Misantrop forever

För några (läs: många) år sedan satt jag samman med någon killkompis och läste Glöd. I den fanns en insändare (ni vet, en sån där äckligt filantropisk en), som behandlade ämnet "Alla människor är så vackra".
Misantrop som jag var redan då, uttalade jag min förundran högt inför min kompis, och han sa "Ja, har du aldrig känt så? Att alla människor är fina och vackra?"
Eeeh, nej. Ska man göra det? Och ju mer tid som går desto mer osannolikt känns det att jag någonsin kommer tänka så.
Människor, som jag själv inte väljer att umgås med är förbannat irriterande och ja... långt ifrån vackra på något sätt. Jag kanske är bitter, eller så har misantropin bara rotat sig mer grundligt.
Eller, så är det för att jag här i Stockholm har fler människor att irritera mig på.
Don't get me wrong, börjar vänja mig vid att bo här and it's not that bad... men ibland tror jag att utan min MD skulle jag aldrig klara av att åka tunnelbana.

Ho ho ho, ni som bara vill läsa käcka och överoptimistiska inlägg borde ha slutat läsa för länge sedan, för det kommer mer.
Tuggummi... tuggummi och irriterande människor kan aldrig sluta bra. Kanske är jag petig av mig men jag tycker faktiskt inte att det är någon skillnad mellan att slafsa när man äter man och att slafsa när man tuggar tuggummi. Dåligt bordsskick är något jag kan bli helt galen på... skulle aldrig i mitt liv stå ut med en pojkvän som inte hade nåt bordsskick.
Hur som helst, irriterande människor på tunnelbanan som slafsar tuggummi. Är den gruppen överrepresenterad på gröna linjen eller är det bara jag som haft otur, för de tycks förfölja mig!?
Redan på gymnasiet började jag bli dålig på att dölja min åsikter även om jag inte sa nåt, mitt häpna stirrande sa nog allt.
Jag tyckte nog att jag var ganska tolerant förut, men jag hade nog helt enkelt inte fått tillräckligt många prövningar i ämnet.

Jag är lite trött på folk just nu, måste få vila och sova lite... men eftersom jag i princip inte haft någon semester från alltihop i sommar så kommer nog inte prognosen för hösten/vintern se ljus ut. Om jag bara kunde, för en eller två veckor, få välja vilka jag ska träffa och vad jag ska göra, skulle jag inte klaga mer i höst utan direkt gå in på internet och köpa en ljusterapilampa, för så som det är nu, skulle den stackars lampan få ett alltför svårt uppdrag att lösa.

När jag var barn tyckte jag om hösten och vintern. Tyckte det var mysigt med blåst och regn och få ha varma tröjor på sig utan att svettas ihjäl. Vet inte när det vände, men en gissning är tonåren någon gång... högstadiet där. Att det ska behöva vara så... Helt fucked up.
Jag vill ha en ljusterapilampa nu! (helst innan jag går under)


(förresten, jag har lite material för ett kortare mer optimistiskt inlägg också, men det får vänta lite efter det här... ;o))

50 av 25 möjliga

Hö hö hö... när jag ska blockera spam-mail på spray så kommer det upp en ruta:
"Du använder förnärvarande 50 av 25 möjliga blockeringar"
Ööhh... inte för att jag på något vis är missnöjd men...

Igår fick jag sova...

Genom åren har jag haft mer eller mindre seriösa funderingar över döden. Två utav mina teorier från förr inkluderar när och på vilket sätt jag ska lämna denna världen... *ler* Det är inte så dystert som det låter, jag hade ganska roligt när jag kom underfund med följande.
Teori 1. Efter att ha bott i Göteborg några år återväder jag till Torsby och lever som prostituerad och hemlös. Bor på gamla torget utanför systemet (det är väl där gamla torget ligger?) och dör vid dryga trettio. Minns inte utav vad, men en gissning är ju nån skamlig sjukdom eller överdos?
Teori 2. 2011 (eller nåt sånt) vinkar jag adjö utav detta liv på ett toalett i Skåne. (DET däremot var på grund utav en överdos).

Tjaa... verklighetsförankring är kanske inte min starkaste sida, men man ska aldrig ta något för givet. Precis när man tror att livet inte kan överraska en mer så får man ett mail eller ett konstigt telefonsamtal från förr som får en att inse varför man inte ska underskatta livets nyckfullhet. Ehum, ja. Skit samma.
Vad jag ville komma till är att efter att jag läst en krönika på Expressen blev jag inspirerad att också göra... The Death Test.

And these are the votes of.. jadda jadda jadda, vad de nu säger på melodifestivalen.
Nedan följer facit på mina tonårsspekulationer:

Alcoholism (8%)
Heart Attack (5%)
Alien Abduction (5%)
"Cleaning your Rifle" (3%)

Låter betryggande att sannolikheten att jag ska dö utav en hjärtattack är lika stor som att jag blir bortförd utav utomjordningar. Hur som helst så blir jag 74 år gammal.

Om jag inte får sova snart så blir jag inte så gammal kan jag säga... eller ja, igår fick jag sova, och jag kan inte beskriva hur skönt det var och hur mycket bättre jag mår idag! Äntligen...
Jag är visserligen fortfarande trött, men nu hamnar jag i alla fall på plussidan medvetandestrecket.
Dock betvivlar jag att det blir nåt besök i tvättstugan idag... ska nog besöka Katthemmet istället och försöka få lite klarhet i vissa saker.

Hur som helst, om en timme är jag friii...

På östfronten...

Det senaste året tror jag att jag helt förlorat förmågan att ens leva i samma vecka som resten av världen... frågar du mig så är det första veckan i september just nu. ;o) Så planerar jag... tror att det är slutet utav månaden, när det egentligen är 20 dagar kvar. Oh well, så kan det gå... "det är smällar man får ta i vår ålder".

Var i måndags på audition på Sway och ska börja på deras förberedande vecka 35. Ska bli så sköönt att slippa hobbyklasserna! Att sedan lärarbesättningen består utav Jennie Widegren, Ambra Succi, Sabina Dalfjäll med flera gör ju inte saken sämre direkt. Weee!

Nu står mina katter uppskrivna på att få åka hem... hoppas bara att det går bra hos veterinären idag. *gulp*
I övrigt har jag inget kul att framföra just nu... Blev introducerad för "Team America - The World Police" (eller hur det nu var, ni vet, jag och namn... ;o)) igår, det var roligt.
Annars, nej. På östfronten intet nytt...

Djävulens verk...

Arrgh, vad jag hatar Bregott!
Omöjligare smör att breda får man leta efter. Tänk, bre bregott på barkis... *rysa*

Imorse försov jag mig... kvart över sju vaknade jag. Paniiiiik. Vet inte riktigt hur mycket jag glömt denna gång.
Hur som helst, i helgen ska jag repa inför Dalhalla och så ska jag träffa Malin och Lina. Trevligt, trevligt! :o)
Nu ska jag gå och äta frukost...

The Irony

Gud vad Alf Brorson skulle bli stolt om han såg min titel nu... *ler* Nu handlar det dock inte om någon short story analyserad under engelsklektionerna, utan det handlar om The Life of Marica.
Äh, vad ska jag skriva? Eeeh... ja, har på ett oväntat tragikomiskt sätt insett att jag bör lägga psykologplanerna på hyllan, i alla fall for now. Vissa människor kommer jag verkligen aldrig att förstå mig på... så är det bara.
What else? Egyptenresan var bra... varmt och skönt. Lite för mycket varmt ibland... 50 grader i skuggan i Konungarnas Dal. Dessvärre fanns där ingen 50-gradig skugga att svalka sig i...
Det var lite skönt att komma hem till Sverige faktiskt... ingen prutning, och sedan slipper man få prislappar med kamelvaluta satta på sitt huvud (eller vad det nu var som bedömdes...)

Vet inte hur långt jag kommit med mina kattplaner sist jag uppdaterade, men nu om någon vecka så får jag i bästa fall mina små kattungar från Stockholm Katthem. Weee!

Mer breaking news. Kom in på distanskursen i historia trots att jag var tre månader försenad med min anmälan. *ler* Just nu känner jag mig inte så jätteintresserad utav att gå, men vi får se... har huvudet fullt av katter för tillfället. ;o)