Inatt var det svårt att somna, men när jag väl gjorde det sov jag bra mycket bättre än natten innan. Men det är lite (läs: mycket) ångestframkallande att gå och lägga sig nu. Dels för att man inte har kontroll när man sover, dels för mardrömmar och dels för att all oro tenderar att förvärrad rejält under natten.
Var ute och gick förut och i ett av grannhusen bor det två kattungar (4-5 månader). Urgulliga små saker som skuttade omkring i gräset utanför sin balkong. Uppenbarligen fanns det något intressant och ätbart gömt i gräset. Jag log för att de uppförde sig precis som Wilhelmina när hon äter insekter (hon ÄLSKAR insekter! Kanske för att hon är uppfödd på silverfiskar från mitt förra badrum ;o)). Hon tar upp insekten med tassen, kupar tassen som en hand och trycker in offret i munnen. Mums, mums! Nåväl, jag tänkte på vad härligt det skulle bli att få komma hem, katterna kan få komma ut lite och leka. Sekunden efter fortsätter jag att gå och vänder blicken mot det gapande, svarta hål jag för en kort sekund glömt existerade. Det kändes som om mellangärdet genomborrades av ett järnrör när känslorna gick från ömt småleende till den ångest och skräck som vårt grannhus förmedlar. Direkt man går utanför dörren så står det där, eldhärjat vittnande om det brutala våld som det utsatts för.
Marcus har sagt att vi kan flytta om jag vill, så nu letar jag efter en bra lägenhet i närheten. Jag vet precis vilken lägenhet jag vill ha! Den är perfekt! Ligger perfekt till, ingen insyn, på bottenplan och med en stor, stor gräsmatta utanför! Enda problemet är att det bor någon där redan. Suck.
Läste några artiklar idag också, här är en tjej som tänker precis som jag:
Det känns mer riskabelt att bo i den här lägenheten
Räddningstjänsten uttalar sig om konstruktionerna. Idag hade det inte blivit godkänt att bygga hus som dessa. Tydligen ska Koppastaden vidta åtgärder, något jag antar innebär att de ska plocka bort spälorna som binder alla balkonger med varandra. Ikväll kommer räddningstjänsten och Koppastaden ha informationsmöte för alla boende i Herrhagen om vad som hände och vad som ska göras framöver.
Därför fick elden fäste och spreds blixtsnabbt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar