Mardröm

Det har varit en lång dag idag.
Inatt sov jag inte särskilt bra. Vaknade hur många gånger som helst och varje dröm jag hade (bortsett från en sista, strax innan 8) var en mardröm om branden.
Jag försöker att inte tänka på det, går omkring med ångest och är orolig ändå... även om jag lyckas tänka på något annat så känner jag att det är någonting där, något som inte borde vara där, något som bitit sig fast inuti. Igår natt fick jag verkligen anstränga mig för att tänka på något roligt... försökte maniskt sätta mig i in situationen "Marica blir antagen till veterinärutbildningen" men hamnade ständigt på mindre trevliga sidospår.
Det känns som att direkt jag kliver in i trapphuset så går jag in i en enorm dödsfälla som avancerar i utformning ju fler trappor man bestiger. I vår lägenhet når den sin optimala effekt.

Jag är fortfarande väldigt skärrad, men det har väl inte undgått någon. Jag har aldrig haft en stor brand så nära inpå mig förut, och att se vindslägenheterna så totalförstörda när branden startade på andra våningen, får mig att må fysiskt illa. Bilderna av vår egen vindslägenhet sönderbränd släpper mig inte. Kan inte vänta tills vi åker hem över sommaren, få allting på lite avstånd. Kanske kunna slappna av och känna sig lite trygg igen, för just nu är det det sista jag gör i mitt eget hem.