Hmm, undrar hur många timmar totalt jag har varit hemma de senaste dygnen…
I fredags så räddades jag från en tråkig hemmakväll i ensamhet (mamma jobbade och pappa var på tävling) och hamnade istället på Fryksdalsdansen med Marcus och co. Jag hade väldigt kul, men vi kom dit rätt sent och missade BWOs uppträdande, men men… Det var gaanska trångt inne på Verkstan, och fortfarande samma kassa DJ som körde. Vilken leder mig till nästa anhalt… dansbandsbanan. Ja, där trodde ni väl aldrig att jag skulle hamna. He he… dansade till och med några låtar. :o) Väääldigt improviserat, men ändå.
Kom hem några timmar igår, duschade och gjorde mig i ordning inför bröllopsserveringen.
Maria och Erik var plågsamt fina! Aaaw… :o) Varför skulle man inte vilja gifta sig för? Gäller ju ”bara” att hitta rätt person, som de verkar ha gjort. Hmm.
Därefter följer ett obeskrivligt kaos utav disk, förlorade tårtor och mängder med vin. Jag, som redan var dödstrött när jag kom dit efter att ha sovit runt 4 timmar natten innan, kände mig överkörd av en långtradare eller 7 redan innan klockan var tio. Kan beskriva kvällen med ett ord från mig sida: SMÄRTA.
Hur som helst, efter att ha varit färdiga för sängen i bra många timmar slog någonting över och helt plötsligt var varenda händelse hysteriskt rolig. Emmas sjukhusberättelse tog priset… jag och Lina skrattade så vi grät! (vid det här laget var väl klockan runt 2 på natten)
Sov hos Lina inatt och somnade kanske inte förrän vid fyra.
Nej, nu måste jag gå in och publicera det här samt skicka mail till Diana, sen blir duschen nästa anhalt.
29 juli 2006
Mmm hrmmm...
Poor bastards ni som ska umgås med mig ikväll!
Jag är odrägligt disträ och odräglig rent allmänt idag. På ett, enligt mitt tyckte, bra sätt förvisso, men jag är inte säker på att andra delar min åsikt :o)
Kom precis hem. Fryksdalsdansen igår igen… Nu har jag ett par timmar på mig innan jag ska iväg upp till bröllopet. Berättar mer om utekvällen senare, nu ska jag gå och mata Valles katt.
Jag är odrägligt disträ och odräglig rent allmänt idag. På ett, enligt mitt tyckte, bra sätt förvisso, men jag är inte säker på att andra delar min åsikt :o)
Kom precis hem. Fryksdalsdansen igår igen… Nu har jag ett par timmar på mig innan jag ska iväg upp till bröllopet. Berättar mer om utekvällen senare, nu ska jag gå och mata Valles katt.
27 juli 2006
6 mile road
Har jag berättat hur underbart skönt det är att vara hemma? Ja, antagligen en miljon gånger, men jag gör det igen… Det är så obeskrivligt skönt att vara hemma! Inte nödvändigtvis hem-hemma i Bada, men hemma. :o) Ska inte gå in på det igen, ni vet redan vad jag menar.
Igår gick jag hela vägen till Öjenäs. HELA vägen den här gången… :o) Det var inte så långt som jag först fasat, när man väl hade vänligare skor på sig. Dock så var det stekande sol hela vägen. Mellan ca tågstationen i Bada och ca tio meter ifrån målet fanns det inte en enda liten skugga. Det tog 1 timma och 45 minuter, men skulle nog kunna ta det på en och en halv. Ungefär en mil blev det… 6 mile road.
Träningsvärk i högerarmen idag efter allt bollspelande i vattnet. (God, I’m so otränad) Är helt otroligt långgrunt där och vattnet är bra mycket varmare än exempelvis i Bada.
Första dagen på Fryksdalsdansen igår på Kolsnäs. Var där med Marcus och hans kompisar… hade väldigt trevligt! Kul kväll trots den crappiga musiken. Självklart var jag uppe och dansade ändå, you know me (så länge det inte är svenska sommarhits så), men ändå. Mycket folk var där, men såg inte så jättemånga jag kände. Malin har fullt upp med bröllopet, Sandra jobbar dubbla skift hela veckan och Lina skulle inte gå…
Nu är jag überfattig :o(
Hmm… insikter. Here’s a kryptisk mening för er:
Fryksdalingar kan vara känslomässigt dyrköpta.
Vad det innebär får ni tolka hur ni vill…
Cause when I look at you I can see an angel in your eyes
But if I look deeper inside I see a freakish little side
And no matter how much, too much is never enough
Igår gick jag hela vägen till Öjenäs. HELA vägen den här gången… :o) Det var inte så långt som jag först fasat, när man väl hade vänligare skor på sig. Dock så var det stekande sol hela vägen. Mellan ca tågstationen i Bada och ca tio meter ifrån målet fanns det inte en enda liten skugga. Det tog 1 timma och 45 minuter, men skulle nog kunna ta det på en och en halv. Ungefär en mil blev det… 6 mile road.
Träningsvärk i högerarmen idag efter allt bollspelande i vattnet. (God, I’m so otränad) Är helt otroligt långgrunt där och vattnet är bra mycket varmare än exempelvis i Bada.
Första dagen på Fryksdalsdansen igår på Kolsnäs. Var där med Marcus och hans kompisar… hade väldigt trevligt! Kul kväll trots den crappiga musiken. Självklart var jag uppe och dansade ändå, you know me (så länge det inte är svenska sommarhits så), men ändå. Mycket folk var där, men såg inte så jättemånga jag kände. Malin har fullt upp med bröllopet, Sandra jobbar dubbla skift hela veckan och Lina skulle inte gå…
Nu är jag überfattig :o(
Hmm… insikter. Here’s a kryptisk mening för er:
Fryksdalingar kan vara känslomässigt dyrköpta.
Vad det innebär får ni tolka hur ni vill…
Cause when I look at you I can see an angel in your eyes
But if I look deeper inside I see a freakish little side
And no matter how much, too much is never enough
25 juli 2006
Nu är det kört
För att tala sanning med Andrés ord: Är det kört nu?
Schizojag svarar migsjälv: Ja, det är det. Det är kört nu.
Ha ha, I should really get some sleep. Ehrrmm.
Can't you see what you do to me baby, you make me crazy, you make me act like a maniac...
Sanningen är...
Hmm.
Sanningen är att det redan är för sent.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Har tidigare nämnt min oförmåga att tänka rationellt… att jag har svårt att förlika mig med verkligheten emellanåt. Well, har suttit i mitt fönster nu och funderat lite.
Mitt problem är egentligen inte att jag inte kan tänka rationellt, för det kan jag, mitt problem är att jag sällan handlar därefter. Jag handlar med känslor istället för med förnuft. En förbannelse är vad det är. Man önskar bara att man kunde plocka ut hjärtat, eller den del i hjärnan som nu kan tänkas basa över irrationella känslor, och sedan handla utan att känna efter. Jag kan se förnuftigt på saker, men ofta gör det för ont att se sanningen så jag bryr mig helt sonika inte om den… och riskerar istället att orsaka ännu mer plågsamheter.
For what it’s worth.
Efter snart 22 år borde jag vara van vid att vara jag.
Sanningen är att det redan är för sent.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Har tidigare nämnt min oförmåga att tänka rationellt… att jag har svårt att förlika mig med verkligheten emellanåt. Well, har suttit i mitt fönster nu och funderat lite.
Mitt problem är egentligen inte att jag inte kan tänka rationellt, för det kan jag, mitt problem är att jag sällan handlar därefter. Jag handlar med känslor istället för med förnuft. En förbannelse är vad det är. Man önskar bara att man kunde plocka ut hjärtat, eller den del i hjärnan som nu kan tänkas basa över irrationella känslor, och sedan handla utan att känna efter. Jag kan se förnuftigt på saker, men ofta gör det för ont att se sanningen så jag bryr mig helt sonika inte om den… och riskerar istället att orsaka ännu mer plågsamheter.
For what it’s worth.
Efter snart 22 år borde jag vara van vid att vara jag.
24 juli 2006
Ynk också!
”Go for it!” och ”Slutty!” Gee, vad är det för uppmaningar ni kommer med egentligen! Ha ha… (Kanske ska tillägga att uppmaningarna inte berör samma ämne? He he)
Varit upp till Torsby idag helt i onödan. Skulle lämna tillbaka flytvästarna idag men hela brandstationen var tömd på folk på grund av nån skogsbrand, jag menar, mage till oförskämdhet att inte vara på stationen då! ;o)
Så, hela Torsbybesöket gick åt till att vänta på pappa istället. Well, well…
Nää, det får räcka för idag, ska nog sätta mig och skriva ihop ett mail nu.
Åh, ynk också.
Herrå!
23 juli 2006
Dä årner sä...
Idun och Wilhelmina ligger här bredvid och tittar förebrående på mig. Mm, jag vet att ni inte fått överdrivet mycket uppmärksamhet de senaste dagarna av mig, men lyckligtvis finns det så många andra i huset som kan stå till tjänst, alldeles för många ibland. Idag har mamma och pappa fått hem det senaste tillskottet i Wall-klanen, en liten grå och vit raggig kattunge som ännu inte bär något namn. Hugo ska få bli mitt förslag så kanske Jesper blir glad? :o)
Så, vad skrev jag sist jag uppdaterade? Just det, kanotfärden.
Sedan dess har vi haft besök här av min kusin och hennes familj (första gången jag träffar dem). De kom i fredags men åkte tillbaka till Bollnäs idag tror jag.
Marcus har varit här… gick ned till Fryken och vår alldeles ypperliga badplats(!) Även om det finns de som hävdar motsatsen så är det faktiskt rätt varmt i vattnet. Absolut badvänligt! :o)
Varmt idag med, vill gå och bada, men Diana har nu åkt till Irland och ja, jag känner helt enkelt inte någon i Bada längre. Har väl egentligen inte gjort det på många år, men ändå. Ghaa, jag kommer få lappsjuka när Diana är borta. Fast nu blir väl Gizmo glad när mina rastlösa promenader åter läggs in på schemat.
Hur som helst, har nu återsett Öjenäs. Varma smörgåsar i våffeljärn och bilspel och "Dansa med Vargar" på skogs-TV! Jag hade väldigt trevligt! :o) Fick the grand tour av Lysviksförorten idag! Jag får väl i alla fall ge det credit för sin fina badstrand. ;o) Och ja, ok då… visst är det vackert där! Mycket!
En enda gång under hela sommaren har jag haft en liten längtan tillbaka till Stockholm, kanske har nämnt det en gång tidigare på bloggen, men i alla fall… annars känner jag bara ångest för att jag ska behöva åka tillbaka till lägenheten och packa mina saker.
Men men, det är ju för det bästa… utan packning blir det ingen flytt.
Även om jag inte längtat tillbaka till Stockholm finns det ju stunder när man önskar sig någon annanstans av olika anledningar. Bristen av privatliv, det faktum att inget kan hållas hemligt här, de stora avstånden etc. Men ibland finns det ögonblick som gör en väldigt lycklig över att vara hemma. Små saker, som till exempel när någon säger ”jämt” istället för ”bara”. När människor spontant förstår vad man talar om och hur man tänker utan att man behöver ge en utförlig och komplicerad beskrivning, något som jag inte känner igen från min tid i Stockholm. Jag känner mig som sagt inte alienerad längre.
Här känns situationer väldigt sällan uppstyltade och tillgjorda…
Ibland funderar jag över vem jag försöker lura? När man ligger på gräsmattan i solen och filosoferar undrar man ibland inte om man bara är alltför insnöad på ett enda alternativ. För mig har alternativet ”flytta tillbaka” inte funnits med på listan. Kanske lade mina år på Stjerne grunden för mina svårigheter att tänka mig flytta tillbaka nu trots att jag älskar Värmland oavsett om jag är hem-hemma eller bara hemma.
”Du är bara 21 Marica, vad har Värmland att ge dig nu?”
Är det mina egna tankar eller är det propagandan från Stjerne?
”Åk ut och se Sverige, se Europa, se världen! Efter det, och BARA efter det kan ni flytta tillbaka hit!”
Värmland har ju tydligen mycket att ge andra i min ålder?
Tanken slog mig en gång när jag var ute och gick med Gizmo att jag faktiskt KAN flytta tillbaka nu om jag skulle vilja, jag är fri att göra vad jag vill… det känns underbart att ha den möjligheten!
Helt totalt fullkomligt underbart!
Nu ska jag inte ge er panikattacker eller så, don’t get me wrong, jag tänker flytta till Falun… jag känner mig som sagt inte redo att flytta tillbaka än. Kanske är det ett av de få större rationella beslut jag tagit i livet hittills… även om jag älskar mitt Fryksdalen så tror jag att jag kommer må bäst av att se något mer än bara, de till synes, motpolerna Torsby – Stockholm. Det blir nog bra i Falun, och blir det inte det så löser det sig ändå.
Dä årner sä, å årner rä säj int sô kvetter rä :o)
Så, vad skrev jag sist jag uppdaterade? Just det, kanotfärden.
Sedan dess har vi haft besök här av min kusin och hennes familj (första gången jag träffar dem). De kom i fredags men åkte tillbaka till Bollnäs idag tror jag.
Marcus har varit här… gick ned till Fryken och vår alldeles ypperliga badplats(!) Även om det finns de som hävdar motsatsen så är det faktiskt rätt varmt i vattnet. Absolut badvänligt! :o)
Varmt idag med, vill gå och bada, men Diana har nu åkt till Irland och ja, jag känner helt enkelt inte någon i Bada längre. Har väl egentligen inte gjort det på många år, men ändå. Ghaa, jag kommer få lappsjuka när Diana är borta. Fast nu blir väl Gizmo glad när mina rastlösa promenader åter läggs in på schemat.
Hur som helst, har nu återsett Öjenäs. Varma smörgåsar i våffeljärn och bilspel och "Dansa med Vargar" på skogs-TV! Jag hade väldigt trevligt! :o) Fick the grand tour av Lysviksförorten idag! Jag får väl i alla fall ge det credit för sin fina badstrand. ;o) Och ja, ok då… visst är det vackert där! Mycket!
En enda gång under hela sommaren har jag haft en liten längtan tillbaka till Stockholm, kanske har nämnt det en gång tidigare på bloggen, men i alla fall… annars känner jag bara ångest för att jag ska behöva åka tillbaka till lägenheten och packa mina saker.
Men men, det är ju för det bästa… utan packning blir det ingen flytt.
Även om jag inte längtat tillbaka till Stockholm finns det ju stunder när man önskar sig någon annanstans av olika anledningar. Bristen av privatliv, det faktum att inget kan hållas hemligt här, de stora avstånden etc. Men ibland finns det ögonblick som gör en väldigt lycklig över att vara hemma. Små saker, som till exempel när någon säger ”jämt” istället för ”bara”. När människor spontant förstår vad man talar om och hur man tänker utan att man behöver ge en utförlig och komplicerad beskrivning, något som jag inte känner igen från min tid i Stockholm. Jag känner mig som sagt inte alienerad längre.
Här känns situationer väldigt sällan uppstyltade och tillgjorda…
Ibland funderar jag över vem jag försöker lura? När man ligger på gräsmattan i solen och filosoferar undrar man ibland inte om man bara är alltför insnöad på ett enda alternativ. För mig har alternativet ”flytta tillbaka” inte funnits med på listan. Kanske lade mina år på Stjerne grunden för mina svårigheter att tänka mig flytta tillbaka nu trots att jag älskar Värmland oavsett om jag är hem-hemma eller bara hemma.
”Du är bara 21 Marica, vad har Värmland att ge dig nu?”
Är det mina egna tankar eller är det propagandan från Stjerne?
”Åk ut och se Sverige, se Europa, se världen! Efter det, och BARA efter det kan ni flytta tillbaka hit!”
Värmland har ju tydligen mycket att ge andra i min ålder?
Tanken slog mig en gång när jag var ute och gick med Gizmo att jag faktiskt KAN flytta tillbaka nu om jag skulle vilja, jag är fri att göra vad jag vill… det känns underbart att ha den möjligheten!
Helt totalt fullkomligt underbart!
Nu ska jag inte ge er panikattacker eller så, don’t get me wrong, jag tänker flytta till Falun… jag känner mig som sagt inte redo att flytta tillbaka än. Kanske är det ett av de få större rationella beslut jag tagit i livet hittills… även om jag älskar mitt Fryksdalen så tror jag att jag kommer må bäst av att se något mer än bara, de till synes, motpolerna Torsby – Stockholm. Det blir nog bra i Falun, och blir det inte det så löser det sig ändå.
Dä årner sä, å årner rä säj int sô kvetter rä :o)
21 juli 2006
Vår musikaliske vän Lennart
Slutty! Ha ha ha… ett av svaren jag fått när jag behövt klädråd. :o) Ehum, hur som helst, det är inte det jag ska skriva om nu.
Jag och Malin var iväg och paddlade i onsdags. Lina var sjuk och kunde inte följa med… Malin kom hem till mig samman med Lennart, men det visade sig att Lennart krävde en hel massa batterier så därför åkte vi en sväng till Könsum Lysvik för att inhandla dylika förnödenheter. Now I know what you’re thinking, men ni förstår nog snart vem han kan vara... :o)
Nå, vi kom slutligen iväg på vår paddeltur… vädret var jättefint och vi kom fram till ön helt oskadda. He he… meen, det är bra mycket längre till Lysvik än vad man tror. Det var nämligen där vi stötte på första ön. (Ni vet den där stora man ser ifrån Tossebergsklätten? Vi döpte den till Örjan, men har hört att den i folkmun bär det originella namnet ”Storöa” ;o)) Vi fick upp vårt lånade 70-talstält. (Hade fram tills dagen innan avfärd inget tält what so ever och tältet var trots sin respektingivande ålder mycket funktionalbelt).
Vi grillade korv, åt godis och chokladbollar och Lennart bjöd på musikalisk underhållning i form av Wyclef, Kanye West, 50 Cent och Fountains of Wayne.
Ön visade sig vara mycket större än vi först väntat och bebodd utav ett större antal fåglar, lyckligtvis höll de sig borta från vår lilla boplats. (Men de ska nog vara glada över att vi inte hade någon hyresvärd att vända oss till med klagomål för nattliga oväsen… ehum, jag och Malin kanske också ska vara tacksamma)
What else? Vi badade (andra gången för i år för min del!), gjorde småkritiska utvärderingar ;o) och dansade på klipporna. Eller ja, det senare kanske var mest jag, men ändå. Nu har jag shakat my ass i mitten av Fryken, mitt i natten. En ny och intressant erfarenhet. Ha ha…
Morgonen efter var vi ganska tacksamma över att det inte blev sova under bar himmel… regn, regn, regn. Det var inte helt lätt att ta sig i med kanoten igen på de hala stenarna, men men, i kom vi. :o)
Efter sisådär 5 minuters paddlande kom vi underfund med att musikabstinensen skulle bli alltför överhängande så Malin satte helt sonika på Lennart (haha) som satt i säkerhet inuti en plastpåse (hahaha). Minuten efter börjar det spöregna.
Det var en bisarr upplevelse att paddla mitt ute på Fryken i hällregn till tonerna av The Game.
Vädret klarnade upp och vi kom hem helskinnade… med, för min del, värkande axlar och muskler. Obeskrivligt skönt att ställa sig i duschen när man kom hem… :o)
Bengt ligger nu ute i trädgården och väntar på sina rättmätiga ägare (ja, vi döpte kanoten också ;o)) och jag själv ska nu gå och vara lite social med min kusin som sitter inne i köket.
Det ska nu bli tradition att åka och besöka Örjan varje sommar! Låter bra i mina öron även om det emellanåt kändes som 984 mil mellan Bada och Lysvik, så hade, åtrminstone jag, väldigt roligt under min och Malins minisemester.
Ok då, ska väl vara övertydlig för er som inte förstått det än… Lennart är ingen kidnappad musiker som vi tvingar att spela för oss, han är heller inget lik som går på batterier och förvaras i en plastpåse, utan han är helt enkelt Malins lilla blåa CD-spelare. Så, ni kan avsluta telefonsamtalet till polisen nu och säga att allt var ett missförstånd. Både Lennart, Bengt och Örjan mår finfint! (Alf däremot… ja, det är en annan historia! ;o))
Hädaa!
Jag och Malin var iväg och paddlade i onsdags. Lina var sjuk och kunde inte följa med… Malin kom hem till mig samman med Lennart, men det visade sig att Lennart krävde en hel massa batterier så därför åkte vi en sväng till Könsum Lysvik för att inhandla dylika förnödenheter. Now I know what you’re thinking, men ni förstår nog snart vem han kan vara... :o)
Nå, vi kom slutligen iväg på vår paddeltur… vädret var jättefint och vi kom fram till ön helt oskadda. He he… meen, det är bra mycket längre till Lysvik än vad man tror. Det var nämligen där vi stötte på första ön. (Ni vet den där stora man ser ifrån Tossebergsklätten? Vi döpte den till Örjan, men har hört att den i folkmun bär det originella namnet ”Storöa” ;o)) Vi fick upp vårt lånade 70-talstält. (Hade fram tills dagen innan avfärd inget tält what so ever och tältet var trots sin respektingivande ålder mycket funktionalbelt).
Vi grillade korv, åt godis och chokladbollar och Lennart bjöd på musikalisk underhållning i form av Wyclef, Kanye West, 50 Cent och Fountains of Wayne.
Ön visade sig vara mycket större än vi först väntat och bebodd utav ett större antal fåglar, lyckligtvis höll de sig borta från vår lilla boplats. (Men de ska nog vara glada över att vi inte hade någon hyresvärd att vända oss till med klagomål för nattliga oväsen… ehum, jag och Malin kanske också ska vara tacksamma)
What else? Vi badade (andra gången för i år för min del!), gjorde småkritiska utvärderingar ;o) och dansade på klipporna. Eller ja, det senare kanske var mest jag, men ändå. Nu har jag shakat my ass i mitten av Fryken, mitt i natten. En ny och intressant erfarenhet. Ha ha…
Morgonen efter var vi ganska tacksamma över att det inte blev sova under bar himmel… regn, regn, regn. Det var inte helt lätt att ta sig i med kanoten igen på de hala stenarna, men men, i kom vi. :o)
Efter sisådär 5 minuters paddlande kom vi underfund med att musikabstinensen skulle bli alltför överhängande så Malin satte helt sonika på Lennart (haha) som satt i säkerhet inuti en plastpåse (hahaha). Minuten efter börjar det spöregna.
Det var en bisarr upplevelse att paddla mitt ute på Fryken i hällregn till tonerna av The Game.
Vädret klarnade upp och vi kom hem helskinnade… med, för min del, värkande axlar och muskler. Obeskrivligt skönt att ställa sig i duschen när man kom hem… :o)
Bengt ligger nu ute i trädgården och väntar på sina rättmätiga ägare (ja, vi döpte kanoten också ;o)) och jag själv ska nu gå och vara lite social med min kusin som sitter inne i köket.
Det ska nu bli tradition att åka och besöka Örjan varje sommar! Låter bra i mina öron även om det emellanåt kändes som 984 mil mellan Bada och Lysvik, så hade, åtrminstone jag, väldigt roligt under min och Malins minisemester.
Ok då, ska väl vara övertydlig för er som inte förstått det än… Lennart är ingen kidnappad musiker som vi tvingar att spela för oss, han är heller inget lik som går på batterier och förvaras i en plastpåse, utan han är helt enkelt Malins lilla blåa CD-spelare. Så, ni kan avsluta telefonsamtalet till polisen nu och säga att allt var ett missförstånd. Både Lennart, Bengt och Örjan mår finfint! (Alf däremot… ja, det är en annan historia! ;o))
Hädaa!
18 juli 2006
Flytvästar och födelsedagsbarn
Har inte riktigt uppdaterat så flitigt som jag borde de senaste dagarna, så här kommer en liten resumé.
Firade Johanna i söndags… var hemma hos dem för första gången och de bodde väldigt mysigt! Vi fick massor av thailändsk mat som Sutida hade lagat… Mmm! Jättegott!
Här är en bild på födelsedagsbarnet också… :o)
Huu, de växer upp så fort de små! Snart börjar Johanna högstadiet! Shiiit…
Igår hände det väl inte så mycket… vi var upp till Torsby och jag lånade flytvästar av Räddningstjänsten. Jag, Malin och Lina (?) ska ju ut och paddla på onsdag/torsdag. Lina lät dock rätt förkyld när jag ringde idag… inte bra, inte bra. Sen har vi fortfarande inget tält, men det ordnar sig. Bar himmel kan ju funka det med. :o)
Marcus skickade en av sina låtar till min mail igår, och den var riktigt bra! Imponerande, verkligen! Ska bli kul att höra fler! Vilka överraskningar som ryms i lilla Lysvik… :o)
(Borde kanske inte säga ”lilla” Lysvik, när jag själv bor i mikroskopiska Bada men ändå… he he)
Idag hade jag tänkt mig ned till Fryken för årets första bad… meen det blåser så kallt så vi får se hur det blir med det där. Ehum… ja, jag vet, det är den 18 juli så jag borde redan ha det här avklarat, but what can I say… badkruka? Tjaa.. kanske. Sen har jag faktiskt varit förkyld från och till ända sedan jag kom hem! Så det så…
Till hösten ska jag börja dansa igen och nu känner jag mig riktigt motiverad! Det ska bli jättekul faktiskt… Weee! Ska bara hitta en bra dansskola först. (ååh, saknar DC nu)
Hold me close boy ’cause I’m your tiny dancer
16 juli 2006
Love you for your life and nothing more
You say you're looking for someone to pick you up each time you fall
To gather flowers constantly and to come each time you call
And will love you for your life and nothing more...
But it ain't me babe
No, no, no, it ain't me babe
It ain't me you're looking for, babe
Hittade en massa gamla LP-skivor av Johnny Cash förut som jag blev sittandes att lyssna på. Satt i fönstret som jag gjorde när jag bodde hemma och lyssnade på musik. Cash blev till Eminem och innan jag visste ordet av stod mamma i trappen och deklarerade att jag var asocial.
Så, jag gick ned och satte mig framför TVn med de andra... i tystnad.
;o)
Wow, jag tror att jag har tagit ett rationellt beslut idag! Där ser man...
Före-frukost-råd
Always follow your intuition and always be careful what you wish for
:o)
Kanske borde vänta tills efter frukost innan jag serverar er visdomsord.
Hrrmmm… soova.
(Jaja, jag vet att klockan är tolv)
:o)
Kanske borde vänta tills efter frukost innan jag serverar er visdomsord.
Hrrmmm… soova.
(Jaja, jag vet att klockan är tolv)
15 juli 2006
Dead Man's Chest
Igår kom Marcus förbi på eftermiddagen och på kvällen åkte vi upp till Torsby (Stjärnan, vilken nostalgi att vara tillbaka där, doften, lokalen, allt…) och såg på bio. Pirates of the Caribbean - Dead Man’s Chest. Mycket bra, mycket bra, även om den inte var bättre än första filmen. Lite samma som med Sagan om Ringen-triologin, det var lite för mycket för ofta, men hur som helst, den var väldigt bra.
Idag blev det promenad, en Bada-rundtur, bland annat ned till Fryken (inte badplatsen)... Fint väder och det var faktiskt inte iskallt i vattnet. Har dock inte badat något än, shame on me.
Haft en väldigt bra helg hittills, och imorrn ska vi fira Johannas 12-årsdag! :o)
För övrigt, andra helgen sen jag kom hem som jag inte är ute och festar. He he.
Åka bil och lyssna på bra hiphop, är det så jag kommer tänka tillbaka på den här sommaren? Min hatkärlek till ”Boten Anna”? Alla partyhelger? Sandras trashade byxor? (ångeest) Minnesluckor? (ha ha) Kanotfärd med Malin och Lina? Promenad hem från Lysvik? Vattenpipa på Linas balkong?
Antagligen en kombination av alltsamman och det bästa av allt är att sommaren inte är över än. :o) Finns gott om tid (även om det inte alltid känns så) att festa otaliga helger till, att röka vattenpipa och lyssna på ”Boten Anna” tills man kräks… ;o)
Enligt Lina så lever jag The Swedish Dream, vad tror du? ;o)
(God vad jag kommer att sakna er till hösten…)
13 juli 2006
Pirates!
Mrrff! Helvetes migrän som aldrig försvinner, trots intag av befrielsemedicinen Magnecyl Koffein. Ynk.
Sista avsnittet av Veronica Mars idag… vilket frustrerande slut! Kommer personligen att lyncha SVT om de inte tar in nästa säsong!
Borde väl kanske lägga mig nu, men Diana har en film som jag vill se… försökte se den förut idag, men somnade innan jag hade sett klart de inledande trailerna (hur nu man ska böja ordet "trailer"?).
Nå, imorrn ska jag i vilket fall se Pirates! Wee! :o)
Ha ha ha, presenterade ju Håkan som vår släkts man i lördags natt... jeez... men helt fel är det ju inte, gifter man in sig i Wallsläkten så får man alla andra på köpet vare sig man vill eller inte :o)
Ååh, jag vill till Arvika! Träffa systeryster, släktens man (;o)) och alla deras yrväder till barn! Men som sagt, jag får väl vänta. Nästa vecka blir det kanotfärd med Malin och Lina bland annat, vilket också ska bli kul! Wee! Kanoten står redan i trädgården och väntar...
Sista avsnittet av Veronica Mars idag… vilket frustrerande slut! Kommer personligen att lyncha SVT om de inte tar in nästa säsong!
Borde väl kanske lägga mig nu, men Diana har en film som jag vill se… försökte se den förut idag, men somnade innan jag hade sett klart de inledande trailerna (hur nu man ska böja ordet "trailer"?).
Nå, imorrn ska jag i vilket fall se Pirates! Wee! :o)
Ha ha ha, presenterade ju Håkan som vår släkts man i lördags natt... jeez... men helt fel är det ju inte, gifter man in sig i Wallsläkten så får man alla andra på köpet vare sig man vill eller inte :o)
Ååh, jag vill till Arvika! Träffa systeryster, släktens man (;o)) och alla deras yrväder till barn! Men som sagt, jag får väl vänta. Nästa vecka blir det kanotfärd med Malin och Lina bland annat, vilket också ska bli kul! Wee! Kanoten står redan i trädgården och väntar...
12 juli 2006
Haallå!?
Jaaa…
...a rather unexpected turn indeed. Intressant… :o)
Ehrrm, ja, mindre kryptisk än så vill jag inte vara just nu.
-------------------------
”Haaallå!? Kom fram alla barn!”
Söta Jesper som, med armarna i kors, lockar fram alla barn och småväxta så att de lättare skulle kunna se Felix under dopet. (Bebisen Felix alltså, inte prästen… ;o)) Aldrig mött en sådan bra präst förut. Han lät verkligen ärlig, spontan och intresserad under dopet. Sällsynt.
De är så roliga! (Syskonbarnen alltså, inte prästerna ;o)) Har försökt övertala mamma att vi ska åka till Arvika, men det går inge vidare. Måste nog vänta med mitt besök där tills början av augusti så får jag åka tåg. Hoppas det funkar, även om Håkan är hemma då… ;o)
Bilder från 50-årskalaset kommer nog läggas upp i sinom tid… kanske ska varna känsliga läsare redan nu för vad som komma skall. ;o)
...a rather unexpected turn indeed. Intressant… :o)
Ehrrm, ja, mindre kryptisk än så vill jag inte vara just nu.
-------------------------
”Haaallå!? Kom fram alla barn!”
Söta Jesper som, med armarna i kors, lockar fram alla barn och småväxta så att de lättare skulle kunna se Felix under dopet. (Bebisen Felix alltså, inte prästen… ;o)) Aldrig mött en sådan bra präst förut. Han lät verkligen ärlig, spontan och intresserad under dopet. Sällsynt.
De är så roliga! (Syskonbarnen alltså, inte prästerna ;o)) Har försökt övertala mamma att vi ska åka till Arvika, men det går inge vidare. Måste nog vänta med mitt besök där tills början av augusti så får jag åka tåg. Hoppas det funkar, även om Håkan är hemma då… ;o)
Bilder från 50-årskalaset kommer nog läggas upp i sinom tid… kanske ska varna känsliga läsare redan nu för vad som komma skall. ;o)
9 juli 2006
Söndagspromenaden...
Det är svårt att låtsas vara på söndagspromenad när man, iförd partyoutfitten från kvällen innan, går hem längs landsvägen klockan halv åtta på morgonen. Ehum.
Jag gick i en timme innan jag tröttnade och Håkan, snäll som han är, kom och hämtade mig. Det var längre än jag trodde hem.
Dop, 50-års kalas och Kolsnäs igår.
Extrem söndagsångest idag.
Jag gick i en timme innan jag tröttnade och Håkan, snäll som han är, kom och hämtade mig. Det var längre än jag trodde hem.
Dop, 50-års kalas och Kolsnäs igår.
Extrem söndagsångest idag.
7 juli 2006
Vägbeskrivning för Prince Charming
Nejje, what the fuck… Logan ska ju vara the good guy, inte Weevil. Just när man trodde att allt skulle ordna upp sig. Mrrgghh, vad frustrerande. Vill inte att han hamnar i andra spalten heller! Sista avsnittet nästa vecka. (Veronica Mars för er oinvigda)
Känner mig just nu lite som huggen av en sådan där tillvässad spade som beskrevs i ”På västfronten intet nytt”, förutom med den skillnaden att jag drabbas av en nedslående deppighet istället för att bli kluven på mitten ned genom bröstkorgen med blodet sprutandes åt alla håll.
Varför blev det såhär helt plötsligt? Vad är det nu för period jag ska igenom? Suck! Jeez, hur länge ska det här pågå nu då? Känner mig lite irriterad över det faktiskt. Fattar inte varför denna gång.
Var tog min framtidstro vägen?
Min förhoppning om att allt blir jättebra i Falun, utbildningen, livet, allt, och att jag på något mirakulöst sätt hittar en kille som är lika mycket värmländare i hjärtat som jag är (...) Eller, åtminstone en som inte är lika ovillig att kompromissa om framtida bostadsort som jag är.
Emellanåt famnar jag singellivet hjärtligt, glad över den frihet som jag, kanske något ofrivilligt till en början, beviljats. Emellanåt vore jag inte jag om jag inte ganska snart tröttnade på att vara singel. Jag måste erkänna, jag är urkass på att vara singel. Vill inte räkna efter hur många singelmånader jag har haft sedan tjaa… 12-13 års ålder. Låter hemskt och det är säkert nyttigt att vara singel, men ibland är det bara så otroligt tråkigt. Längtar efter att vara kär igen. Ni vet, så som det är i början. Allt är bra och framtiden är ljus, hur omöjlig den än är i verkligenheten. (och som ni redan vet så är jag väldigt duktig på att förtränga verklighet och realism).
Som 21 (jaja, blivande 22) är jag redan trött på att fundera över och leta (nåja) efter Mr Right och önskar bara att han ska hitta mig istället. Bada Bruk, kanske vet du var det ligger? Kolla eniro annars, de har kartor som är ok, faaast om du inte planerar att dyka upp förrän i höst får du nog vänta så du får en ordentlig vägbeskrivning till min nya flashiga tvåa med åtta meters balkong. (Jag försöker inte alls sälja mig, nej nej, men förutom fin lägenhet är jag dessutom smart, filosofisk, paranoid, överanalyserande och sexuellt frustrerad också. Ifall du ville veta.) För övrigt ska du ta buss 701 från Östra hamngatan till hösten, går varje kvart.
Comprende?
Har nu läst klart ”Watermelon” och jag kan inte ens beskriva hur mycket jag kände igen mig i den boken. Nu är den sluut, buhu. Luckily ska Malin rädda mig genom att låna mig en annan bok av Marian Keyes.
Crap, jag är inte ens partysugen längre. Men there’s no need to worry, festhumöret är snart tillbaka, med eller utan deppighet. Något att hålla fast vid när allt omkring en rasar – den fundamentala festlusten.
Ghaa, har dessutom fått lite PS2-abstinens! FF IX come to me! Kanske kan Prince Charming hämta upp det på vägen hit? Hmm, en väg förbi lägenheten i Råcksta kanske blir en smärre omväg dock. Men vem vet från vilket håll han påbörjar sin resa.
God dammit, I really could use a little sip of Final Fantasy Curaga för att bota min deppighet.
(Sorry för, som Malin föredrar att uttrycka det, Kirshti-språket)
4 juli 2006
Can't live with them
”Men,” said Anna, shaking her head in weary disbelief. “Can’t live with them, can’t live with them.”
“Can’t live with them,” continued Mum. “Can’t shoot them.”
There was a pause. Then Helen spoke.
“Says who?”
”Watermelon” av Marian Keyes som jag nu läser är så bra! Förstår inte hur jag ska orka återgå till mina bibliotekslånade krigsromaner efter den här! Helt underbar bok!
Citatet ovan får representera denna dag :o)
“Can’t live with them,” continued Mum. “Can’t shoot them.”
There was a pause. Then Helen spoke.
“Says who?”
”Watermelon” av Marian Keyes som jag nu läser är så bra! Förstår inte hur jag ska orka återgå till mina bibliotekslånade krigsromaner efter den här! Helt underbar bok!
Citatet ovan får representera denna dag :o)
Chocolat
Har precis sett på Chocolat.
Johnny Depp och choklad... you simply can't go wrong with that. ;o)
Mm, är på riktigt festhumör! (verkar ha blivit mitt normala tillstånd...) Längtar till helgen! Ut och dansa! Wee! Gimme that...
You be talking like you like what I got (gimme that)
I know you like it how I lean in the lac
You could be in the back saying (gimme, gimme, gimme)
Johnny Depp och choklad... you simply can't go wrong with that. ;o)
Mm, är på riktigt festhumör! (verkar ha blivit mitt normala tillstånd...) Längtar till helgen! Ut och dansa! Wee! Gimme that...
You be talking like you like what I got (gimme that)
I know you like it how I lean in the lac
You could be in the back saying (gimme, gimme, gimme)
2 juli 2006
Lappsjuka kossor på "tettöl"
Legat i solen och läst ”Watermelon”.
Malin kom hem till mig och därefter åkte vi hem till Lina som hade fullt upp med att måla om sitt nya rum. :o) Cruisa i ett öde Torsby, köpa glass på Toria och lyssna på 50 Cent. Livet kanske inte är helt perfekt på alla plan, men god knows att tillvaron är det i alla fall.
Sol, varmt, glass, bil, bra musik och Malin och Lina! :o)
Satt ute på Linas balkong och rökte lite vattenpipa och lyssnade på Bob Marley. ;o)
Jag och Diana var ute på långpromenad med Gizmo. Gick utefter landsvägen hem och när vi närmade oss en kohage tycktes alla kor vända uppmärksamheten mot oss och alla 25 (ish) kom rusande mot oss. Vi gick över vägen och alla kor granskade noga Gizmo som om han vore en alien, eller kanske en väldigt, väldigt liten kalv. Lappsjuka kossor på ”tettöl” ;o) När vi fortsatte gå hemåt följde korna med oss i hagen så långt det gick. Ingen ko släppte Gizmo da Golvmopp med blicken. Weird.
Första vita helgen sedan jag kom hem. Faaast, nästa helg är redan planerad för. Förutom dop och 50-årsfest så blir det Kolsnäs på lördag. Trevligt, trevligt :o)1 juli 2006
För vi har tagit studenteeeen.... ööh?
Här är lite bilder som borde ha publicerats för länge sedan... sisådär två år sedan eller så. Lite nostalgi från mig till er :o)
(bilderna ligger uppe tills motiven själva kommer och skanderar utanför mitt fönster att ta bort dem... ;o))
Vår all time favourite Bengt G Larsson! (har fortfarande inte klurat ut vad G:et står för dock...)
Mötte stålmannen på ICA
Nu är Malin hemma! Jaay! :o)
Just nu fångar Wilhelmina (och äter) flugor… mm, nice.
Idag mötte jag stålmannen på Ica. Han pratade underligt nog norska och hade ett fluffigt, misstänkt konstgjort hår. Han frågade efter hyllan med Red Bull.
Weird.
Jag satt där med mina grön-bruna ögon...
...och såg med blåögd blick, allt jag hade förstorat
Jag har inte tyckt särskilt mycket om Lars Winnerbäck hittills, men idag hörde jag en bra låt... "Kom Änglar". Blott alvedon.
True, true...
O jag somnade den natten i tron på att allt var en del i en kärlekshistoria
men det visa sig dagen därpå att jag hade gjort fel
när jag gav dig en gloria
Och den stund som jag kände som nära var blott alvedon
och dom himmelska ben som jag ville förtära dom gick där ifrån
Kom änglar, kom älvor det börjar bli kallt
graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle
bli ditt på nåt vis det fryser nu sakta till is
Själv låg jag tyst i min säng och så frälst av den farliga branten - jag liksom föll över kanten...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)