifrån, ville bara sprida lite eftertanke till omvärlden.
Igår ringde Rebecca, hon frågade mig en sak jag aldrig blivit frågad om förut, och jag gav henne ett svar som jag aldrig trodde jag skulle kunna svara på just den frågan. Känns bra. Mycket bra.
Kryptiskt? Nå, ni är väl vana by now. ;o)
Nu ska jag återgå till myset i TV-soffan.
Herrå!
3 okt. 2006
Utbränd inspirationsförmåga
... jag har ångest.
Hur jag än försöker så kommer jag inte tillbaka till mitt sommar-motto som jag brukade i alla lägen: Dä årner sä
Ynk.
Jag har en hemtenta som ska lämnas in om en månad. "Lugnt", skulle jag annars tänka, jag föredrar uppsatser och hemtentor framför vanliga examinationer, men den här gången... inte bra. Allting är luddigt, flummigt och smärtsamt oklart. Jag är extremt stressad på grund av alla källtextanalyser, semianrieuppgifter och kurslitteratursgenomgångar som kommer varje vecka, när man samtidigt ska försöka förstå flummiga Paden och hans skumma teorier! Hur ska jag kunna tillämpa något jag inte förstår, eller knappt har tid att förstå.
Om jag har tid att förstå det så jag har inte energin till det. Min motivation ligger på minus och jag vill bara att den här helveteskursen ska ta slut någon gång.
Ynk. Ynk. Ynk. Ynk. Vad synd det är om mig just nu. Hur ska jag stå ut i 4,5 år till om varje fucking inriktning ser ut såhär? I'll be dead by then.
Snälla någon, ge mig lite inspiration och studiemotivation!
Det här driver mig till vansinne!
Hur jag än försöker så kommer jag inte tillbaka till mitt sommar-motto som jag brukade i alla lägen: Dä årner sä
Ynk.
Jag har en hemtenta som ska lämnas in om en månad. "Lugnt", skulle jag annars tänka, jag föredrar uppsatser och hemtentor framför vanliga examinationer, men den här gången... inte bra. Allting är luddigt, flummigt och smärtsamt oklart. Jag är extremt stressad på grund av alla källtextanalyser, semianrieuppgifter och kurslitteratursgenomgångar som kommer varje vecka, när man samtidigt ska försöka förstå flummiga Paden och hans skumma teorier! Hur ska jag kunna tillämpa något jag inte förstår, eller knappt har tid att förstå.
Om jag har tid att förstå det så jag har inte energin till det. Min motivation ligger på minus och jag vill bara att den här helveteskursen ska ta slut någon gång.
Ynk. Ynk. Ynk. Ynk. Vad synd det är om mig just nu. Hur ska jag stå ut i 4,5 år till om varje fucking inriktning ser ut såhär? I'll be dead by then.
Snälla någon, ge mig lite inspiration och studiemotivation!
Det här driver mig till vansinne!
1 okt. 2006
Me no kiss ass
Igår var Anna-Karin, Anders och Diana här... vi drack vin, öl, åt mat och Marcus höll en föreläsning som höll sann Högskolan Dalarna-standard. ;o)
Mycket trevligt var det! Även om migränen smög sig på senare på natten...
Anders försökte hela kvällen att charma Wilhelmina, den ultraradikala feministen, och lyckades väl faktiskt ganska bra ändå... efter sisådär 6 timmars bearbetning. ;o)
Nu är mamma och pappa på väg hit så jag ska runda av... bilder och dylikt kommer upp på The Wall of Misery inom kort, om det är någon som vågar titta. Hehe...
På tal om vår arga-granne-lapp... A little something from me to you, med ord från The Game och Eminem. ;o)
The Mask of Jason was found at the scene of the task with masking tape
And the victim's penis up his ass, a basket case
And they ask him to clean up his act, you bastards wasting too much time
Me no kiss ass, and if that's the case, then we ain't going...
We ain't goin no where so fuck you"
He he...
Mycket trevligt var det! Även om migränen smög sig på senare på natten...
Anders försökte hela kvällen att charma Wilhelmina, den ultraradikala feministen, och lyckades väl faktiskt ganska bra ändå... efter sisådär 6 timmars bearbetning. ;o)
Nu är mamma och pappa på väg hit så jag ska runda av... bilder och dylikt kommer upp på The Wall of Misery inom kort, om det är någon som vågar titta. Hehe...
På tal om vår arga-granne-lapp... A little something from me to you, med ord från The Game och Eminem. ;o)
The Mask of Jason was found at the scene of the task with masking tape
And the victim's penis up his ass, a basket case
And they ask him to clean up his act, you bastards wasting too much time
Me no kiss ass, and if that's the case, then we ain't going...
We ain't goin no where so fuck you"
He he...
30 sep. 2006
Grannmys
Idag har vi fått vår första arga-granne-lapp. Ha ha ha!
Stackars Gizmo fick vara ensam i lägenheten i två timmar och hade visst skällt... well, well... kanske dags för mig att sätta upp lappar på motsvarande dörr om brandsäkerheten. Man får nämligen inte förvara saker i trapphuset.
Hohoho, nej, vem orkar bry sig? I Råcksta var det bra mycket mer lyhört än här och där fanns det aldrig några arga lappar mellan grannarna.
Visst är det trevligt? Mmm, grannmys!
Ärligt talat tycker jag att det är lite smålustigt. Jag menar, "Vår" hund skäller ju sådär varje dag när han blir lämnad ensam! Eller? Nej, just det... det var någon timme en enda gång. Beundransvärt tålamod. ;o)
Nu ska jag ned på stan och köpa skruv.
Herrå!
Stackars Gizmo fick vara ensam i lägenheten i två timmar och hade visst skällt... well, well... kanske dags för mig att sätta upp lappar på motsvarande dörr om brandsäkerheten. Man får nämligen inte förvara saker i trapphuset.
Hohoho, nej, vem orkar bry sig? I Råcksta var det bra mycket mer lyhört än här och där fanns det aldrig några arga lappar mellan grannarna.
Visst är det trevligt? Mmm, grannmys!
Ärligt talat tycker jag att det är lite smålustigt. Jag menar, "Vår" hund skäller ju sådär varje dag när han blir lämnad ensam! Eller? Nej, just det... det var någon timme en enda gång. Beundransvärt tålamod. ;o)
Nu ska jag ned på stan och köpa skruv.
Herrå!
27 sep. 2006
Rymmer från plikten
No Marica, what ARE you doing? Sitter vid internet när du har seminarieuppgift att skriva tills imorrn. Men saken är den att jag redan suttit sju timmar med skolarbete idag så jag behöver en paus.
He he, plus att jag faktiskt vill inviga vårt internet, något som tog sisådär en månad att få (men bara 8 arbetsdagar om du frågar Telia... spy)
I helgen var jag, Marcus och Diana ute och gick långpromenad (massa bilder finns på The Wall of Misery) Här ser ni ett par... båda tagna av Diana.
Annars? Har insett att med internet kan man inte undfly någonting... allting ligger runt husknuten.
Sitter just nu och lyssnar på en riktigt bra låt... tröttnar aldrig! Weee!
We ain't goin' nowhere so fuck you...
Allvarligt nu Marica, du borde verkligen sätta fart. Apmycket att göra! Sen skulle det vara trevligt med en promenad samt ett besök på OnOff så vi får igång den där nedrans livsuppehållande maskinen nån gång (aka "bänkdiskmaskinen")
I need someone's who's good
Someone who's true
Someone who's nice
I need someone like you
23 sep. 2006
Ica blottar sig
Här kommer en blogg jag komponerade ihop häromdagen. Just nu är jag inte ens på rätt humör för att publicera det, men antar att jag gör det ändå.
Jag tror att jag börjat bli vuxen nu... vilket känns ganska bra på många sätt. Kommer nog visserligen aldrig känna mig 100%igt vuxen, men I'm on my way. Sort of.
Vissa saker har kommit naturligt i processen, vissa saker känner jag att jag tvingar fram... tvingar fram för att jag vet att det blir för svårt att hantera vardagen normalt annars.
Ibland måste även en idealist erkänna sig besegrad. Nu låter jag kanske bitter igen, men det är jag egentligen inte. Det känns bra. Mycket bra.
Livet är för övrigt också bra här Falun, något som snart kommer beskrivas, skolan fungerar, även om det är bra mycket jobb... shit ja, apmycket faktiskt.
Idun och Wilhelmina verkar trivas bra i sitt nya hem och jag är sjukt glad med tillvaron.
Igår, under seminariet (eller ja, vi satt i enskilda grupper och diskuterade) så ringde Malin! En oväntad överraskning! Weee!
Varje gång, oavsett var hon är, så blir jag alltid lika glad när Malin ska komma hem, även om inte ens jag är hemma så känns det väldigt kul! Happy, happy! There's no one like Malin... min med-misantrop! :o)
Nå, här kommer bloggen jag skrev ned:
_______________________________________________
I ren tristess började jag städa ut min gamla, och enligt några hiskeligt fula, byrå och hamnade till slut med min gamla dagbok i knät.
Ni vet hur man alltid skrev i dagboken när man var ledsen? Och sedan när man tittar tillbaka i den så verkar man ha haft ett riktigt pissigt liv? Nå, paradoxalt nog komponerade jag bara ihop ett enda dagboksinlägg under mina två år Stockholm.
And well, it ain't pretty, that's for sure.
Hade jag kunnat åka tillbaka till den Marica då, den 27 november 2005, och berätta för henne hur livet faktiskt består av mer och kan se annorlunda ut, hade hon troligtvis ställt sig otroligt skeptisk inför detta påstående och trott att hennes framtida jag hamnat på något mentalsjukhus på grund av idealiserande och sjukt verklighetsförvrängda lögner.
"Var kommer jag egentligen att finna det liv jag söker? Existerar det eller letar jag egentligen förgäves?"
"Jag kommer nog aldrig bli nöjd, aldrig bli sådär Svensson-lycklig. Den här ångesten har visst kommit för att stanna..."
Trots att det inte alls var länge sedan, trots att jag så plågsamt väl minns alla ångestfyllda dagar och nätter så kan jag idag inte förstå hur jag stod ut. Och gjorde det så länge...
(En av sommardiskussionerna jag och Diana hade behandlade om någonting händer utan orsak, en sorts ödesdiskussion. Nå, i vilket fall är jag tacksam över att jag stod ut så pass länge, annars hade jag nog inte haft det riktigt lika bra som jag har det nu... eller kanske, vem vet? Men som sagt, om det var detta mina två miserabla år skulle leda fram till är jag glad att jag uthärdade)
Jag var helt övertygad om att livet var menat att se ut som det gjorde då. Att det inte fanns någon väg ut...
Visste inte vilket beslut jag skulle fatta för att allt skulle bli rätt.
Det finns inte ord att beskriva exakt var jag kände då.. det var komplext och komplicerat, och jag hoppas innerligt att jag aldrig behöver gå igenom det igen.
Allt jag kanske hade behövt göra var att åka hem, så svårt borde det inte ha varit, men av någon anledning tyktes det mig helt oöverstigligt.
"Hur blev det såhär? Är det såhär mitt liv kommer se ut? Med en ständig längtan någon annanstans?
En längtan hem."
Jag bor förvisso inte i Fryksdalen just nu, inte ens i vackra Värmeland längre, men jag har nu insett att det inte är just där man måste vara för att känna sig hemma.
(Missförstå mig dock inte, Fryksdalen - I'll be back! Mohahahahaha...)
_________________________________________________
And that was the end of that.
Det finns mer saker jag vill säga, människor att höja till skyarna, människor jag tycker otroligt mycket om, men jag får inte riktigt ned orden...
Någon dag ska jag sätta mig ned och förklara varför jag blir lycklig bara av att tänka på er. Nu fattas mig orden, men någon dag så...
Jag tror att jag börjat bli vuxen nu... vilket känns ganska bra på många sätt. Kommer nog visserligen aldrig känna mig 100%igt vuxen, men I'm on my way. Sort of.
Vissa saker har kommit naturligt i processen, vissa saker känner jag att jag tvingar fram... tvingar fram för att jag vet att det blir för svårt att hantera vardagen normalt annars.
Ibland måste även en idealist erkänna sig besegrad. Nu låter jag kanske bitter igen, men det är jag egentligen inte. Det känns bra. Mycket bra.
Livet är för övrigt också bra här Falun, något som snart kommer beskrivas, skolan fungerar, även om det är bra mycket jobb... shit ja, apmycket faktiskt.
Idun och Wilhelmina verkar trivas bra i sitt nya hem och jag är sjukt glad med tillvaron.
Igår, under seminariet (eller ja, vi satt i enskilda grupper och diskuterade) så ringde Malin! En oväntad överraskning! Weee!
Varje gång, oavsett var hon är, så blir jag alltid lika glad när Malin ska komma hem, även om inte ens jag är hemma så känns det väldigt kul! Happy, happy! There's no one like Malin... min med-misantrop! :o)
Nå, här kommer bloggen jag skrev ned:
_______________________________________________
I ren tristess började jag städa ut min gamla, och enligt några hiskeligt fula, byrå och hamnade till slut med min gamla dagbok i knät.
Ni vet hur man alltid skrev i dagboken när man var ledsen? Och sedan när man tittar tillbaka i den så verkar man ha haft ett riktigt pissigt liv? Nå, paradoxalt nog komponerade jag bara ihop ett enda dagboksinlägg under mina två år Stockholm.
And well, it ain't pretty, that's for sure.
Hade jag kunnat åka tillbaka till den Marica då, den 27 november 2005, och berätta för henne hur livet faktiskt består av mer och kan se annorlunda ut, hade hon troligtvis ställt sig otroligt skeptisk inför detta påstående och trott att hennes framtida jag hamnat på något mentalsjukhus på grund av idealiserande och sjukt verklighetsförvrängda lögner.
"Var kommer jag egentligen att finna det liv jag söker? Existerar det eller letar jag egentligen förgäves?"
"Jag kommer nog aldrig bli nöjd, aldrig bli sådär Svensson-lycklig. Den här ångesten har visst kommit för att stanna..."
Trots att det inte alls var länge sedan, trots att jag så plågsamt väl minns alla ångestfyllda dagar och nätter så kan jag idag inte förstå hur jag stod ut. Och gjorde det så länge...
(En av sommardiskussionerna jag och Diana hade behandlade om någonting händer utan orsak, en sorts ödesdiskussion. Nå, i vilket fall är jag tacksam över att jag stod ut så pass länge, annars hade jag nog inte haft det riktigt lika bra som jag har det nu... eller kanske, vem vet? Men som sagt, om det var detta mina två miserabla år skulle leda fram till är jag glad att jag uthärdade)
Jag var helt övertygad om att livet var menat att se ut som det gjorde då. Att det inte fanns någon väg ut...
Visste inte vilket beslut jag skulle fatta för att allt skulle bli rätt.
Det finns inte ord att beskriva exakt var jag kände då.. det var komplext och komplicerat, och jag hoppas innerligt att jag aldrig behöver gå igenom det igen.
Allt jag kanske hade behövt göra var att åka hem, så svårt borde det inte ha varit, men av någon anledning tyktes det mig helt oöverstigligt.
"Hur blev det såhär? Är det såhär mitt liv kommer se ut? Med en ständig längtan någon annanstans?
En längtan hem."
Jag bor förvisso inte i Fryksdalen just nu, inte ens i vackra Värmeland längre, men jag har nu insett att det inte är just där man måste vara för att känna sig hemma.
(Missförstå mig dock inte, Fryksdalen - I'll be back! Mohahahahaha...)
_________________________________________________
And that was the end of that.
Det finns mer saker jag vill säga, människor att höja till skyarna, människor jag tycker otroligt mycket om, men jag får inte riktigt ned orden...
Någon dag ska jag sätta mig ned och förklara varför jag blir lycklig bara av att tänka på er. Nu fattas mig orden, men någon dag så...
12 sep. 2006
Jag vill tacka livet
Som den religionsstuderande jag nu är satt jag nyligen och funderade över en religionslektion vi hade under gymnasiet. Fredrik Willén pratade om ateister och människor utan någon egentlig tro, om hur de hanterar situationer där andra kanske tackar gud, varpå han spelade Arja - "Jag vill tacka livet"
Det är så jag känner nu, jag vet inte riktigt vem jag ska vända min tacksamhet till... men det är så jag känner mig.
Tacksam.
Så tack, tack från en Renbebis som äntligen hittat tillbaka till sig själv och sitt egna, riktiga liv.
Det är så jag känner nu, jag vet inte riktigt vem jag ska vända min tacksamhet till... men det är så jag känner mig.
Tacksam.
Så tack, tack från en Renbebis som äntligen hittat tillbaka till sig själv och sitt egna, riktiga liv.
8 sep. 2006
For those who wait - YNK
Hem-hemma nu... känns... jag vet inte, inte alls lika roligt som det brukar. Har ingen lust just nu. Hrmmff... överdoserade fryksdalingar i somras tror jag. Egentligen är det sista jag vill att gå ut just nu, men så kommer det väl bli ändå... kanske. Vi får se.
Gå ut i Torsby. Hmm, jag är skeptisk, men men... tanken på att vara hemma lockar inte direkt nämnvärt.
Lite frustrerande på samma gång att inte bli sådär överlycklig bara av att vara tillbaka i Värmland. Undrar om det beror på min överdos eller det faktum att jag trivs så mycket bättre i Falun. (Eller så kanske jag får min livsnödvändiga dos värmländare ändå, utan att vara hem-hemma?)
Tänkte på det på vägen hem idag, det bästa beslut jag tagit på... ja, åratal, var att flytta från Stockholm.
Har skickat in mitt antagligen sämsta arbete någonsin på högskolan. Förhoppningsvis behöver jag bara komplettera liiite. Hoppas hoppas. Det var verkligen uselt, men eftersom jag missade första veckan så hann jag aldrig komma in i det hela. Ynk ynk, skönt att det bara är en 2 p-kurs.
Hmm, har ju inga roliga kläder att gå ut i, men å andra sidan... kommer det vara värt att lägga ned energi på? Jag skulle vara nöjd att gå till mârten spiknykter och bara åka karuseller... :o) risken är att jag inte får med mig någon i åkandet om de inte supit till innan. Well, well...
Jahapp, vad göra nu? Vänta, vänta, vänta...
Time goes by so slowly for those who wait.
Gå ut i Torsby. Hmm, jag är skeptisk, men men... tanken på att vara hemma lockar inte direkt nämnvärt.
Lite frustrerande på samma gång att inte bli sådär överlycklig bara av att vara tillbaka i Värmland. Undrar om det beror på min överdos eller det faktum att jag trivs så mycket bättre i Falun. (Eller så kanske jag får min livsnödvändiga dos värmländare ändå, utan att vara hem-hemma?)
Tänkte på det på vägen hem idag, det bästa beslut jag tagit på... ja, åratal, var att flytta från Stockholm.
Har skickat in mitt antagligen sämsta arbete någonsin på högskolan. Förhoppningsvis behöver jag bara komplettera liiite. Hoppas hoppas. Det var verkligen uselt, men eftersom jag missade första veckan så hann jag aldrig komma in i det hela. Ynk ynk, skönt att det bara är en 2 p-kurs.
Hmm, har ju inga roliga kläder att gå ut i, men å andra sidan... kommer det vara värt att lägga ned energi på? Jag skulle vara nöjd att gå till mârten spiknykter och bara åka karuseller... :o) risken är att jag inte får med mig någon i åkandet om de inte supit till innan. Well, well...
Jahapp, vad göra nu? Vänta, vänta, vänta...
Time goes by so slowly for those who wait.
5 sep. 2006
Tomten - I'm back!
Fan vad bra allt känns i Falun!
Det är nästan så att man ska börja tro på Tomten och sagor igen också. Shit, jag vet, jag har haft en riktigt förvrängd syn på hur livet är, det är förvisso ingen saga alltid, men visst fan är det egentligen mycket bättre än när man naturligt och spontant fäller kommentaren ”Skumt! Jag har varit jätteglad i flera dagar nu!” bara för att sedan upptäcka att den enda anledningen till munterheten var den stundande hemresan till Värmeland.
Nu åker vi hem på torsdag, och det ska bli skönt och kul, men nu känns det på ett mer…normalt sätt.
Nu efter helgen så kommer katterna till Falun också… weee! Saknar Idun och Wilhelmina massor, men det har varit skönt att slippa oroa sig för dem när vi bott i packlådor och försökt orientera oss både i lägenheten, Herrhagen och Falun.
Var och tränade med Diana igår och har lite träningsvärk idag, wohoo! :o) Skönt! Synd att jag kommer missa danslektionen på torsdag eftersom vi åker hem, men det är inget att göra åt.
What else? Har börjat på min inriktning på lärarutbildningen nu, religion, vilket känns mycket bra, men eftersom jag missade första veckan är jag fortfarande bra förvirrad.
Vilket påminner mitt dåliga samvete om att jag måste gå hem och plugga nu!
Herrå!
Det är nästan så att man ska börja tro på Tomten och sagor igen också. Shit, jag vet, jag har haft en riktigt förvrängd syn på hur livet är, det är förvisso ingen saga alltid, men visst fan är det egentligen mycket bättre än när man naturligt och spontant fäller kommentaren ”Skumt! Jag har varit jätteglad i flera dagar nu!” bara för att sedan upptäcka att den enda anledningen till munterheten var den stundande hemresan till Värmeland.
Nu åker vi hem på torsdag, och det ska bli skönt och kul, men nu känns det på ett mer…normalt sätt.
Nu efter helgen så kommer katterna till Falun också… weee! Saknar Idun och Wilhelmina massor, men det har varit skönt att slippa oroa sig för dem när vi bott i packlådor och försökt orientera oss både i lägenheten, Herrhagen och Falun.
Var och tränade med Diana igår och har lite träningsvärk idag, wohoo! :o) Skönt! Synd att jag kommer missa danslektionen på torsdag eftersom vi åker hem, men det är inget att göra åt.
What else? Har börjat på min inriktning på lärarutbildningen nu, religion, vilket känns mycket bra, men eftersom jag missade första veckan är jag fortfarande bra förvirrad.
Vilket påminner mitt dåliga samvete om att jag måste gå hem och plugga nu!
Herrå!
30 aug. 2006
TO-DO-LIST
Här sitter jag i skolan och försöker reda ut mitt liv litegrann, inte känslomässigt, men rent praktiskt. Har en massa saker på min to-do-list, och jag vet inte vart jag ska börja. Blir lite (läs: mycket) stressad av det faktum att vi inte är klara i lägenheten ännu.
Har nu i alla fall börjat nysta i problemet: Marica vill inte läsa termin 1 två gånger. Verkar gå bra, men jag känner mig väldigt efter när det gäller religionskursen som jag nu troligen kommer att börja på.
Ghaaa...
Nu ska jag ta och bege mig hemåt, se om Ynnes slutat skolan än eller inte... ;o)
Här är vi förresten på Seasidefestivalen i helgen, lutade mot ett kravallstaket när ett irländskt band spelade. Bra bild tagen utav (råkade skriva "utan" först, inte riktigt meningen... ehum) Diana, även om jag ser lite... skum ut. :o)
Herrå!
29 aug. 2006
Nyblivna falubor avlägger rapport
Skrivet idag förmiddag:
Tisdag.
Genomled en helvetesdag i fredags då flytten till Falun skulle genomföras. Huga, stackars, stackars pappa… Vakna 4:15, upp tilll Falun, packa ur bilen, hyra kärra, till Stockholm, packa, packa, packa och stuva, städa och slänga. Tillbaks till Falun och bära, bära och åter bära. Var till och med tvungen att tillkalla systeryster för att orka med det hela, trots att denne var på middag hemma hos en kompis… nöden har ingen lag, eller hur är det man säger?
Vi har börjat komma i ordning någorlunda i lägenheten, men det är fortfarande några lådor kvar som jag tänkte ta itu med idag. Samt berget utav kläder jag måste få in någonstans..
Oh well, första dagen i skolan igår, jag hade en riktigt pissdag och hoppas innerligt på att jag får hoppa över första terminen på något sätt eftersom det är samma som jag läste i Stockholm. Till och med samma uppgifter ju! Försökte ringa studievägledaren nu, men hon var inte på plats. Hrmmfff!
Marcus blev positivt överraskad utav sin utbildning som verkar väldigt seriös och gedigen verkar passa honom precis! :o)
Allt känns väldigt bra här i Falun, med allt! Mycket bättre än det någonsin kändes i Stockholm, och det efter inte ens en vecka här. Känns obeskrivligt skönt!
I lördags var vi på Seaside festivalen här i Falun och såg en massa band, vilket var trevligt. Vill ni har en utförligare beskrivning och fler bilder så kan ni gå in på The Wall of Misery.
Såg ett rockabilly-band ifrån Hedemora. Och här kommer en ny bekännelse… hade mitt högstadie/gymnasie-jag sett mig nu hade jag nog fått en käftsmäll alternativt ett nackskott men trots det dristar jag mig till detta erkännande:
Jo, det är så att… jaa… det är liksom svårt att inte… aw, what the hell, JAG TYCKER OM ROCKABILLY!
There, I said it!
Jag menar, hell, jag är ju från Torsby, what’s the point trying to deny it?
Nu ska jag nog gå tillbaka till lägenheten, är hemma hos Diana just nu, får se om Marcus hunnit iväg till skolan än.
// Rockabilly Queen ;o)
Tisdag.
Genomled en helvetesdag i fredags då flytten till Falun skulle genomföras. Huga, stackars, stackars pappa… Vakna 4:15, upp tilll Falun, packa ur bilen, hyra kärra, till Stockholm, packa, packa, packa och stuva, städa och slänga. Tillbaks till Falun och bära, bära och åter bära. Var till och med tvungen att tillkalla systeryster för att orka med det hela, trots att denne var på middag hemma hos en kompis… nöden har ingen lag, eller hur är det man säger?
Vi har börjat komma i ordning någorlunda i lägenheten, men det är fortfarande några lådor kvar som jag tänkte ta itu med idag. Samt berget utav kläder jag måste få in någonstans..
Oh well, första dagen i skolan igår, jag hade en riktigt pissdag och hoppas innerligt på att jag får hoppa över första terminen på något sätt eftersom det är samma som jag läste i Stockholm. Till och med samma uppgifter ju! Försökte ringa studievägledaren nu, men hon var inte på plats. Hrmmfff!
Marcus blev positivt överraskad utav sin utbildning som verkar väldigt seriös och gedigen verkar passa honom precis! :o)
Allt känns väldigt bra här i Falun, med allt! Mycket bättre än det någonsin kändes i Stockholm, och det efter inte ens en vecka här. Känns obeskrivligt skönt!
I lördags var vi på Seaside festivalen här i Falun och såg en massa band, vilket var trevligt. Vill ni har en utförligare beskrivning och fler bilder så kan ni gå in på The Wall of Misery.
Såg ett rockabilly-band ifrån Hedemora. Och här kommer en ny bekännelse… hade mitt högstadie/gymnasie-jag sett mig nu hade jag nog fått en käftsmäll alternativt ett nackskott men trots det dristar jag mig till detta erkännande:
Jo, det är så att… jaa… det är liksom svårt att inte… aw, what the hell, JAG TYCKER OM ROCKABILLY!
There, I said it!
Jag menar, hell, jag är ju från Torsby, what’s the point trying to deny it?
Nu ska jag nog gå tillbaka till lägenheten, är hemma hos Diana just nu, får se om Marcus hunnit iväg till skolan än.
// Rockabilly Queen ;o)
22 aug. 2006
Fotoaxplock ur sommararkivet
Ett litet smakprov från sommaren...
Den 8 juli. Dagen för Felixs dop, dagen för Bengts väldigt roliga 50-årskalas, dagen för Malins födelsedag, dagen för Kolsnäsfestande... och således också dagen (Ehrmm, eller ja, läs: kvällen) då jag först träffade Marcus.
Bilden här till höger är väl rätt representativ för sommaren och just den specifika kvällen kanske... ha ha.
Den 8 juli. Dagen för Felixs dop, dagen för Bengts väldigt roliga 50-årskalas, dagen för Malins födelsedag, dagen för Kolsnäsfestande... och således också dagen (Ehrmm, eller ja, läs: kvällen) då jag först träffade Marcus.
Bilden här till höger är väl rätt representativ för sommaren och just den specifika kvällen kanske... ha ha.
Från den 8 juli till idag...
Här sitter Marcus med sin hängivna beundrare Hugo i famnen.
21 aug. 2006
Facit: Sommaren 2006
Kom hem i juni, lycklig över att vara tillbaka i Torsby och ute och festa back home igen.
Siktet inställt på flytten till Falun i augusti, men skulle först avnjuta en sommar fylld av fester, kompisar och skitprat med Malin och Lina. (ååh, vad jag saknar Malin! Mail och uppdatering kommer!)
Sommaren har varit bra, mycket bra faktiskt… helt underbar.
Och på detta vis slutade den:
Sista Kolsnäs i helgen.
Sista festen i Fryksdalen överhuvudtaget på ett tag nu.
And you know what? Inne på dansgolvet i folkhopen, vet ni vad min enda tanke var?
”Ta mig härifrån eller ge mig ett maskingevär för i helvete!”
Nog nu. Aldrig förr har jag längtat så mycket från Fryksdalen som då, det kan jag ärligt säga er.
Siktet är fortfarande inriktat på Falun, men livet fick en annan vändning än jag trodde. Saker och ting blir aldrig som man tror. Ni vet att det varit ett av sommarens teman på bloggen, och det mister uppenbarligen aldrig sin bevisliga sanningshalt.
Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig, ibland blir det sämre, ibland blir det bara annorlunda, men ibland, ibland blir faktiskt saker bättre än man någonsin kunde ha planerat.
Nu snart ska jag och Marcus gå ut och måla om vårt soffbord.
Inflytt i Falun på fredag.
Siktet inställt på flytten till Falun i augusti, men skulle först avnjuta en sommar fylld av fester, kompisar och skitprat med Malin och Lina. (ååh, vad jag saknar Malin! Mail och uppdatering kommer!)
Sommaren har varit bra, mycket bra faktiskt… helt underbar.
Och på detta vis slutade den:
Sista Kolsnäs i helgen.
Sista festen i Fryksdalen överhuvudtaget på ett tag nu.
And you know what? Inne på dansgolvet i folkhopen, vet ni vad min enda tanke var?
”Ta mig härifrån eller ge mig ett maskingevär för i helvete!”
Nog nu. Aldrig förr har jag längtat så mycket från Fryksdalen som då, det kan jag ärligt säga er.
Siktet är fortfarande inriktat på Falun, men livet fick en annan vändning än jag trodde. Saker och ting blir aldrig som man tror. Ni vet att det varit ett av sommarens teman på bloggen, och det mister uppenbarligen aldrig sin bevisliga sanningshalt.
Saker och ting blir inte alltid som man tänkt sig, ibland blir det sämre, ibland blir det bara annorlunda, men ibland, ibland blir faktiskt saker bättre än man någonsin kunde ha planerat.
Nu snart ska jag och Marcus gå ut och måla om vårt soffbord.
Inflytt i Falun på fredag.
18 aug. 2006
When hearts like ours meet
Love is a burning thing
And it makes a fiery ring
Bound by wild desire
I fell into a burning ring of fire…
I fell into a burning ring of fire
I went down, down, down
And the flames went higher
And it burns, burns, burns
The ring of fire
The ring of fire
The taste of love is sweet
When hearts like ours meet
I fell for you like a child
Oh, but the fire went wild…
I fell into a burning ring of fire
I went down, down, down
And the flames went higher
And it burns, burns, burns
The ring of fire
The ring of fire
And it makes a fiery ring
Bound by wild desire
I fell into a burning ring of fire…
I fell into a burning ring of fire
I went down, down, down
And the flames went higher
And it burns, burns, burns
The ring of fire
The ring of fire
The taste of love is sweet
When hearts like ours meet
I fell for you like a child
Oh, but the fire went wild…
I fell into a burning ring of fire
I went down, down, down
And the flames went higher
And it burns, burns, burns
The ring of fire
The ring of fire
17 aug. 2006
Tebaks i bygda mi
Ack Värmeland du sköna…
Tillbaka hemma nu efter nästan en vecka i Stockholm. Flyttkartonger och stökig lägenhet var lagom kul men sällskapet gjorde tillvaron avsevärt bättre :o)
I lördags satte vi oss på Swebus och uthärdade fyra dryga timmar innan vi kom fram till Cityterminalen.
Dagarna har gått åt till flyttpackning, filmtittande, picknick vid Mälaren och biobesök. Nu är jag i alla fall tillbaka i Värmeland och planerandet för Faluflytten fortsätter.
Väldigt spännande, men också lite nervöst! :o)
Marcus antagningsbesked låg, med positivt besked, och väntade på honom när han kom hem idag :o) Wee!
Jaa, what else? Känns som att jag har miljoner saker att göra nu men ingen tid till det. Ynk, borde verkligen sätta igång med dansträningen också. Panik, panik. Tänk om jag inte klarar det? Ghaaa! Marica är ineffektiv, yes yes.
Sista Kolsnäs på lördag också, ska nog dit… kanske. Blir kul i så fall!
Nu ska jag tvinga mamma se Walk the Line med mig.
Herrå!
10 aug. 2006
Marica på TV!
Var tog egentligen sommaren vägen?
Imorrn åker Malin tillbaka till Dublin.
Om två veckor är jag i en ny stad, ny lägenhet, ny tillvaro.
På lördag åker jag tillbaka till Stockholm för att packa ihop min lägenhet.
Det har varit en alltför kort, men en underligt underbar sommar.
Önskar bara att det fanns mer tid.
Ni känner ju mig, ni vet att jag gärna överdriver och generaliserar, så grovt draget kan jag säga att om det var detta mina två nattsvarta år i Stockholm skulle komma att resultera i så är jag innerligt glad över att jag uthärdade.
Det är två helt olika liv jag har levt, i Stockholm respektive här hemma. Två helt skilda liv faktiskt.
Jag ångrar inte på något sätt min tid i Stockholm. Jag tror inte på att ångra saker. Visst, jag önskar ibland att jag handlat annorlunda, att jag lyssnat mer på mig själv, men utan tiden i Stockholm hade jag gått miste om mycket. Det har varit lärorikt.
Fört mig kanske lite närmare svaret på vart alla rådjur är på väg
:o)
Nu kom jag av mig lite eftersom 1an visade ett reportage från UKM-festivalen i Helsingborg 2003 när jag och Maria var med! Wohoo! De visade från danslektionen vi var med på! :o) Vet inte om de visade nåt från vår koreografi eftersom jag missade början av programmet… kanske finns det på SVTs hemsida? Bäst att kolla upp :o) Jag var med på TV!
8 aug. 2006
Crappig Countryfestival på Canis
Nu har det gått ett tag sedan jag uppdaterade sist… hmm, vart ska jag börja och vad ska jag berätta om?
Jag och Marcus har varit uppe på Tossebergsklätten. Blev bjuden på god mat. :o) Har aldrig varit där förut… shit, vilken utsikt! Man kan undra varför jag flyttar härifrån. Obeskrivligt fint.
Jaa… annars? Tjejmiddag hemma hos Malin i fredags, vilket var mycket trevligt även om vi inte blev så många som vi först beräknat. Åt god mat, åt godis, drack en massa vin och spekulerade.
Var på Canis i lördags (countryfestival, precis så upphetsande som det låter). En skogspromenad och några skrapsår senare sparade vi 600 spänn tillsammans. Ehum… :o)
Var en rätt crappig kväll, men som Madde uttryckte det idag: ”Man måste nog vara jävligt full för att tycka det är kul”
Vi träffade i alla fall både Lina och Madde där. Var helt sjukt mycket folk där, mitt ute i skogen i Lysvik! De flesta var iofs utanför och mest småungar, men ändå.
Drägg som vill slåss på fyllan, minimalt privatliv, ”inavelstendenser” och kontrollbehov har fått mig att ibland tänka på den kommande flytten med förväntan, även om det egentligen är rätt deprimerande. Det är rätt charmigt här när alla känner alla, men ibland så driver det mig till vansinne. Då vill jag bara bort ett tag… men sådant går över rätt fort. Usch, vill verkligen inte tänka på att det snart är dags att flytta och börja skolan i Falun. Ynk.
Jag har fått ett positivt svar på ett av mina prostitutionsmail som jag skickade till Faluns dansskolor! Wee! Det verkade dessutom vara den bättre utav dem! Jaay! Hoppas det blir bra det här…
Idag har jag varit uppe i Torsby och träffat Malin och senare också Madde som hastigast. Malin åker tillbaka till Dublin på fredag och jag har redan abstinens. :o)
Nu vet jag inte vad mer ska jag berätta just nu.
Hmm, åker tillbaka till Stockholm till helgen för att packa och göra lite roliga saker, sen kommer jag tillbaka till Värmlandsskogarna och stannar tills dess att jag börjar plugga igen.
Gulp.
Jag och Marcus har varit uppe på Tossebergsklätten. Blev bjuden på god mat. :o) Har aldrig varit där förut… shit, vilken utsikt! Man kan undra varför jag flyttar härifrån. Obeskrivligt fint.
Jaa… annars? Tjejmiddag hemma hos Malin i fredags, vilket var mycket trevligt även om vi inte blev så många som vi först beräknat. Åt god mat, åt godis, drack en massa vin och spekulerade.
Var på Canis i lördags (countryfestival, precis så upphetsande som det låter). En skogspromenad och några skrapsår senare sparade vi 600 spänn tillsammans. Ehum… :o)
Var en rätt crappig kväll, men som Madde uttryckte det idag: ”Man måste nog vara jävligt full för att tycka det är kul”
Vi träffade i alla fall både Lina och Madde där. Var helt sjukt mycket folk där, mitt ute i skogen i Lysvik! De flesta var iofs utanför och mest småungar, men ändå.
Drägg som vill slåss på fyllan, minimalt privatliv, ”inavelstendenser” och kontrollbehov har fått mig att ibland tänka på den kommande flytten med förväntan, även om det egentligen är rätt deprimerande. Det är rätt charmigt här när alla känner alla, men ibland så driver det mig till vansinne. Då vill jag bara bort ett tag… men sådant går över rätt fort. Usch, vill verkligen inte tänka på att det snart är dags att flytta och börja skolan i Falun. Ynk.
Jag har fått ett positivt svar på ett av mina prostitutionsmail som jag skickade till Faluns dansskolor! Wee! Det verkade dessutom vara den bättre utav dem! Jaay! Hoppas det blir bra det här…
Idag har jag varit uppe i Torsby och träffat Malin och senare också Madde som hastigast. Malin åker tillbaka till Dublin på fredag och jag har redan abstinens. :o)
Nu vet jag inte vad mer ska jag berätta just nu.
Hmm, åker tillbaka till Stockholm till helgen för att packa och göra lite roliga saker, sen kommer jag tillbaka till Värmlandsskogarna och stannar tills dess att jag börjar plugga igen.
Gulp.
3 aug. 2006
I need someone like you
I need someone who's good
Someone who's true
Someone who's nice
I need someone like you
Hallelujah...
(Tuva Novotny - Newfound lover)
2 aug. 2006
Skål på rä din stacker!
Ett begrepp jag använt tidigare, men för väldigt länge sedan, ska jag nu ta upp igen här på bloggen. Nämligen Lina-uttrycket ”levastund”.
Stunder då man känner sig nästintill euforisk, när man känner att man verkligen lever.
Stunder man redan på förhand vet kommer bli minnen man gärna tänker tillbaka på. Enkla små saker man hänger upp dessa på…
”Skål på rä din stacker!” Den självklara symbolen för en av sommarens levastunder :o)
Varför träffade jag inga roliga värmländare i Stockholm för, när de uppenbarligen finns där?
Vilken underbar sommar det varit på många olika sätt…
Jag kan inte förstå att för bara ett halvår sedan så satt jag i min lägenhet, dyster till sinnes och trodde att mitt liv var förutbestämd till en tillvaro i mörk ångest. Jag kände inte att jag hade någon kontroll över mitt eget liv och var alltför obeslutsam för att ta tillbaka den.
Nu känns allt så bra att jag bara väntar på en stor, ovälkommen otrevlighet. Det kan väl inte kännas såhär bra utan att man blir straffad för det? När dyker egentligen den stora ångestskuggan upp? Yeah, yeah, den kommer väl på posten när (/om) jag åker iväg ensam till Stockholm, eller när jag väl måste flytta. (Gulp… åh, förträng, förträng)
Johanna och Carola har varit här idag, de små terroristerna… har inte varit en lugn stund sedan dess, men vad gör väl det? Kommer bli tomt imorrn när både Diana och brorsdöttrarna åker hem. (Aaaah! Lappsjuka och ångest!)
På agendan om brorsdöttrarna får bestämma:
- Slå på varandra med pinnar (”Vill du va med Marica? Vi slår på varann med den här!”)
- Ha amatörfilosofiska konversationer (”Man måste följa sitt hjärta!”, ”Man går sju år på samma skola eftersom det är sju veckodagar”)
- Väga sina egna huvuden (”Kom nu Diana! Vi måste väga mitt huvud!”)
- Uttala sig i ämnen de inte vet något om (Jeez!)
Stunder då man känner sig nästintill euforisk, när man känner att man verkligen lever.
Stunder man redan på förhand vet kommer bli minnen man gärna tänker tillbaka på. Enkla små saker man hänger upp dessa på…
”Skål på rä din stacker!” Den självklara symbolen för en av sommarens levastunder :o)
Varför träffade jag inga roliga värmländare i Stockholm för, när de uppenbarligen finns där?
Vilken underbar sommar det varit på många olika sätt…
Jag kan inte förstå att för bara ett halvår sedan så satt jag i min lägenhet, dyster till sinnes och trodde att mitt liv var förutbestämd till en tillvaro i mörk ångest. Jag kände inte att jag hade någon kontroll över mitt eget liv och var alltför obeslutsam för att ta tillbaka den.
Nu känns allt så bra att jag bara väntar på en stor, ovälkommen otrevlighet. Det kan väl inte kännas såhär bra utan att man blir straffad för det? När dyker egentligen den stora ångestskuggan upp? Yeah, yeah, den kommer väl på posten när (/om) jag åker iväg ensam till Stockholm, eller när jag väl måste flytta. (Gulp… åh, förträng, förträng)
Johanna och Carola har varit här idag, de små terroristerna… har inte varit en lugn stund sedan dess, men vad gör väl det? Kommer bli tomt imorrn när både Diana och brorsdöttrarna åker hem. (Aaaah! Lappsjuka och ångest!)
På agendan om brorsdöttrarna får bestämma:
- Slå på varandra med pinnar (”Vill du va med Marica? Vi slår på varann med den här!”)
- Ha amatörfilosofiska konversationer (”Man måste följa sitt hjärta!”, ”Man går sju år på samma skola eftersom det är sju veckodagar”)
- Väga sina egna huvuden (”Kom nu Diana! Vi måste väga mitt huvud!”)
- Uttala sig i ämnen de inte vet något om (Jeez!)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)