Dä va en gang två älger sôm satt inunner e gran å verk.
Da kom dä en ubåt flygnas å lann i grana breve´
Då sa 'rän en älga te 'rän anner:
Du, han bodd nog där dänna
7 juli 2006
Vägbeskrivning för Prince Charming
Nejje, what the fuck… Logan ska ju vara the good guy, inte Weevil. Just när man trodde att allt skulle ordna upp sig. Mrrgghh, vad frustrerande. Vill inte att han hamnar i andra spalten heller! Sista avsnittet nästa vecka. (Veronica Mars för er oinvigda)
Känner mig just nu lite som huggen av en sådan där tillvässad spade som beskrevs i ”På västfronten intet nytt”, förutom med den skillnaden att jag drabbas av en nedslående deppighet istället för att bli kluven på mitten ned genom bröstkorgen med blodet sprutandes åt alla håll.
Varför blev det såhär helt plötsligt? Vad är det nu för period jag ska igenom? Suck! Jeez, hur länge ska det här pågå nu då? Känner mig lite irriterad över det faktiskt. Fattar inte varför denna gång.
Var tog min framtidstro vägen?
Min förhoppning om att allt blir jättebra i Falun, utbildningen, livet, allt, och att jag på något mirakulöst sätt hittar en kille som är lika mycket värmländare i hjärtat som jag är (...) Eller, åtminstone en som inte är lika ovillig att kompromissa om framtida bostadsort som jag är.
Emellanåt famnar jag singellivet hjärtligt, glad över den frihet som jag, kanske något ofrivilligt till en början, beviljats. Emellanåt vore jag inte jag om jag inte ganska snart tröttnade på att vara singel. Jag måste erkänna, jag är urkass på att vara singel. Vill inte räkna efter hur många singelmånader jag har haft sedan tjaa… 12-13 års ålder. Låter hemskt och det är säkert nyttigt att vara singel, men ibland är det bara så otroligt tråkigt. Längtar efter att vara kär igen. Ni vet, så som det är i början. Allt är bra och framtiden är ljus, hur omöjlig den än är i verkligenheten. (och som ni redan vet så är jag väldigt duktig på att förtränga verklighet och realism).
Som 21 (jaja, blivande 22) är jag redan trött på att fundera över och leta (nåja) efter Mr Right och önskar bara att han ska hitta mig istället. Bada Bruk, kanske vet du var det ligger? Kolla eniro annars, de har kartor som är ok, faaast om du inte planerar att dyka upp förrän i höst får du nog vänta så du får en ordentlig vägbeskrivning till min nya flashiga tvåa med åtta meters balkong. (Jag försöker inte alls sälja mig, nej nej, men förutom fin lägenhet är jag dessutom smart, filosofisk, paranoid, överanalyserande och sexuellt frustrerad också. Ifall du ville veta.) För övrigt ska du ta buss 701 från Östra hamngatan till hösten, går varje kvart.
Comprende?
Har nu läst klart ”Watermelon” och jag kan inte ens beskriva hur mycket jag kände igen mig i den boken. Nu är den sluut, buhu. Luckily ska Malin rädda mig genom att låna mig en annan bok av Marian Keyes.
Crap, jag är inte ens partysugen längre. Men there’s no need to worry, festhumöret är snart tillbaka, med eller utan deppighet. Något att hålla fast vid när allt omkring en rasar – den fundamentala festlusten.
Ghaa, har dessutom fått lite PS2-abstinens! FF IX come to me! Kanske kan Prince Charming hämta upp det på vägen hit? Hmm, en väg förbi lägenheten i Råcksta kanske blir en smärre omväg dock. Men vem vet från vilket håll han påbörjar sin resa.
God dammit, I really could use a little sip of Final Fantasy Curaga för att bota min deppighet.
(Sorry för, som Malin föredrar att uttrycka det, Kirshti-språket)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar