Helvetiska Höstdeppighet

Fan också...
Jag är så trött på att varje år bli deprimerad direkt solen går ned någon timme tidigare än normalt. För jag gissar att det inte bara är hemtentaångesten som spökar, även om den gör sitt bästa att bidra.
Vet ni hur frustrerande det är att inte kunna vara sådär lättsinnigt glad som man egenligen borde vara? I somras skrev jag något om att även om tillvaron inte är perfekt så är livet det i alla fall... eller var det tvärtom? Ja, i alla fall, nu är det helt annorlunda. Dumt och tråkigt.
Direkt jag försöker hitta något kul att se fram emot så är den där flumhemtentan där och förstör. Nu i denna stund borde jag sitta och läsa Paden (*rysa*) eller gå ut och gå, men här sitter jag... ingen energi att göra nåt utav det och ju mindre man gör desto mindre orkar man.

Gnäll, gnäll...