Hugo - ett stigmatamirakel

Ja, Hugo har drabbats av stigmata! Ring Vatikanen! Aldrig har man väl hört om något liknande? Lilla Hugo kommer gå till historien! I vardera öra har Hugo två likadana runda sår som inte kan vara något annat än en uppenbarelse! Hallelujah, jag är frälst!

(Mm, förlåt om jag hädar… ehum )

Jag är FRI!!!

Nu kommer en mindre faktabaserad blogg… några funderingar jag haft på senaste tiden.
Jag är så nöjd med mitt liv! Jag tycker verkligen, VERKLIGEN om mitt liv nu. Och jag tycker om mig själv på ett annat sätt som jag inte gjort förut. På ett år har jag mognat och utvecklats enormt. Har träffat så mycket nya människor, hamnat i nya situationer och jag är absolut inte samma person som jag var förr. Jag känner mig så befriad! Befriad från alla konservativa roller man blivit tilldelad i sitt förflutna. Jag är ingenting som ni tror att jag är längre, och det är inte bara väldigt roande när man är här hemma i Torsby utan också så otroligt skönt! Vissa man träffar nu när man kommer hem verkar inte ha förändrats något sedan högstadiet princip, och det finns inte heller något större utrymme här för att bryta sig ur rollerna man fick då, så jag kan förstå det… men det känns bara så otroligt tragiskt.

Som jag sjöng på vägen till Öjenäs för några veckor sedan: I’m free to do whatever I want!

En midsommarnatts dröm! Eller?

Det var ett tag sedan det hände något på bloggfronten nu, om man bortser från det korta inlägget om den flygande Idun. Så nu är det i alla fall tid för en liten kort uppdatering.
Vad har hänt nyligen? Hmm… midsommarafton såklart. Egentligen har jag bara en sak att säga om den – what the hell was I thinking? Ja, problemet var väl att jag inte gjorde det, och anledningen till att min hjärna stannat av? Tjaaa… go figure. Suck. Men jag hade väldigt roligt bitvis under midsommar i alla fall något som syns på Dianas bilder =). Mamma hade rullat mitt hår och min outfit gick i 50-talets tecken med smårutig röd klänning och svart lackväska med matchande skor.
Lördagen mådde jag… mer kasst än någonsin. Ångesten förmörkade hela himlen och att få i sig näring under dagen? Otänkbart! När vi på kvällen gick ut på Kolsnäs var jag nykter, och väl hemma efter fest nr 2 var jag FORTFARANDE bakfull! En dag jag hoppas jag slipper uppleva igen.
Hur som helst, Kolsnäs i lördags. Förfest hos en kompis till Marcus som bor i Sunne, massa trevligt folk och roliga incidenter =). På Kolsnäs var det mycket folk, på gott och ont. Ibland känns det som att man spenderar hälften av tiden där med att undvika folk man bara inte orkar prata med… men men, lördagskvällen var bra mycket bättre än midsommarafton i alla fall, det är en sak som är säker.
Söndagen var inte särskilt turbulent tack och lov, äntligen en dag att andas ut! Jag och Marcus lagade middag och gick promenad runt Öjenäs. Tittade in på en loppis och köpte en handväska! Ååh, den är så fin! Det är inte bara rediga pojkvänner man hittar i Öjenäs utan även charmiga gamla handväskor! (eller ”tantväskor” som pappa föredrar att kalla det). ;o)
Igår såg vi på film, Children of Men, en bra film men inte helt tillfredsställande i sin helhet. Jag plockade bort tre krypande, obeskrivligt äckliga, fästingar ut en katts päls (stackarn är namnlös trots att vi spenderade så många timmar ihop) och där var kvällen slut. Typ. =)

Igår åkte jag med Marcus och Stig till Torsby där jag skulle träffa Malin, men innan dess fikade vi tre på Toria. Jag och Malin har sedan gått i second handbutiker och spatserat runt bland Torsbys många affärer, ätit lunch i Tingshusparken och pratat skit. Trevlig dag! Jag hittade två tröjor, en brunmönstrande sak och en tröja med grönrutigt mönster. Vidare köpte jag en gul schal för fem kronor och ett blått skärp för tio. Sen bara rååkade jag köpa två små flaskor nagellack, en lila och en knallröd. Ingen handväska blev det idag, men annars har jag blivit en inbiten missbrukare utav just handväskor, skärp och nagellack. Skor också för den delen. Nu ska jag gå och titta lite mer på min nya handväska…. fiin handväska…. fiiiin.

Hela bygden samlades i Lysvik för att fira midsommarafton tillsammans

Jag och Marcus (notera våra matchande outfits samt mitt superfina hår! =))

Diana och Fredde var också på plats i ladugården i Lysvik

Vi åt och vi drack och vi drack och åt och så gjorde vi såhär…

Jimmy blir bra på kort nästan jämt ;o)

Mat, sprit, mat, mat och mera sprit… och folket förstås som duktigt förtärde både det ena och det andra

Camilla och lysvikssonen Joakim var där ifrån Munkfors, resterande aktörer på bilden behöver väl ingen närmare presentation vid det här laget

Tommy, jag, Marcus, Fredde, Jimmy och Marina. Och Diana bakom kameran. Här dricker vi jordgubbssnaps, något som inledde min undergång. ;o) Ola kan lägga till jordgubbssnaps på listan om alkoholhaltiga drycker som hör djävulen till.

Titta, Idun flyger!

Häromdagen gick jag och Marcus en promenad ned till Fryken och på vägen hem gjorde vi en upptäckt som fick mig att tänka Shit, Idun!. Vad vi såg var en stor uggla, antagligen en förirrad fjälluggla, lämna trädet intill oss och flyga längs med vägen. Den var riktigt fin. Har nog aldrig sett en vild uggla någon gång, ännu mindre en så stor sådan.

Jag är en av D.E.M!

Jag är en av D.E.M. Ni vet hur ens föräldrar alltid tycks veta vilka som är släkt med vilka/vilka som bor vart och vilka som är gifta med vilka, ja ni förstår vad jag menar. Många här i bygden kan sådant, och själv står man frågande bredvid utan att förstå hur man kan hålla reda på alla. Men idag har jag klarat mig igenom mitt första sådant samtal. Helt plötsligt stod jag där och uttalade saker som ”Ja, du menar han söm bor där i dä rö huse en bet in, det som är relativt nybyggt?” och "Jo, män du vet utätter Sätergårsvägen ve Myran där?" Och vet ni vad det värsta är? Det där huset är inte ens RELATIVT nybyggt även om både jag och min samtalspartner både ansåg det vara det. Det huset byggdes för sisådär 10-15 år sedan. Så idag scorade jag två landsbygdspoäng. Ett när jag visste vilket hus han pratade om och två när jag ansåg det vara relativt nybyggt. (Fast det senare kommer väl kanske snarare av stigande ålder än landsbygdsvana). Oh, it’s great to be back home! (även om jag tidigare idag förbannat det faktum både en och två gånger. Arrrggh.)

Hur som helst, vad har jag gjort i veckan? Jag har varit på second hand och köpt en jättesnygg vintageväska, en rutig klänning jag ska sy om och ett chockrosa lackbälte. Johanna och Carola har varit här sedan i tisdags och vi har tagit massa promenader med Gizmo, sjungit SingStar och sett på familjefilmer. Marcus har varit här och jag cyklade till Marcus igårkväll. Idag har vi gått runt Öjenäs, solat på stranden, hjulat och spelat golf med en innebandyboll i trädgården. När jag vid halv sex började cykla hem så följde Marcus med på inlines och vi köpte glass i Lysvik City (haha). Vi fortsatte färden mot Tommy som inte var hemma och åkte sedan hem till Henrik. Lysvik runt på en eftermiddag ;o). Jag kom hem nu vid åtta.

Så, nu ska jag hitta en rolig bok att läsa. Har precis läst ut Marian Keyes – Watermelon och har läsabstinens.

Fem katter och en wannabe (?)

Mer äventyr här hemma i Värmland, men ett mer kattnischat sådant denna gång. Idun och Wallmar hade övervakad permission (eller kanske snarare straffarbete?) medan Wilhelmina vilade ut på övervåningen med sin onda tass.

Wallmar kontrollerar att mattesmattes (eeh?) blommor kommer upp som de ska…

Idun ansar gräs med sina högeffektiva gaddar där gräsklipparen inte kommer åt

Lucifer kan inte förstå vad all uppståndelse handlar om, garvad utekatt som han är


Hugo tränar brottning med lilla Wallmar, tacksam över att han inte längre är minst i klanen

Törstige Hugo dricker lortvatten som, enligt Hugo själv, håller hög klass

Wallmar tog en cykeltur trots att han inte fick och smet snabbt iväg för slippa undan bildbevis

Återbesöket i Falun, cykelturer och nya hyss av Wallmar

Sedan vi kom hem har det hänt en del… oj, vad dramatiskt det lät, he he.
Nå, när vi åkte hem i onsdags så glömde Marcus sina högtalare, något som resulterade i ett återbesök till Falun, men mer om detta senare. I torsdags var jag, mamma och Marcus på Johanna och Carolas examen i Fryksände Kyrka. Johanna har nu gått ur sexan och börjar högstadiet till hösten (huga!) och Carola ska börja femman. (När hände det här egentligen? Är de inte fortfarande små onggafflar som ställer till med hyss vart de än kommer?)

Dagsturen till Falun
På fredagsmorgonen var det meningen att Johanna och Carola skulle komma till Bada men jag och Marcus hämtade istället upp dem och tog vägen över Malung istället för Hagfors. Så ja, jag, Marcus, Johanna och Carola gjorde en dagstripp till Falun. Det var roligt! Johanna och Carola läste vägkartor i baksätet och kom med resvägsförslag och geografiska frågor som ”Har vi åkt förbi Östersjön än?” och ”Ska vi åka mot Polen?” Haha, ja det var en trevlig resa även om det var dödligt varmt hela vägen. Väl framme i lägenheten åt vi korv med bröd för att sedan bege oss ned på stan till fots. Vi åt glass, trängdes med folk (studentdag i Falun), gick i affärer och Marcus bytte ett TV-spel.
Resan hem var, om möjligt, ännu varmare och när vi nått Fredriksberg mumlar Carola nåt i baksätet om att hon var döende. Yepp, så varmt var det. Jag hade migrän och var dödstrött, men som Marcus osviklige kartläsare fick jag hålla ögonen öppna (ehrmm, ja ja, jag nickade väl till en eller två gånger kanske… MAX!)
Vi kom helskinnade hem framåt kvällen, Marcus åkte hem till Stig och jag, Johanna och Carola gick ned till Fryken. Vattnet var riktigt varmt ju! Över förväntan! Jag badade dock inte utan stannade på stranden med Gizmo.

Wilde Wallmar ;o)
Wallmar, som var en riktig odåga sedan vi kom hem, hade rivit ned x antal blomkrukor men värre blev det under natten. När jag vaknade morgonen därpå låg det glassplitter full trappen! Efter att ha kontrollerat trampdynor på Idun, Wallmar och Gizmo upptäckte jag tyvärr att Wilhelmina haltade. Efter en dramatisk hälsokoll genomförd av matte var anledningen fortfarande okänd. Till en början trodde jag att hon fått glas i tassen, men nu lutar det mer åt ett getingstick eller liknande. Tassen verkar bli bättre, även om den fortfarande är lite svullen och hon haltar omkring på tre ben, så har hon börjat stödja sig litegrann på den nu. Lyckligtvis. Pappa gav mig en mindre hjärtinfarkt igår när han funderade högt över om tassen kanske var bruten, men detta visade sig, som tur var, vara en inkorrekt diagnos.

(Gud vilket långt blogginlägg detta blir!)

Cykeltur till Ynnes
I lördags cyklade jag till Marcus i Öjenäs. Vi skurade deras båt och tog en tur på sjön, fikade på Storöa och hade mysigt. Vi åkte till Sunne och köpte pizza (eller ja, Marcus köpte pizza, jag köpte en grekisk sallad *liiite nyttig*) och godis, sedan spenderade vi kvällen framför TVn och en intressant dokumentär om professionella datorspelsspelare och senare en film med John Travolta. Söndagen bestod av bad i Fryken, solande på en öde strand och skogspromenad samt cykeltur hem till Bada igen.

Så, nu är vi på dagens datum, bäst att avrunda. =)

Acting like a boy

Hörde en bra låt på The Voice igår, "Like a boy" av Ciara. Ibland önskar man att man kunde vara mer så... Oansvarig och inte bry sig så mycket.


Wish we could switch up the roles
And I could be that...
Tell you I love you
But when you call I never get back
Would you ask them questions like me?
...Like where you be at?
Cause I'm out 4 in the morning
On the corna roll'n
Do'n my own thing
Ohh

What if I?
Had a thing on the side?
Made ya cry?
Would the rules change up?
Or would they still apply?
If I played you like a toy?
Sometimes I wish I could act like a boy

Girl go ahead and be...(just like em')
Go run the streets (just like em')
Come home late say sleep like em'
Creep like em'
Front with ya friends
Act hard when you're with em' like em' (what)
Keep a straight face when ya tell a lie
Always keep an anti-alibi (keep him in the dark)
What he don't know won't break his heart

Saving private Wilhelmina

Äntligen hemma i Värmland igen…
Hemresan är minst sagt strapatsrik, just som jag trodde att hemresan till Värmland inte kunde bli mer turbulent så slår Wilhelmina till igen. Inledningsvis var det dock jag själv som stod för dramatiken när min strumpa råkade flyga ut igenom fönstret. Planen var egentligen att bara ta av mig strumporna i den överhettade bilen men luftdraget från fönsterspringan som var öppen blev för stort och kidnappade så helt sonika min strumpa.
Inte länge efter måste vi göra första stoppet när Wilhelmina har bajsat i sin bur. Stopp, ut med buren, ut med Wilhelmina, upp med papper och rensa. Väl på vägen igen kommer vi relativt långt innan nästa incident inträffat. Wilhelmina kaskadkräks ut igenom burgallret. Stopp, ut med buren, ut med Wilhelmina… nähe, där var jag inte snabb nog utan Wilhelmina hann före mig och sprang rakt in i skogen invid motorvägen. Jag slängde mig efter henne och lyckades nästa få tag i henne, men icke. Eftersom min strumpa rymt sprang jag barfota in i skogen efter Wilhelmina där hon försvann allt längre bort från mig längs en torkad bäckfåra. Paniken var ett faktum… om Wilhelmina inte kom tillbaka skulle hon vara, i princip, räddningslöst förlorad. Vi hade stannat mitt ute i ingenstans utefter motorvägen. Trots ID-tatuering och allt, hur stora är oddsen? Marcus gick i en cirkel runt för att möta Wilhelmina från andra hållet men helt plötsligt är hon borta! Ångest, ångest, ångest. Tills… jag hör ett litet ynkligt mjauande precis intill mig. Där ligger hon, intryckt under en vält trädstam. Min lättnad var total! Stackars lilla Wilhelmina… rädd för alla bilar och allt okänt omkring. Resten av resan satt hon hos mig i koppel… Det var en riktig skräckupplevelse. =( Som tur var gick allting bra till slut och Wilhelmina, Idun och Wallmar mår nu bra. Kan dock tillägga att jag inte kände någon smärta alls att springa barfota genom skog och barrträd. Jag skrapade upp benet och blödde men märkte det efteråt. Snacka om att kroppen ställer in sig på det väsentliga i en krissituation.

Det är så obeskrivligt underbart att vara hemma igen…
Jag har varit ute och gått med Gizmo och ätit glass och allt känns precis som förra sommaren, något som är en mycket bra sak. Dock känns det ganska konstigt att vara ensam, ingen Marcus här. =( Nå, ska ses imorrn… han ska med till Johanna och Carolas examen.

Jag kan inte förstå att jag ska vara här en hel sommar. Får man lov att ha det så bra?Nu ska jag snart gå och sova och råda bot för min konstanta trötthet och svidande ögon. *gäääsp*

Jag är SLETEN

Ta en titt på dessa bilder och förklara för mig hur jag fortfarande kan ha frågetecken angående varför jag känner mig trött och sleten? Det svider i ögonen så fort jag blundar och har påsar under dem. Shit, när ska jag sluta fjanta mig framför Dianas kamera egentligen? Ha ha... Nu, åter till packandet. Färd hem imorrn.

De sjövilda pojkarna på Harrys

Fest hos Äppelbopöjken a.k.a Söt-Marcus

Kanske Älskling groupies på Seaside 2007

Seaside 2007 (kvällen)

When the sun shines we'll shine together

Snart är det ett år sedan jag träffade Marcus... det gick till ungefär såhär =) (Rihanna - Don't Stop the Music)

It's gettin late (jävligt sent... det var världens längsta dag. Puh!)
I'm making my way over to my favorite place (På scenen såklart!)
I gotta get my body moving shake the stress away (Som det låter. Det var en hård dag med dop och kalas och saker och grejer)
I wasn't looking for nobody when you looked my way (Hade bestämt mig för att jag tyckte SÅHÄR om killar)
Possible candidate, yeah (Gammalt span från gymnasiet, yeah ;o))
Who knew
That you'd be up here lookin like you do (till och med bättre än i gymasiet... ;o))
You're making staying over here impossible (Eller nej, egentligen var det tvärtom.. jag och Malin lämnade inte scenen minsann! =))
Baby I must say your aura is incredible
If you don't have to go, don't

Do you know what you started
I just came here to party (Och det med besked... Som fan!)
But now we're rockin on the dancefloor
Acting naughty (Ehrrmmm... hehe)
Your hands around my waist
Just let the music play
We're hand in hand
Chest to chest
And now we're face to face


And now we're sambos... =)

Home Sweet Home

Sitter här och skriver det sista på hemtentan... snart är jag friii!

På onsdag åker vi hem till Värmland! HURRA!

Skitliv

Ok, kanske en överdramatisk bloggtitel, men ibland är det bara så skönt att sitta och vara bitter! Sitta och vara deppig och sur... Idag borde jag kanske skriva om utekvällarna denna helg, men jag orkar inte riktigt. Matte b-provet i fredags gick troligen åt helvete i alla fall.
Annars har vi varit hos Äppelbo-Marcus och festat/grillat + varit på Falukalaset. Igår tittade vi på Kanske Älskling när de spelade på torget och igårkväll grillade vi - jag, Marcus, Diana, Johan och Ola. På kvällen gick vi till Harrys.

Här kommer Kanske Älsklings låt "Skitliv". Så kan man känna ibland...

Kanske Älskling
Ingenting blir som jag vill, här kommer ett skitår till
Ingenting har någonsin blivit som jag ville att det skulle bli
Kniven i hennes hand, det är blod överallt
En DJ ligger död på ett golv - han har vart störd sen tolv

Ingenting blir som jag vill
Ingenting blir som jag vill

När man tror att allt är bra, blir man besviken dag efter dag
Ingenting har någonsin blivit som jag ville att det skulle bli

Ingenting blir som jag vill, här faller livet omkull
Jag ska aldrig sluta slåss för alla mina drömmars skull...

Vi sov! Mad World

Kan ni förstå att vi låg och sov i huset intill utan att märka nästan nåt??
Den som filmat det här måste bo i vårt hus, av texten att döma. Det som ni ser här är ändå den sidan som kom lindrigast undan...
Väl vald låt.



All around me are familiar faces
Worn out places, worn out faces
Bright and early for the daily races
Going nowhere, going nowhere
Their tears are filling up their glasses
No expression, no expression
Hide my head I want to drown my sorrow

No tomorrow, No tomorrow




//Marica - bearbetar fortfarande det som hänt

Mordbrand???

Satt och läste på Falukurirens hemsida:

Polisens rubricering av händelsen, mordbrand, ligger fortfarande kvar och kommer så att göra fram till det att en annan förklaring till branden kan hittas.

That, I did not know. De har i och för sig inte hittat något som tyder på att ett brott ligger bakom, men inte heller någon annan orsak till branden.

Shit, vad trevligt det låter.

(Shit, vad trevliga mina bloggar varit på sistone, jay.)

Tjockt L is da shit!

Idag har jag haft min sista språkhistorielektion. Nu är det bara hemtentan som ska genomföras. Fick idag reda på att "käring" inte alls har något med "käresta" att göra som man kanske kan tro, utan det kommer av karl och hette egentligen karl-ing från början men har sedan ändrats till käring. Alltså, käring är bara en feminin variant av karl. Case closed. A, just det... förr var tjockt L i svenskan normen men idag anses det som typiskt dialektalt. (Tjock L som i "bol" - bord tex). Snart åker jag hem till landet av tjocka L - tjockt L is da shit. =)

Nu sitter jag här och avnjuter(???) en kopp grönt te och knäckebröd med bostongurka på... (slut på smör). Det smakar... skit, men vem orkar bry sig efter en hel dags mattepluggande? Jag vill inte räkna hur många (läs: få) sidor jag tagit mig igenom trots allt ihärdigt pluggande.
Nog om detta...

Jag ha fyndad skärp på second hand idag! Tre stycken till och med! Och en basker fick jag också med mig hem... den är senapsgul och jättefin! Fast den kommer få vänta tills hösten, den känns liksom inte så somrig direkt. I löööv second hand... *suckar lyckligt över fynden*

UUUUUUH! Nu trampade Wallmar mitt på mitt knäckebröd!! (...hmm, äta ändå? Han sover ju i princip i mitt ansikte ändå varje natt. Härom morgonen hade jag märken på kinden efter hans vassa morrhår som borrat sig in i huden. För de som inte vet har de flesta cornisar inte så mycket till morrhår utan får vassa små spjutspetsar i ansiktet istället.) *tar en tugga till*

Marcus är hos Marcus och spelar XBOX... jag har gett upp matten för ikväll. Jag är ingen maskin heller. Lite läskigt att vara ensam hemma... har varit ganska mörkrädd sedan branden faktiskt. Inte vet jag varför, det är ju inte direkt så att den kommer och knackar på dörren. Eller ja... hmm. Drömde förresten inatt att jag räddade katterna ur ett brinnande hus, TVÅ gånger! Wilhelmina smet nämligen in igen av någon anledning. Hon som är så harhjärtad i verkligheten hoppas jag sannerligen inte har några sådana suicidala sidor gömda undan för husse och matte. Idun och Wilhelmina ska förresten vaccineras på torsdag. Skönt att vi är två som följer med och bär numer. Stackars Wallmar får vara ensam hemma för första gången någonsin. Ojojoj, höss ska dä gå? *hönsmamma* (inte för att Marcus är så mycket bättre men ändå... ;o))

Marcus kommer väl inte hem förrän sent inatt eftersom det nya spelet noggrannt ska granskas och genomarbetas. Nåväl... jag sitter väl här om någon vill mig nåt. =)

//Marica - sleten nattuggla



Rebecca skickade mig en blogglänk! Man ska inte skratta åt andras missöde... det gör riktigt ont i mina ben när jag läser det här, men kommentarerna hon har lagt in är ju underbara! =) Läs från söndag! Speciellt sista kommentaren från ortopeden i Kalmar. Underbart, underbart säger jag! =)

I'm HOT! (Tack Miosh!)

Kattpiraten Miosh har lekt lite i PS med en bild av mig... Weee! Tack Miosh! =)

Fattar inte hur det går till, men coolt är det! *vill också kunna*

Ända sen jag varit ung...

...har jag varit en dramakung!
(Kanske Älskling spelar på Seasidefesivalen)


Ja, dags för en liten uppdatering i positiv anda.
Helgens strapatser har bjudit på bra många tillfällen för mig att agera idiot framför Dianas välanvända digitalkamera, och jag måste säga, jag blir så glad (och tacksam) över att Marcus garvar åt mina fånerier utan några skumma (och knastrande torra) åsikter om att tjejer bara ska sitta still och se fina ut. Jag kan vara fin, men det är så ruskigt roligt att vara ful emellanåt också. ;o) Så skönt att slippa få några roller påtvingade som absolut inte är JAG egentligen. So thanks luv!

Fredag: I fredags var vi bjudna hem till Jenny för lite (gudomligt god) mat samman med Diana och Anna-Karin. Trevligt, trevligt! Kvällen bestod utav (förutom maten förstås) en obestämd mängd vin och diverese annat alkoholhaltigt intag samt en del nyskrivna låttexter (helt utan Ynnes medverkan denna gång). Dock kanske vi var lite enformiga eftersom låten bara bestod utav två namn, Jenny och Anna, som vi länge och desperat försökte locka till oss där vi satt i vardagsrummet. Mot kvällen bar det av till Harrys för en kort men trevlig visit. Vi såg en "bröstdansare" och Diana lyckades få med sig ett kvitto hem på 300 kr till allas förvåning. (Det visade sig att Harrys har någon konstig regel som säger "Inga kortköp under 300 kr". Weird.). Lite bilder togs under kvällens gång som i sin helhet kan beundras HÄR. (X antal smågalna, halvgalna och hegalna bilder och videos kan hittas där!) Här kommer dock ett litet (mer normalt) smakprov:

Såhär ser vissa ut bara för att de bor på andra (fel) sida om älven...

Lördag: Dagen efter var väl varken jag, Diana eller Marcus redo för några nya eskapader ute i Faluns nöjesliv, men gav oss trots det iväg på Seasidefestivalen för att lyssna på Kanske Älskling. Efter att ha sett några band till drog vi iväg för att grilla nere vid sjön. Jag, Marcus, Diana, Billy och Marcus(2) och några till. Mycket trevligt var det och mycket onyttigheter intogs.
Efter ett kort besök hemma i lägenheten för att byta om från våra Kanske Älskling-kläder (svart och chockrosa) så kom Marcus förbi innan vi alla gick ned till Seaside igen. Partyhumöret på topp igen! Wohoo! Vi sjöng Kanske Älskling-låtar hela kvällen och kollade på roliga band där publiken skanderade "Visa pungen! Visa pungen!" (kul med lite jämställdhet i vårt samhälle ;o)) och FHTTEOTD (typ) - Follow Him Til The End Of The Desert, hiphop i rånarluvor från Gagnef (Yeah, GANGSTA!!!).
Runt tolv skuttade vi hemmåt (fortfarande sjunganes Kanske Älskling-låtar) och andades dödströtta men ganska nöjda ut när vi fick lägga oss ned för att sova.

Söndag: Efter helgens mindre sunda leverne bestämde oss jag och Diana för att ta tag i den saken och tog en stavgångspromenad uppe på Jungfruberget i 1 timme och 45 minuter. Fint väder var det och alla återstående måsten i skolväg kändes långt borta. Tills man kom hem. Då var jag tvungen känna mig lite nyttig så jag satte mig i solen på balkongen och räknade lite matte. (B-kursprov på fredag... suck).

Nu är det sista veckan av skoljobb sedan är jag friii! Sommarlov! Jag kan med ord inte beskriva hur skönt det ska bli! Jag längtar sjukt mycket efter mitt älskade Värmland, min familj... mamma, pappa, Gizmo, Hugo, Lucifer (vilken flashback jag fick sedan ifjol när jag skrev ett likadant blogginlägg), mina syskon och syskonbarn. Home, sweet home!

Insektsätande kattungar och ångest, ångest, ångest

Inatt var det svårt att somna, men när jag väl gjorde det sov jag bra mycket bättre än natten innan. Men det är lite (läs: mycket) ångestframkallande att gå och lägga sig nu. Dels för att man inte har kontroll när man sover, dels för mardrömmar och dels för att all oro tenderar att förvärrad rejält under natten.

Var ute och gick förut och i ett av grannhusen bor det två kattungar (4-5 månader). Urgulliga små saker som skuttade omkring i gräset utanför sin balkong. Uppenbarligen fanns det något intressant och ätbart gömt i gräset. Jag log för att de uppförde sig precis som Wilhelmina när hon äter insekter (hon ÄLSKAR insekter! Kanske för att hon är uppfödd på silverfiskar från mitt förra badrum ;o)). Hon tar upp insekten med tassen, kupar tassen som en hand och trycker in offret i munnen. Mums, mums! Nåväl, jag tänkte på vad härligt det skulle bli att få komma hem, katterna kan få komma ut lite och leka. Sekunden efter fortsätter jag att gå och vänder blicken mot det gapande, svarta hål jag för en kort sekund glömt existerade. Det kändes som om mellangärdet genomborrades av ett järnrör när känslorna gick från ömt småleende till den ångest och skräck som vårt grannhus förmedlar. Direkt man går utanför dörren så står det där, eldhärjat vittnande om det brutala våld som det utsatts för.

Marcus har sagt att vi kan flytta om jag vill, så nu letar jag efter en bra lägenhet i närheten. Jag vet precis vilken lägenhet jag vill ha! Den är perfekt! Ligger perfekt till, ingen insyn, på bottenplan och med en stor, stor gräsmatta utanför! Enda problemet är att det bor någon där redan. Suck.

Läste några artiklar idag också, här är en tjej som tänker precis som jag:
Det känns mer riskabelt att bo i den här lägenheten
Räddningstjänsten uttalar sig om konstruktionerna. Idag hade det inte blivit godkänt att bygga hus som dessa. Tydligen ska Koppastaden vidta åtgärder, något jag antar innebär att de ska plocka bort spälorna som binder alla balkonger med varandra. Ikväll kommer räddningstjänsten och Koppastaden ha informationsmöte för alla boende i Herrhagen om vad som hände och vad som ska göras framöver.
Därför fick elden fäste och spreds blixtsnabbt

Mardröm

Det har varit en lång dag idag.
Inatt sov jag inte särskilt bra. Vaknade hur många gånger som helst och varje dröm jag hade (bortsett från en sista, strax innan 8) var en mardröm om branden.
Jag försöker att inte tänka på det, går omkring med ångest och är orolig ändå... även om jag lyckas tänka på något annat så känner jag att det är någonting där, något som inte borde vara där, något som bitit sig fast inuti. Igår natt fick jag verkligen anstränga mig för att tänka på något roligt... försökte maniskt sätta mig i in situationen "Marica blir antagen till veterinärutbildningen" men hamnade ständigt på mindre trevliga sidospår.
Det känns som att direkt jag kliver in i trapphuset så går jag in i en enorm dödsfälla som avancerar i utformning ju fler trappor man bestiger. I vår lägenhet når den sin optimala effekt.

Jag är fortfarande väldigt skärrad, men det har väl inte undgått någon. Jag har aldrig haft en stor brand så nära inpå mig förut, och att se vindslägenheterna så totalförstörda när branden startade på andra våningen, får mig att må fysiskt illa. Bilderna av vår egen vindslägenhet sönderbränd släpper mig inte. Kan inte vänta tills vi åker hem över sommaren, få allting på lite avstånd. Kanske kunna slappna av och känna sig lite trygg igen, för just nu är det det sista jag gör i mitt eget hem.