Önskelistan växer

I have another confession to make... ehrmm, igår var jag och köpte gran, tyvärr i plastformat, men det får gå ändå. Ska kompensera upp med att köpa gran- eller tallris och sätta i vaser så den rätta lukten infinner sig. :o) Sen så har jag köpt apelsiner och pyntat dem med kryddnejlikor och lagt dom i mina fina, fina skål från Indiska. Ååh... luktar jul! Emm, ja, alltså, vad jag gjorde var att jag, eftersom jag åker hem över jul och blir borta i tio dagar så, ja... Inga ord ska komma över min läppar, men ni fattar... jag... ja, ni ser :oD
He he he... måste ju få lite julstämning i lägenheten innan jag åker ju!

Åh, sen har jag funnit en sak jag jättegärna skulle vilja ha i julklapp! Skulle t.o.m. kunna tänka mig att önska det av Robin (brukar ju annars låta honom tänka själv), men saken är den att jag inte finner dom! Ett par supersöta fingervantar med en katt på med krona och gloria på huvudet (katten alltså). Tjejen som köpt dem hade hittat dom på ebay. Står "Soothers" på märkeslappen, men jag hittar det ingenstans! Vill också ha sådana! Buhuu... nåväl.

Idag är det första december och nu börjar julkalendern. Får se om det är något att hänga i granen (haha, gud vad vitsig jag är... ;o)) Snart fyller jag år också, men det är inte riktigt lika roligt när man inte är hemma och har människor omkring sig :o( Känns inte som man får nån riktig födelsedag då. Skulle man öppna födelsedagspresenterna när man kommer hem så kan man lika gärna vänta tills julafton eftersom jag inte kommer hem förrän den 22. Blä vad tråkigt.

Marica i South Park

Idag har jag på DEN HÄR sidan gjort tre stycken South Park-Maricor. Eller ja, två riktiga Maricor, den sista var lite... freestyle ;o)






















Freestyle - "de Gothia-Marica"


Sen vill jag bara tillägga, for the record, att det var en ren tillfällighet att den mindre glada Marica blev satt i en stad medan den glada Marica hamnade i skogen... en ren tillfällighet bara. I vilket fall så var det inte medvetet, men vad mitt undermedvetna hittar på, det vet man ju aldrig ;o)

Blä för fula granar!

Bajs också vad dyrt det är med fula platsgranar! Billigare att köpa en riktig FIN gran, så får väl stackarn dö när jag är hemma. ÖBs granar var slut, istället hade de svindyra. Kostar nästan lika mycket som en kungsgran jue! Visserligen kan man återanvända dom, men ändå... hmm... kan man skaffa granvakt tro? Någon som kommer och vattnar? Nån stor gran blir det väl kanske inte men... Får kolla i helgen om jag finner någon rimlig gran att introducera för katterna. :o)

Inköpslistor

Ska jag eller ska jag inte ringa ÖB och fråga om de har några plastisgranar kvar? Å ena sidan så vore det ju bra att veta så man inte åker dit i onödan, å andra sidan... me not like telefonos. Feg? Ja ja, whatever... ska överväga det en stund till bara :o)
Har nu skrivit en inköpslista så jag vet vad jag behöver handla och ordna. Sen får jag kolla upp hur mycket pengar jag har kvar. *gulp*
I helgen ska jag nog börja baka lite julgodis.. som visserligen kommer försvinna innan lucia ändå, men man kan väl baka flera gånger? He he... Har kommit på att det är rätt roligt att vara "huslig". I alla fall vid högtider. Att tvätta, diska och städa är ju inte direkt några favoritsysslor annars...
Neee, nu får jag väl ta och ringa så jag får nån gran i år. Suck.

Men snälla...

"Åh buhuuu, dumma Daniel som kommer med orealistisk kritik"
Snälla Sibel, alla som följt Idol vet vad du går för och att du har en jättebra röst, men nu får det väl ändå vara nog med att gnälla på Daniel för att han gett dig kritik sisådär två gånger? Är man ignorant och avfärdar all kritik man får som orealistisk och orättvis kommer man ALDRIG att utvecklas. Learn to cope om du vill stanna i rampljuset.
Jens fick stå där och ta skit vecka efter vecka efter vecka efter vecka... men gnällde han och tyckte att alla i juryn var dumma? Nej. Visst var han lite uppgiven på sluten, but who wouldn't.

Av alla i IDOL så måste jag påstå att Agnes och Jens var de som utvecklades mest under hela tävlingen. Kanske mest Agnes, "som gått från klarhet till klarhet" för att använda juryns egna favoritkliché.
Sebastian har ju hela tiden legat på en helt annan nivå än de flesta i Idol, men den nivån tycker jag verkligen att Agnes nått upp till nu och hoppas innerligt att hon vinner på fredag.
Tjaa... det var det jag ville säga om det ytterst intressanta ämnet Idol. Jay.

Hej mitt vinterland

SNÖÖÖÖ! Jihooo! Massa snö!

Ja, så var helgen över då... och på något underligt vis klarade jag mig levande ur den. Lördagen började klockan 8 då jag gick upp för att tidigt åka till IKEA. Var på systembolaget i Fruängen medan jag väntade på bussen och efter ett besök från helvete på IKEA trotsade jag döden än en gång genom att även handla lite saker på Rusta. Trodde aldrig att jag skulle ta mig hem med alla saker i snöblandat regn och med massa folk överallt. Hur som helst, hem kom jag.
Därefter var jag tvungen att handla så jag promenderade på Överskottsbolaget och därefter Hemköp, sedan hem igen. Då var det ju dags för adventspyntet och städandet. Puuuh.
Fick faktiskt i mig mat och tog sedan ett bad för att återuppliva min inombords sargade lekamen. Någon timme senare bar det iväg till Hässelby för att fira Joakims födelsedag. Kom hem vid tretiden den natten, och det var inga som helst problem att somna efter den lördagen.
Söndagen försvann sedan i ett virrvarr utav tända ljus, After Eight och sova på soffan.
Läskigt Nip/Tuck var det igår också... men när ska de egentligen få ihop det igen Sean och hans fru?

Varför ska det vara så svårt att fatta rationella beslut? Kvällarna går åt till att fundera över hur jag någonsin kommer få mod till att lämna min nuvarande tillvaro. Finns ju trots allt en liten del här som kommer vara svårt att lämna. Hur fixar man det?
Dagarna spenderar jag med att förbanna mitt vankelmod och tänker då trotsigt att jag ska lämna det här betong-ghettot snarast möjligt. Jag KAN inte bo här, det bara är så, men hur gör jag för att lämna? Det dumma är att jag ser så definitivt på allting... kan väl lika gärna vara så att behöver min studietid i en mindre stad än Stockholm för att verkligen kunna trivas här sedan? Men samtidigt så känns det nu som att jag aldrig kommer flytta tillbaka om jag väl lämnar denna gudsförgätna plats... and in my heart vet jag att jag kommer aldrig bo många år i Stockholm. Hem tilll Torsby ska jag, förr eller senare. Frågan är vad jag tvingas offra för att komma dit, och om det slutligen är värt det.
Varför kan ingen bara komma och bestämma över mitt liv och säga åt mig vad jag ska göra och inte ge mig nåt alternativ?

Jul, jul, strålande jul...

Det har varit en förhållandevis bra dag idag. Jag fick ledigt och kommer vara hemma hela 10 dagar i jul! Jag är så glad! Sen har jag fått lön, betalat räkningar, lagt undan lite pengar inför Swayräkningen nästa månad och till och med betalat av på min skuld till mamma.
efter jobbet ska jag ut och köpa lite julklappar innan det är dans kl 17.
Ikväll ska jag hem, kanske köpa lite godis, och sitta och titta på Idol med katterna, och kanske Robin om han vill följa med hem...

Hmm... blev ju ett glatt inlägg det här, det var ju inte meningen. Hmrrrfff... skulle ju klaga över att folk ska va så jävla girniga hela tiden, men nu får det vara.
Nu ska vi äta pepparkakor och titta på granen som vi har klätt idag! :oD

Hurra!

Jäääää! Myntet från 1718, Carl X II, har blivit mitt! Hurra för mig!

Min julklapp

Nu är snart budgivningen på min julklapp till mig själv klar... *hoppas* Egentligen så är det Robins mormor och morfars julklapp till mig... vet dock inte om de skulle tycka att jag köpt något nyttigt, men det är något jag verkligen vill ha. Vad jag ska ha den till? Tjaaa... hmm... jaaa, titta på och sådär ni vet. Känna på. :oD Exakt vad det är ska jag meddela efter 10:48 idag.

Idag är det exakt en månad kvar till julafton och jag vill verkligen VERKLIGEN vara hemma mellan jul och nyår. Om inte det går, då vet jag inte vad jag ska ta mig till... min hjärna kommer få kortslutning.
C A N ' T T A K E I T.

Imorgon är det lönedag och då blir det mycket att göra... förhoppningsvis ska jag kunna köpa biljett hem så tidigt som möjligt. Är ju som bekant rätt svårt och dyrt att ta dig hem över jul... i värta fall kanske det finns någon öppen biljett, men det är ju inte att föredra när man åker med två katter.
Ska handla första julklapparna imorrn och hoppas på att resten ska bli inhandlade i helgen. Sedan vill jag köpa pepparkaksdeg och baka julgodis! Mmm... pyssla pyssla!
Julkänslan kanske håller på att återvända nu tror jag. Varje gång jag ser en bild på "Pettson och Findus - Tomtemaskinen" så är den där i alla fall. Om jag bjuder Robin så kanske han vill se den med mig?

The Da Vinci Code

www.randomhouse.com/doubleday/davinci/main.html

Det här var by far den roligaste quest jag någonsin genomfört!
Jag känner mig helt plötsligt så... lycklig!

Stundvid svårt och klurigt, men åh vad glad jag blev! Kändes väldigt äkta allting... ;o) Wohoooo!

Julfeeling, where aaare yoooouu?

Jag har ju sett fram emot den här veckan hur länge som helst nu... att äntligen få pynta inför advent utan att folk tittar på en som om man vore knäpp...
Men julfeelingen jag hade för några veckor sedan försvann all of a sudden.
Kanske skulle lite snö hjälpa upp det hela? I wish...
Nu jag i alla fall min to-do-list för helgen klar, julklappslistan och julkortslistan likaså, så nu är det bara att sätta igång med julshoppingen! *bävar* Jag kommer behöva spärra in mig ensam med katterna i veckor om jag beger mig ut i helgen... *gulp* Men det är något jag måste göra såå... vi ses när jag återhämtat mig från mitt nervösa sammanbrott alternativt kommit ut från psyket/anstalten.

Desillusionerad

Det är dumt att prata om något som ändå inte finns... det krossar bara en massa illusioner, och sådant gör ont, idealist som man är.
Jag är alltför feg och offrar bra mycket mer än jag borde göra, I know.
Jag gav det i alla fall en chans...
Det gör mig så ledsen och arg på samma gång. Alltihop.
Borde sannerligen vara dags att återgå till allt det jag tvingats ge avkall på... mitt riktiga liv. Tyvärr är det inte så enkelt. Jag är, som sagt, feg.
Önskar bara att allt kunde vara mer svart-vitt än vad det egentligen är.
Den här sidan borde väl döpas om till det mer korrekta namnet "Maricas deppblogg", och alla mina kompisar är väl bra trötta på att läsa om samma sak om och om igen, men det är så... take it or leave it.
Nog har jag kanske varit oförlåtligt naiv, men jag är inte så bra på den här realist-biten. Naivt av mig att tro att bara en utav mina illusioner skulle visa sig vara något mer än just en ogrundad förhoppning...
Det här är högstadiet all over again så jag kan väl först som sist ta tillbaka min levnadsregel från den tiden -
Hoppas aldrig på något, så blir du aldrig besviken.

Sick and tired

"My dreams of fairy tales and fantasy, oh, were torn apart
I lost my peace of mind, somewhere along the way
...
I'm sick and tired of always being sick and tired"
Anastacia - Sick and Tired

Just när man tror att man bestämt sig för en sak så kommer Herr Ågren på besök igen... fucking beslutsångest. I hate it.

Nu är det måndag och snart är det lunch. Har ni nån aning om hur många timmar det är kvar till fredag? Buuuhuuuhuuhuuu...

Nag, nag, nag, nag.. men det är inte för intet som detta inlägg fått sin titel. Blä.

Nu ska jag gå och äta mina makaroner och mina köttbullar :o)

Skumt

Vilket konstigt liv det är jag lever. Det är väl inte så mycket annorlunda från andras, men ändå. Konstigt är vad det är. Kom underfund med det igår.

Mums mums mums

Tristess + irritation =

Jag är såååå sugen på choklaaaad! Vill inte alls tvätta. Kanske klara mig till helgen? Då kan jag tvätta! Det är ju ändå bara 2 dagar kvar. Hmmm... jag får rekognosera garderobsterrängen när jag kommer hem. Ska ju trots allt på middag imorrn och sedan myskväll med Robin också... Tvätta för hand? Tjaaaaa...

Den oändliga dagen

Vilken trög dag! Jag lovar, andra dagar går tio gånger på den här dagen... SUCK. Sitter här, är rastlös och alldeles nipprig och otålig. När jag väl är hemma så ska jag tvätta ett massivt berg utav kläder. Klar 22:30. Allt jag vill är att gå hem nu och dra täcket över huvudet och låtsas som om jag är osynlig. Eller rättare sagt, tvätten är osynlig, min beslutsångest är osynlig och min otroliga otålighet och låååånga väntan än osynlig. Pissdag. Trevlig dag att fira 4 år på va?
Mrrrrfffggg. Så blir jag irriterad på folk som inte fattar att det är fler än de som har ett liv.
Jag vet inte om det flyger över huvudet på dem när man någon gång nämner något från ens eget liv eller om de bara skiter i det för att få prata om något mer intressant istället, vilket uteslutande brukar bli ämnet "deras tillvaro". Shiiit.
Bara dålig musik på radion... det görs helt enkelt inte nog mycket bra hiphop och rnb för att ha en nischad radiokanal. "JA! Jag vet! Vi tar den här superkassa låten från -96 och spelar den om och om igen så kanske folk tycker den är bra och tror att den är ny! Bra va!??" Skitbra.

Jag vaknade på fel sida imorse, om det nu är någon som undrar.

JULAFTONSMARODÖRER!

Åååh nåååå, SVT, ni har gjort det igen... allvarligt talat, hur tänker man när man sätter Blossom som julvärd? Hur finner man nu julfeelingen? Är det inte dags att lyssna på folket och kolla in lite omröstningar... VI VILL HA MARK LEVENGOOD för i helvete. Ingen Lotta Bromé, or what's her name och inte en überaktiv Blossom heller. Nee, i år bandar jag Kalle Anka och klipper bort allt pausprat.
Mummel, mummel... ingen omdömesförmåga alls... akta er, jag kanske går tvärs över gatan och skäller lite på er. Mummel mummel...

G-city

Usch, skräp-Mariah på radion...
Idag har det snöat här! Första gången denna "vintern"" Wohoo! Inatt har det blåst så det har knastrat i fönsterrutorna. Otroligt att de fortfarande är hela....

Ha ha, så min julkortstomte blev igenkänd? Jaaa... den som stått modell för den står hemma på bokhyllan och bara väntar på första advent :o)
Idag har jag, Malin och Lina haft ett ytterst seriöst sammanträde vis msn... urartade inte alls lika mycket som förra gången :o) Vi planerade lite inför besöket i gangsta-London. Skyddväst, tårgas och batonger står redan på listan, även överfallsalarm utifall de andra grejerna inte skulle funka. He he, se nu vilka fördomar du har skapat Malin! Mnjaa, vårt planerande resulterade väl mer i att bestämma när ungefär vi ska åka och hur länge, men ändå.
Nu får det vara klart för idag.

Julkort till himlen

Nu, Malin, har jag äntligen hört Gold digger... två gånger faktiskt. Första gången var den bläish, nu, efter andra gången, är den ok. Men det kanske beror på att de spelade Jennifer Lopez innan. Hmm :o)

I helgen var det lite uppvärmning inför julätandet... var nämligen på släktmiddag (inte min egen släkt dock) och åt konstant mellan 15 - 21. Uuurk vad mätt man var... men gott var det!
När är det förresten ok att börja skicka julkort? Ska komma ihåg att skicka till Robins mormor och morfar i år. Och min farmor.
I år får man inte det årliga födelsedagskortet... :o( Jag skäms och ångrar så att jag inte hann skicka iväg ett jul- eller födelsedagskort till honom som jag tänkt. Dumt. Dumt. Dumt. Nu är det för sent. Förevigt för sent. Förlåt :o(

Skumroligt

Det här var det skumroligaste tidfördrivet på länge, och då har jag inte ens några högtalare till datorn:
Dart-tomtar! (<-- klicka, det är en länk ;o))

Hela den här veckan har jag gått och lagt mig vid 21! Somnar ca halvtimmen senare, vad är det för fel på mig!!??

My beloved vippgalning

Idag kommer nog Wilhelmina bli glad då jag har bestämt mig för att ta fram vippan ur skafferiet for good (nattetid räknas inte) :oD Många andra verkar kunna ha det utan att någon katastrof har skett så jag ger det en chans.
Nu är det snart dags att gå hem... det ger mig lite ångest att gå ut faktiskt. Inte för alla våldtäkter och så, nog för att de är skrämmande nog, utan för att det är så fruktansvärt MÖRKT! Man känner sig ju helt avskuren och isolerad från omvärlden när man går där... ångestframkallande? Neeej då! Not at all! Idag ska jag i och för sig antagligen göra ett stopp på Karlaplan på vägen hem...
Nope, nu börjar det bli dags att förbereda sig. 15 min kvar :o)

"Smått och gott"

Lyckades idag hamna på dalatrafiks hemsida då jag satt och funderade över SLs priser. Där har man i alla fall lagt in en alldeles egen kategori för "smått och gott", klickar man där får man upp en bild på en mask i ett äpple (tecknad så klart, inte äkta... that would've been really gross!) och en tecknad bild på två svampar. Man kan inte göra nåt med bilderna (tro mig, jag har klickat!), de bara är där... det tyckte jag var roligt! ;o)

Idag har jag inget roligt att skriva. Ingen fantasi. Inga nyheter. Tråååkslaaag!

Åh nååååååå!

Hi. My name is Marica and I'm a sockermissbrukare.
Det har gått upp för mig nu då jag (nästan) inte ätit godis på två dagar (de där 5 gott & blandat bitarna som Robin matade mig med räknas inte).
Migrän, yrsel, hjärtklappning, darrhänt... helt sjukt vad socker kan påverka en utan att man vet om det. Sockerabstinens - inte roligt I tell you. Det är inte så att jag helt maniskt och desperat vill ha godis till varje pris, utan abstinens som i att man drabbas av alla ovanstående symptom - samtidigt. Ghaaa vad jobbigt. Har läst att man ska ersätta sockret med fett i början, men vad finns det som är fett, gott och äta och INTE innehåller så mycket kolhydrater? Nötter? Tjaaa...
Sitter annars och tittat på panduros hemsida och planerar vad jag ska köpa för pyssel när jag får lön :o) Om ni missat det så är det 1 månad, 15 dagar, 9 timmar och 1 minut kvar till julafton. Vi har ingen tid att förlora! Sätt igång med pysslet bara! :oD
Nu måste jag nog dock gå och ta mig en smörgås så jag inte yrslar mig av stolen... ;o)


Åh, förresten, läste en sak idag. Tips till systeryster: "Bra undervisning är 1/4 förberedelse och 3/4 teater" Så slit inte ut dig i onödan ;o)

Starta paniken!

Vet ni vad jag precis insåg? Om två veckor är det första advent! (2 ½ om man ska va noga, men det är man inte) Om 2 veckor får man börja pynta! Faktiskt, det är helt sant det!
Wohoooooooooooooo!
Och snart är det bara en månad kvar tills jag fyller år, vilket i och för sig känns sådär lagom intressant eftersom jag inte kommer kunna åka hem. Men ändå... nå, den dagen jag fyller år är det bara 10 dagar kvar tills julafton! Hurra!
Sen så finns det ju undantag gällande granen när man åker hem över jul. Den måste införskaffas bra mycket tidigare, annars har man ju inget nöje utav den. Hemma ska den sättas upp och kläs dagen före julafton... men i lägenheten? Hmm.

"She wants to move"

Så var en långhelg hos systeryster i Falun förbi... alltför snabbt. Jag och katterna åkte i torsdags och de har haft en hel helg på sig att trasha lägenheten...vilket de också halvt om halvt gjorde. :o)
Vi har varit till Kupolen i Borlänge och shoppat, tittat på film, gått på promenad med katterna och druckit glögg och julpysslat.
Me like Falun... tjejen i kassan på Hemköp meddelade glatt att visst får katterna följa med in och handla. Cigarrälskande cyklisten som stannade till för att få berätta att han också haft en katt i band en gång. Söta busschauffören som på ½ sekund förvandlades från en neutral smågruffig förare till en überglad kattälskare som bara måste få hälsa på mina missar. :o) Falun tycker om katter är min slutsats efter helgen. Den tanken slog mig extra starkt då jag kommen till centralen fastnade med katterna i spärrarna, med mig på ena sidan och katterna på andra (de var fastspända på en liten kärra). Det var svårt att räkna hur många som passerade utan att bry sig... okej, jag kanske överreagerar, men efter en så bra helg kändes det hårt att kommma tillbaka till betongen och alla människor. (Hur som helst, till slut så kom en kille och försökte hjälpa tack och lov... det löste sig, även om jag var omåttligt irriterad när jag till slut kom igenom)
Stod upp hela vägen till Råcksta och bankade bildligt talat huvudet mot väggen funderandes över "what the hell am I doing here?"
Som sagt, jag kanske överdriver, och de som inte vill höra mig gnälla behöver inte läsa, men någonstans måste jag få ventilera mina funderingar.
Några saker kan jag "lasta" Stockholm för, men långt ifrån alla... vardagen kommer att komma ikapp mig oavsett vart jag bor. Det är något man faktiskt inte kan fly ifrån, hur gärna man än skulle vilja.
Vad jag kan konstatera är att Stockholm är för stort för mig, för mycket stress och för många människor för en misantrop som jag. Jag kommer aldrig bli en äkta stadsbo.
När vi var till Kupolen uttryckte jag min lättnad över hur lite människor det var ute, trots skollov och allt, men när vi åt lunch kom jag fram till att det nog inte var så mycket färre människor där, skillnaden var snarare tempot... att de gick lugnare, "betedde" sig lugnare...
På andra sidan vägen hos Diana låg en sjö dit vi gick med katterna... änderna i sjön var enbart läskiga, men skogen var intressant tyckte i alla fall Wilhelmina, och Idun fick också lite fart till slut. Fint att ha någonstans att gå med katterna... även om jag bor ute i förorten så vet jag inte något ställe jag skulle vilja ta dem till, vilket är tråkigt. "Parken" utanför huset är inte direkt inbjudande...
Trots att jag alltid känner såhär varje gång jag varit hem till Torsby eller som nu, till Falun, så trivs jag mellan varven bra i Råcksta... kunde ha varit bättre, men det kunde ha varit så mycket värre.
Och Stockholm har också i esse i rockärmen som varken Värmland eller Dalarna har, och honom är det svårt att vara utan... :o)

Väl mött
//Marica, som funderar vidare över livet och framtiden

Konstig

Är det konstigt om man intensivt längtar hem bara för att få fortsätta läsa en bok man läst x antal gånger förut? Jo, det är nog så. Jag är nog lite konstig jag :o)

"I want something else to get me through this semi-charmed kind of life"
Third Eye Blind

Fina fisken

Bara en dag till nu sedan är jag ledig och ska åka till Faaalun! Wee!
Pratade med Malin igår över msn, det var kul. Vi tog upp våra gamla planer om tågluffning till sommaren... hoppas pengarna räcker bara, det kommer ju gå åt en del. Men men... samtidigt skulle jag vilja åka och dyka någonstans, om jag så ska göra det ensam. Får som sagt försöka leva snålt. Hur nu det ska gå.
Sitter nu här och tittar ut på Silja Line och allt grått dis och regn. Suck. Visst tycker jag att det är mysigt med lite höstväder, men pratet om Egypten och dykning igår fick mig längta bort. Vill dyka, inte i vatten med sikt på en halv meter, utan dyka någon annanstans och kunna se fina fiskar och rockor och mera muränor och och och... åh, det är så kul. Men ja, en blick ut genom fönstret räcker för att ta mig snabbt ned på jorden igen. Hmmrrrfff.

Drömde om mitt hår varje natt i två veckor förut... det har lyckligtvis gått över nu, men jag vet inte direkt om mina nya drömmar är att föredra. >:-S (blev en annorlunda smilie för att beskriva detta, men känner mig lite hämmad när jag inte har forumsmiliesarna att använda mig utav. Jag vet, jag är skadad ;o))

Closing in...

Åh, det är så mörkt ute nu... *gulp* Måndagsmigrän har jag i vanlig ordning och kallt är det. Skönt är att dansen har höstlov (fattar inte hur jag ska orka engagera mig i dansen denna vinter... är ju redan tryckande mörkt ute). Nu ska det bli skönt att komma hem till mina älsklingar och få sova bort migränen lite...

Skämtet SL, dödshjälp och storstädning

Så går en helg från vårt liv och kommer aldrig åter. Men andra ord, det är måndag... igen.
Även om jag konstigt nog haft en väldigt trevlig helg så började denna vecka inge vidare.
Upptäckte imorse att jag glömt köpa nytt månadskort (förra gick ut igår), men när jag kommer till det enda stället i Råcksta där man kan köpa SL-kort så tar de bara kontanter. Jay! Men en stress-promenad till Vällingby är ju alltid trevligt en måndagmorgon.
Nå, väl vid centralen missade jag tunnelbanan mot Ropsten med 1 minut och fick stå och vänta 10 minuter på nästa. (Var då redan bra försenad till jobbet)
Som bekant så är det alltid mest folk i första och sista vagnen så jag ställer mig på mitten utav perrongen, men likt förbannnat är det så trångt att man inte har utrymme att andas normalt ens. Vem behöver hålla i sig? Fanns inget utrymme what so ever att ramla på, inte ens om man ville ramla rakt ned.
Sen vill man att folk ska lämna bilen hemma, man inför biltullar och SL gör reklam... men detta idag... hur kan SL ens tro att de ska kunna forsla ännu fler människor till och från jobbet när det ser ut såhär INNAN tullarna införts?
Tiominuterstrafik på Ropsten-Norsborg linjen varje dag under rusningen i ett halvår, sedan trängs man ihop på de få tågen som kommer, om man ens får en plats! Ja, jag säger då det... SL - vilket skämt.
Herregud vilken valuta man får för de där 600 kronorna man spenderar varje månad på ett 30-dagarskort.

Nog om det. Igår såg jag Dokument Utifrån: "Lisettes aktiva liv och död" om dödshjälp. Jag har funderat över det där och måste nog påstå att det är en ganska svår fråga.
Tidvis har jag varit positiv till det hela, men dokumentären igår gav mig lite perspektiv på saker och ting.
Ok, man ligger döende i svåra plågor på sjukhus, man är egentligen mer död än levande och allt man vill är att få gå vidare. Visst tycker jag nog att den hjälpen ska man få som patient. But still... då kommer man till problemet, hur vet man att patienten verkligen VET vad han/hon vill? Nå, det var inte just denna fråga som bekymrade mig igår.
I dokumentären fick man följa en fransk 79-årig kvinna som inte ville bli 80.
Hon var helt frisk och inte deprimerad på något vis. Hon var bara uttråkad utav livet. Kände att det var dags att gå vidare...
Hon ville inte göra det på något drastiskt och våldsamt sätt men det enda hon fruktade var att misslyckas. Så hon sökte sig till en grupp som hade liknande funderingar och fick på så sätt träffa läkaren Philip Nitschke som ger råd i hur man går tillväga och vilka problem som kan uppstå. Det kändes ytterst makabert när man såg dem sitta samlade där som på ett normalt sammanträde medan de pratade om hur man lättast tar död på sig själv.
En man var där istället för sin mamma som var allvarligt sjuk och ville ha denna hjälp. Hur känns det? "Min son, kan du gå på det där mötet istället för mig och ta reda på hur jag lättast tar livet av mig?"
En del utav människorna var sjuka i cancer eller annan sjukdom, och dem kan jag till viss del förstå...
Men resten...
En kvinna fick det verkligen att gå kalla kårar nedför ryggraden på en. Hon var fast besluten om att genomföra självmordet trots att hon inte var sjuk, inte deprimerad samt hade man och barn. Kommentaren "Jag har en make hemma som är helt emot detta, men det har inte han något med att göra..." fick mig nästan att må illa.
Jag kan inte komma ifrån känslan utav att detta är fruktansvärt otacksamt. Hur många i världen finns det inte som älskar livet, som inte vill något hellre än uppleva och utforska livet ytterligare, men som tvingas till sängen och dödsbädden utav en hemsk sjukdom alltför tidigt?
Är det inte hädiskt och rent egoistiskt? "...det har inte han något med att göra".
Jag blir riktigt upprörd när jag sitter här och tänker på hur människor så otacksamt slänger bort sina liv på grund av tristess! "Jag har ingen lust att gå upp på morgonen, för livet är så tråkigt..."
Lisette, som dokumentären handlade om, hävdade prompt att hon inte var deprimerad och skulle bli arg om någon påstod något liknande. Men allvarligt talat, är man så uttråkad utav livet att man väljer att avsluta det 10-20 år för tidigt... och när man säger att det enda man är rädd för är att man ska misslyckas med att ta livet av sig... Ja, då har jag svårt att tro att allt står rätt till. Kanske har jag fel och borde inte uttala mig, men jag har extremt svårt att tro att man tar livet av sig utan anledning.

Huvva... nå, nog om dessa otrevliga ämnena.
Jag har haft en bra helg! Vet inte riktigt varför... Har storstädat lägenheten och sorterat böcker och rensat i bokhyllan, diskat, tvättat. Gick upp halv sju igår morse eftersom jag hade tvättid vid sju och fortsatte sedan städa, dammsuga och skura. Sedan bakade jag scones och vi hade en väldigt mysig söndagsfrukost jag och katterna. ;o)
När allt var klart spenderade jag resten utav söndagen med att läsa. Såg på Parlamentet också.. Johan Glans är så rolig. :oD
Nip/Tuck gick också igår... det är bra, men det har blivit lite väl tragiskt på sistone.

På torsdag åker jag till Falun, vilket ska bli väldigt roligt! Var ju ett tag sedan jag var där, om man inte räknar natten jag sov där efter föreställningarna i Dalhalla. (Bild från föreställning i början utav inlägget :o))

Mmm

Solen skiner... en kopp thé, rostad rasker och en Isfolketbok. Värre fredagar kan man ju ha. :o)

Min torsdag

Åh, typiskt.
Lunch för en timme sedan och jag är redan hungrig.

PAUS

Så, nu har jag ansat mina flätor i en timme och är ännu hungrigare.
Nu vore det trevligt med en kopp thé och en Isfolketbok, men först måste jag ta och jobba lite.

SNART ÄR DET HELG! Wohooo!

Check this out

http://trunks.secondfoundation.org/files/psychic.swf

Coooolt ;o)

Porrstjärnor, japaner och smurfar

De senaste veckorna har jag hunnit med att ta reda på mitt:
Japanska namn - eeh, minns inte...
Porrstjärnenamn - Susy Sextoy (ehum...)
Och nu kommer mitt smurfnamn!
Gav mig själv ett alternativ då jag inte inte direkt föll för "Chesty Smurf" som mitt för- + efternamn resulterade i.
Bara "Marica" blev Fundamentalist Smurf! Hehehe...
Ett annat alternativ resulterade i Ichabod Smurf. How ironic... Nå, någon Ichabod-smurf kommer jag förövrigt aldrig att bli då jag är förevigt trogen Wall-namnet. ;o)
Hemma hos mig bor Fidel Smurf (Wilhelmina) och Jojoba Smurf (Idun) :oD
Jag är tillsammans med Ebola Smurf...
Skulle kunna bygga upp ett helt nytt liv med bara smurfnamn! Yep! Så lyder mina planer om att erövra världen! Mohahahaha! MOHAHAHAHAHAHAHAHA!!!

Ok då, jag erkänner, jag har lite tråkigt just nu... ;o)







Farväl mina vänner, från och med nu känner ni mig som...

Fundamentalistsmurfen

Lost, but not found...

Idag känner jag mig ensammast i världen. Nu vill jag hem till underbara Idun och Wilhelmina.

*piiiip* i *piiiiip* *piiip* *piiiiiip* *piiip*

Ännu en "nu får det va nog-dag". Helvetes jävla telefonförsäljare skaffa er riktiga jobb istället! Jag tycker att jag har varit tålmodig med er eftersom jag själv jobbat med telemarketing en kort period under gymnasiet, så jag vet vilket helvete det är, men nu får det fan i mig va nog.
Idag finns det inga tvivel om vilka beslut jag i framtiden kommer fatta. Nu får det va nog. Kort sagt.

Fördomar, fack, döma, anklaga, nervärdera, lägga sig i.
Jag är extremt irriterad idag och vet egentligen inte varför. Allting är som vanligt. Sitter här och fryser och känner mig nedstämd och omotiverad inför att åka till Täby. Allt är precis som vanligt. Det är nog alla förbannade telefonförsäljare som irriterat mig.
Jag vill bara skita i allting och åka hemhem. Men så gör man inte.
Jag är trött och vill sova.
Wilhelmina verkar alldeles understimulerad trots att jag leker med dem i hur mycket som helst efter jag kommit hem om dagarna. Efter 10 minuter sitter hon där nedanför skafferidörren igen och vill att jag ska ta fram vippan (igen). What to do? Stackars misse.
Wilhelmina hoppade också i toaletten imorse och hon blev inte glad när jag ville skölja av henne. Har nu fina rivmärken på min rygg från när hon smet.

NU vill jag ha ett fint brev med ett positivt innehåll, SEN vill jag ha en superjul, SEN är det ÄNTLIGEN januari.
Jag är så jävla innerligt förbannat trött på det här nu.

Måndagsmigrän

Ibland måste man bara våga säga bestämt nej. Eller om man vill vara övertydlig som tanten i reklamen (var det en tant eller gubbe?): Neeej, nu får det va nog!
(det var nog en gubbe för sedan kommenterar tanten "ja, det får det!". Right? Am I right?)
Som Malin uttryckte det "man måste tänka på sig själv, för det är ingen annan som kommer göra det åt en".

Idag har jag frusit hela dagen och nu börjar migränen komma... aaah, då vet man att det är måndag! *ler*

Sssh! Kom hit! En hemligheeet...

Jag vet, man får inte... vet inte ens om det är lagligt? Eller jo, lagligt är det nog men kanske inte moraliskt korrekt? Vet många i min närhet som skulle slå mig om de visste...
Det är lite förbjudet sådär för att det är så nytt, men ändå inte. Vissa utav mina kompisar skulle få krupp om de visste vad jag helst av allt vill göra nu.
Jag får väl be om ursäkt, men jag kan inte rå för det... om jag viskar, kanske inte fler än nödvändigt behöver få reda på det:

SNART ÄR DET JUUUUL! Hurra hurra! Köpa julklappar, titta på julkalendern, fina julgranar och Klasses julskiva! "Min gris är precis som en hund..." och "Varför blir en råtta aldrig riktigt mätt". Helst skulle jag åka till IKEA redan idag och börja köpa julpynt! Julpynt är mitt knark! Mera julpynt! Julpynt! JULPYNT ge mig... Ni anar inte vilken julkänsla jag fått och jag veet att man inte bör ha det nu. Det är ju trots allt 2 månader, 11 dagar och knappt 10 timmar kvar.... BARA! Hurra hurra snart är det jul!
Och missarna ska få julklapp och kanske ska vi ha en julgran? Då blir dom glada! Men bara med platskulor i förstås! Sen så ska jag tvinga Robin att baka pepparkakor med mig och dricka glögg och äta mandlar. Weeeeeee! Bara 2 månader, 11 dagar, 9 timmar 55 minuter och 45 sekunder kvar... 44, 43, 42, 41, 40... :oD

En schizo-dag

Det var inte såhär det skulle bli. Saker och ting blir aldrig som man tänkt sig och jag tycks aldrig bli nöjd. Jag är så fruktansvärt bra på att romantisera det förgångna att jag aldrig kommer känna mig tillfreds med något någonsin. I praktiken kanske allting är som det ska, men hur hittar man den där känslan som skulle infinna sig?
Jag har dåligt samvete över att jag inte kan vara uppriktigt glad. Jag har dåligt samvete över det mesta just nu.
Är jag så svår att förstå sig på att inte ens jag själv fattar?
Förlåt, förlåt, förlåt.
Och förlåt Marica för att jag inte förstår vad det är du vill att jag ska göra.
Jag saknar Malin och Lina.

Oinbjudna sängkamrater

Jag ska väl inte nämna det uppenbara egentligen, men idag är det freedag! Wohoo!

Igår hade jag balettlektion, vilket inte var alls särskilt illa... tycker om de lektionerna och vi har en väldigt bra lärare. Idag har jag som sagt boogalooklass och SEN ska jag nog hem och avrätta mina mögeldjur (blev inget diskande igår).
På tal om djur, vaknade några gånger inatt igen, men denna gång var det inte bara Wilhelmina som väckte mig. Vaknade i alla fall utav att jag låg på någonting knöligt, drog lite i lakanet, tänkte att det var det som var i oordning, så var dock inte fallet. I halvdvala som man var försökte man butta bort det knöliga men upptäckte efter en stunds ansträning att det var fruktlöst att fortsätta. Det var bara att sträva sig fram till ett ordentligt vaknande för att eliminera orsaken till mitt sömnproblem. Vad jag då fann ut var att Idun (måste vara hon) tydligen har ett litet musförråd i min säng (leksaker that is), UNDER mitt lakan (ok, min säng är inte så jättebäddad så jag är inte förvånad). Hur som helst, var så trött att jag låg intill väggen resten av natten, så fick mössen ta min vanliga plats. :o)

Att arkebusera mögeldjur

Jag är så smart ibland... har sett ett enda avsnitt utav LOST sen det började, och så ser jag sista avsnittet MEN lyckas missa sista 1 ½ minuterna på det sista avsnittet. Jaja, så kan det gå.

Idag är det torsdag och imorrn är det helg! Hurra! Idag är det balett och imorrn är det boogalgoo. Idag ska jag ta och diska och "vårda" min lägenhet litegrann så jag i lugn och ro kan se Idol imorrn utan att mögeldjuren som bosatt sig i diskhon stör mig med sitt skramlande. He he... riktigt så illa kanske det inte är, än. ;o)

Könsopererade häxor

Lite språkövningar såhär på onsdagseftermiddagen innan jag går heeeem! ;o)

På svenska först:
"Tre häxor tittar på tre Swatch klockor. Vilken häxa tittar på vilken Swatch klocka?"

Och sen på engelska:
"Three witches watch three Swatch watches. Which witch watch which Swatch watch?"

Överkursen:
"Tre könsopererade häxor tittar på tre Swatch klockknappar. Vilken könsopererad häxa tittar på vilken Swatch klockknapp?"

"Three switched witches watch three Swatch watch switches. Which switched witch watch which Swatch watch switch."

Säg det snabbt tre gånger... he he

Kommentera mera! :o)

Åh! Ville bara passa på att säga att nu kan alla kommentera min blogg, inte bara de som är medlemmar. (Fann den inställningen precis nu... ehum) So go ahead, just nu får jag nästan bara spam-kommentarer på engelska där de säger att min blogg var speciell och väldigt intressant (hehe) och där jag sedan ombeds att gå in på en sida... (ööh, okej då! Eller nåt)
;o)

Gamlingar och tonåringar

Hur kommer det sig egentligen att gamla människor pratar så långsamt? Nu kanske jag generaliserar... eller kanske inte. Man kanske får stela käkleder när man blir äldre som hindrar en från att prata i normal takt. Dessutom, varför ska de alltid vara så övertydliga? Som om de förutsätter att man inte förstår vad de pratar om...
Oh well, nu är det äntligen onsdag (jaja, jag kanske tjatar, men walk a mile in my shoes och ni skulle också älska onsdagar ;o)) Idag får jag åka hem direkt efter jobbet! Hurra hurra! :o)

Generalisering och fördomar, här kommer det mer.
Igår när jag åkte bussen hem från Sway så satt det två yngre killar snett framför mig, femton år kanske dom var. Fördomsfull som jag är kunde jag genast placera dem i ett visst gymnasievalsfack. (Ehum, jag vet, jag borde verkligen jobba med mina fördomar, men det är så tidsödande för de är så många! ;o)) Hur som helst, vad som fick mig att inse min smutsiga fördomfulla tankegång var att en av killarna frivilligt gick fram och hjälpte en kvinna med barnvagn på bussen. Jag satt nog först helt chockad och sedan blev jag väldigt glad. Det är så trevligt när man som misantrop någon ytterst sällsynt gång blir positivt överraskad utav mänskligheten.

Igår när jag kom hem lekte och gosade jag med katterna nästan hela kvällen. Tänkte att om jag gosade extra mycket med Wilhelmina så skulle jag få sova inatt, men icke :o) Visst är det mysigt när hon kommer och kurrar, men att bli väckt varje natt och ha svårt att somna om efteråt kommer inte inverka särskilt positivt på mitt dagsliv i längden. Bilden är på Wilhelmina då hon bodde hos sin akutfamilj innan hon flyttade hem till mig. Efter att ha sett den bilden fanns det väl egentligen ingen tvekan längre huruvida jag skulle skaffa katt eller inte. :o) Ett val jag aldrig ångrat... fattar inte hur tomt och dystert det var innan. Nu gör jag nästan ingenting än längtar hem ;o)

@ns dag

Idag är det kanelbullens dag! 15 minuter till kanelbullefika! Wohooo!
Sitter här och gläds över att det är tisdag och jag kommer hem tidigt till missarna. :o)
Inatt fick jag sova lite mer tack och lov men Wilhelmina väcker mig fortfarande varje natt och ska gosa. Låter som ett helt litet sågverk... *ler*
Satt och funderade lite på när jag ska ta och åka hem nästa gång... men sen så var det ju det här med Falun också. Hmm... får klura lite mer.
Imorse fick jag ett sådant roligt mail från "Nordea-banken". Bedrövligare formell svenska har jag nog sällan skådat. Det var inte bara formellt bedrövlig utan den var rent allmänt bedrövlig också. Det var knappt så man förstod vad de menade att man skulle göra... he he.

Så, nu är klockan nästan halv! Kanelbulle - here I come! :oD

10 timmar kvar

Det första jag tänker på när jag vaknar på morgonen är: Åh nej, nu är det en hel dag kvar tills jag får sova igen. Normalt? Om tio timmar får jag sova... ghaaaa.

Nu tror ni säkert jag går igenom någon sorts livskris när ni läser detta, men vore det inte roligare om man levde såhär? Ska nog testa några... i smyg sådär. ;o)

För att göra vardagen lite mer spännande och innehållsrik rekommenderas någon - några av nedanstående tips att utövas med jämna mellanrum...

1) Vid lunch, sitt i din parkerade bil med solglasögonen på. Peka på förbipasserande bilar med en hårtork. Se om de saktar in.
Dessvärre äger jag varken bil eller hårtork, och även om jag gjorde det så jobbar jag på platsen gud glömde och här kör inga bilar. Kan ju försöka med Siljabåten... tror ni kaptenen ser mig? Hmm.

2) Sök dig själv via växeln. Försök INTE förställa din röst.
Ok, den var väldigt rolig, men är det inte lite schizovarning att ringa till sig själv i växeln och söka sig själv genom sig själv? Eeeh... I'm lost.

3) När någon ber dig om hjälp, Säg jag delegerar!

4) Varje gång någon ber dig att göra något, fråga om de vill ha pommes frites till det?
Mnjaa... med tanke på min höga tristessrisk vore det inte fördelaktigt för mig att leda in mina tankar på mat oftare än nödvändigt. ;o)

5) Ställ sophinken på skrivbordet med en lapp med texten :Inkorg
Du menar att alla har inte sophinken som inkorg redan?

6) Utveckla en onaturlig skräck för kontorsapparater.
Jag har misstänkt det hela tiden att den där skumma kopiatorn bakom mig är en fanatisk stalker. Han sitter alltid där bakom en och bara tittar. *rysa*

7) Häll koffeinfritt kaffe i kaffeautomaten i tre veckor. När alla har kommit över sitt koffeinberoende, byt till espresso.
Skulle jag? Som icke-kaffe-drickande kaffemaskinsansvarig skulle jag göra något sådant!? My god!
I think I will...

8 ) I minnesfältet på alla dina checkar skriv: För sexuella tjänster

9) Avsluta alla dina meningar med: "I enlighet med profetian."

10) Använd inte punkt
Jag skulle driva migsjälv till vansinne om jag gjorde så. Rut (min lågstadielärare) har minsann satt sina spår.

11) Så ofta som möjligt: hoppa istället för gå.
Som om jag inte tränade ofta nog? Men tjaa... varför inte? Ska utveckla en speciell hoppstil, ta patent på den, och hylla Tiger som min stora förebild.

12) Fråga folk vilket kön de tillhör. Skratta hysteriskt när de har svarat.

13) Specificera att din drive in order är för att "ta med".

14) Sjung med på Operan.

15) Gå på poesiafton och fråga varför dikten saknar rytm.

16) Häng myggnät runt ditt skrivbord. Spela band med djungelljud hela dagarna.
Verklighetsflykt och schizofreni... jojo, listan görs lång. ;o)

17) Fem dagar i förväg talar du om för dina vänner att du inte kan komma på deras fest för att du inte känner för det.

18 ) Be dina arbetskamrater tilltala dig med ditt Gladiatorsnamn, Rock Hard, eller varför inte Snöret......
Hmm, ja, kan ju spendera eftermiddagen med att fundera ut ett passande gladiatornamn först. Trötter? Norpan? Förslag mottages tacksamt.

19) När pengarna kommer ut ur bankomaten, skrik "Jag vann !" , "Jag vann!" "Tredje gången denna veckan!!!"
Ja, självsuggestion passar väl bra in bland de ovanstående symptomen...

20) När du lämnar Skansen, spring till parkeringen skrikandes: "Spring för livet, De har rymt!"
Jag skulle hellre springa ut från Barnens Skansen skrikandes "Sping för livet! Barnen har rymt!" Eller, var det inte ett barnhem man hade där?


Om man, efter jag gått igenom denna lista, konstaterar att jag är psykiskt sjuk och oförmögen att arbeta så får jag ju i alla fall äntligen sova. Det är ju alltid något.

Guppy Pond

Inte för att stressa er eller nåt, men snart är det jul! :oD

Satt igår och lyssnade igenom en massa Lenny Kravitz-skivor och istället för att skriva med egna ord idag om vad som pågått/pågår i mitt huvud så ska Mr Kravitz få tala för mig (och lite Fountains of Wayne också)
Kanske ska försöka ta det i kronologisk ordning från studenten? *ler*

"Here we are at last
The moment soon will pass
We'll go our seperate ways
We'll vanish in the haze
We'll never be the same
We'll forget each other's names
We'll grow old and lose out hair
It's all downhill from there"
Fountains of Wayne - Prom Theme

Deprimerande, eller hur? *ler* Den fortsätter lite mer optimistiskt med "but tonight we reach for the stars..." men ändå. Garanterar dock, under balen så fanns inget utav detta i mina tankar.

"Oh babe I'm just so tired of being on the run
Babe, when I can't feel your touch and we've lost another day
Seems like I'm a million miles away
I wander in the dark looking for somewhere to stay
Seems like I'm a million miles away..."
Lenny Kravitz - A Million Miles Away

Behöver kanske inte någon närmare förklaring för dom som vet om mitt nästan 3 års långa distansförhållande. Det här citatet passar nog bättre in en tid före studenten, men nu hamnade det här... :o)

"Welcome to the real world
Watching your life
Never know which way to go
It might not be right
So you better be strong"
Lenny Kravitz - Circus

Är väl kanske det citat som bäst passar in på året efter studenten. Emellanåt tror man att man vet vad som är rätt och hur det ska bli men vad man sedan märker är att inget någonsin blir som man tänkt sig. Och när man väl inser det så ja... "you better be strong".

"I'm gonna get it
But working nine to five just doesn't let it
I feel I'm wasting time and I regret it
...
Oh I'm longing to find it
A taste of the sweeter life oh my
Only it takes a little time"
Lenny Kravitz - Don't Go and Put a Bullet in Your Head

Ett annat citat som beskriver den otålighet jag känt inför att komma igång med pluggandet, och det bristande tålamod jag känt inför dansen den senaste tiden.

Så, ett sista citat som passar fruktansvärt bra in.

"Fighting for the freedom from a common bond
To be a barracuda in the guppy pond
So little time for so many thing to try on"
Fountains of Wayne - The Valley of Malls

Öken

Öken, öken, öken...

I våra hjärtan...

Försöker förgäves komma på vad det är Lina och hennes kompisar kallar de där studerna när man känner att allting är sådär...bra. Då man verkligen känner att man lever. Halleluja-moment? Nej, fan, det var Idol-Kishti. Nåja, nåt motsvarande är det i alla fall... jaja, närliggande då, om det ska vara noga.
Hur som helst, jag känner att jag blivit dansmissbrukare. Dansen brukade ge mig värsta kickarna, de totala leva-stunderna (är det så dom kallas?), men nu kommer de alltmer sällan. Visst tycker jag att det är kul fortfarande, men det där extra, som fanns förut saknas...
Är nere i någon sorts svacka nu där jag enbart längtar efter ett normalt svenssonliv. För tro det eller ej, det tär på energin och motivationen att jobba heltid sedan åka någon timme för att dansa 2-3 timmar, därefter en timme hem. Komma hem från klockan 20 till klockan 22 nästan varje dag. Jag vet inte hur länge till jag orkar... förhoppningsvis året ut i alla fall.

Jag fick någon sorts uppenbarelse förut där jag kom till insikt om saker och ting, men nu har jag jobbat emellan så nu vet jag inte riktigt vad det var jag ville säga.

Livet är så mycket bredare än man tror... äh, jag har glömt. Dumt. Jag som hade så mycket inspiration. Hmm.

Igår hade jag nog en sån där "Lina-stund" ;o). Jag och Robin var på fotboll och såg AIK - GAIS. And you know what? I liked it! :oD
Jag kan väl inte anse mig som välbevandrad inom sporten. Off side vet jag fortfarande inte vad det är trots att man försökt förklara flertalet gånger. Jag kan inte påstå att jag förstår allt som händer på plan... men nog mycket för att förstå vad som är bra och vad som är mindre bra. *ler*
Att slentrian-se sport på TV kommer nog aldrig bli min grej. Men på riktigt, tjaa.
Det är så fascinerande att se alla människor så fullkomligt betagna där de står och skrålar mer eller mindre tondövt. Fascinerande, fascinerande och väldigt roligt! Kunde faktiskt känna lite att jag kanske gått miste om något. Hemma i Torsby är det ju inte riktigt på samma sätt... Färjestad? Sure! Men det ligger fortfarande 10 mil söderut. Tjaa... kanske håller jag på att vidga mina vyer samtidigt som jag betraktar dessa supportrar som existerar i någon sorts anonym samvaro med varandra. Alla lika skönsjungandes om att AIK finns i deras hjärtan.

Livets mysterier

Tråååkslaaag.
Uttråkad, frusen och irriterad över att så många ska prata med studievägledare såhär 3 veckor innan den 15 oktober. Inklusive jag. Upptaget hela tiden.
Sen så är det ju inte så mycket till privacy i en öppen reception direkt. Hmmmrrrfff. Dumma telefontider.
Det är audition till Täby Parks Julshow idag, men jag vet fortfarande inte. Vaknade med huvudvärk och jag har så länge sett fram emot min ledig onsdag. ;o) Sen så har jag eventuellt en lite viktigare sak att koncentrera mig på... arrrghh, vi får se. Kommer säkert ångra mig om jag inte åker. Men egentligen skulle jag behöva åka och köpa specialfoder till Wilhelmina idag också... åh, tid och ork, var finns du?
Beslut, beslut, beslut. Att man alltid ska få en massa sådana att fatta.
Och varför får man aldrig mail när man väntar på det? Livets mysterier minsann...

När jag åkte bussen hem från Sway igår så åker man på ett ställe förbi en massa kontor. Det fick mig att fundera... tänk att sitta och göra samma sak om och om igen, dag ut och dag in, samma sak, samma människor, samma ställe. Jag hade nog redan konstaterat att kontorsjobb inte var nåt för mig, men igår uppnådde det samma nivå som min aversion för rashus. Which means - not for me. Not ever.
Lite därför som jag nu sitter här och ringer samma nummer gång på gång på gång utan framgång istället för att sitta och vänta på mail hela dagen utan framgång.


Näe, nu ska jag gå och kolla min mail för 20e gången idag.

Housewife

Första arbetsdagen denna vecka då jag varit hemma med förkylning. Särskilt mycket finns inte att förtälja om sjukdagarna dock... måndag - sov. Och när jag inte sov hade jag sådan fruktansvärd migrän att jag önskade att jag sov.
Tisdag - Låg på soffan under täcket och tittade på Hem till Gården. :oD

Var hemma i Torsby i helgen eftersom det var mârten. Väldigt trevligt I must say.
Att resa med katterna gick bra, förvånandsvärt bra faktiskt. De sov mest hela tiden...
De verkade trivas att ha ett helt hus att springa i och Gizmo kände de ju sen tidigare. Dock kunde det nog bli lite för mycket för dom ibland med alla människor och alla barn...

Drygt ett år har jag nu bott i Stockholm... ett helt år. Känns som kortare, men ändå som en evighet. En kort evighet.
Jag börjar tröttna på saker och ting nu... känner mig sådär allmänt missnöjd igen. Hmmmrrfff.
Inget sommarlov och ingen riktig ledighet. Undrar varför jag känner mig så trött. HMM.
Jag vill göra nåt annat nu. Vill veta vad jag vill. Trött på att vänta.
Om man vill hålla på med dans och utbilda sig inom området, vart annars kan jag bo i Sverige om inte i Stockholm? Suck. Jag är inte så missnöjd som jag kanske låter, men jag vill bara inte känna mig tvingad att bo någonstans. Sedan när jag tänker på utbildning...
Nu är det Sway som gäller i ett år framöver, och under året som går ska jag spara pengar till yrkesförberedande på Balettakademien. Så därefter blir det ett år där (om jag nu kommer in). Then what? Vad händer sedan? Ytterligare ett år någonstans om jag inte kommer in på nån utbildning efter yf? Kommer bli gråhårig utav det här. Vill börja en utbildning NU. Trött på att vänta, vänta, vänta. Trött på att tänka och fundera. Spara på studielån och pengar.
Jag är trött på att jobba nu. Att tjäna egna pengar är överskattat. Jag vill bli hemmafru.

Briiing meee a tvättmaskiiin

Nu jobbar jag i 40 minuter till sedan får jag gå hem... har tagit ½-dags semester idag eftersom Wilhelmina ska till veterinären.

Igår tog jag itu med en sak som tyngt ned mig en bra tid nu, och det är skönt att jag äntligen har det avklarat även om det var både svettigt och jobbigt emellanåt. Nu har jag nämligen tagit hand om mitt berg av tvätt som växt upp i tvättkorgen och sedan även spridit sig ut över garderobsgolvet. Puh! Bring me a tvättmaskin säger jag bara.

Tittade på Idol igår... Daniels kommentar om "du sjunger bra, men du är på gränsen till vad folk uppfattar som slemmig" var... ja... väldigt rakfram och så. ( jag håller med...)
Men vad säger man? "Eeeh, tack?" He he he...
Idag är det faktiskt lite saker att se på TV. Eftersom jag fått tillbaka min förbannade hosta och blivit förkyld blir det nog ingen dans ikväll tyvärr... sen så vet man väl aldrig vad veterinären säger heller. :o/ Hur som helst så blir jag hemma... Har jag tur så hinner jag hem till That '70s Show! Sedan så är det Idol och så börjar Stockholm Live på 2an 21.30. Hurra hurra!
Sen är det ju mârten snart...tomorrow, tomorrow...

Nämen, ser man på, ytterligare ett någolunda positivt inlägg... börjar komma ur form känner jag. ;o) För att hjälpa upp mitt rykte som negativ misantrop kan jag väl såhär avslutningsvis tillägga att människor som går omkring/sitter och sjunger för sigsjälva är extreeemt irriterande. ;o) He he he...

Två älger på Sway i Dalhalla... eller hur var det nu?

Äntligen onsdag! Förvånad över att jag prisar en annan dag än de tre heliga? (fredag, lördag, söndag för den oinvigde). Ja, äntligen onsdag... nu är det bara en dag till man behöver gå upp och det inte är helg... Hurra hurra!

Läste mitt inlägg nedan och såg att jag utlovat en optimistiskt liten text... (what the hell did I do that for..?) Så jag får väl göra mitt bästa för att vara sådär positivt käck och rolig... he he ehe..ehum.

Ja, hur som helst... Dalhalla har jag väl kanske inte berättat om, men Arn-föreställningen gick väldigt bra till slut. 2300 personer satt i publiken på fredagen och 3100 kom på lördagen. Huruvida de här siffrorna inkluderar fribiljetterna förtäljer inte historien... Var väldigt roligt att träffa Tuula, Linda, Jesper, Sophia och Madde också! Schnaaap! ;oD
Årets föreställning blev mycket bättre än förra (vad jag själv kunnat utröna av det lilla jag sett...). Solisterna hade tidsenliga kläder på sig i år! Bara det är ju ett oerhört lyft! Själva berättelsen betonades mer dessutom. Enligt FaluKuriren så var första akten ganska seg dock, men vi dansare (och musikerna också...) fick bra kritik. Stefan Sauk gjorde rollen som ciceron extremt bra... kan inte tänka mig någon som skulle kunna passa bättre.
Det är i sanning en upplevelse att stå på scenen i Dalhalla.. 4042 platser nere i ett gammalt brott. Helt fantastiskt. *salig*

Här kommer mer bra nyheter... är nu inne på andra veckan på förberedande på Sway och I must say... lärarna! Wee! På bara de här veckorna har de fått mig att förstå saker som jag inte hade den blekaste aning om innan... men som jag trodde jag förstod. Ja, ni fattar kanske vad jag menar... fruktansvärt bra lärare och dansare! Sabina Dalfjäll... my god, hon är så bra. :o)

Så, nu har jag överöst er med massa positiv energi, nu ska jag försöka mig på att klara av rolighetsdelen också. Hmm...
Till helgen är det Torsbymârten, vilket jag givetvis ska hem till... det blir första resan med mina små missar Wilhelmina och Idun (om man inte räknar veterinärsresan imorrn med Wilhelmina), så vi får se hur det går. Får bunkra upp med kattgodis och VitaBe... :o)
Ja, Torsbymârten var det ja... det ska bli kul.
Jaja, här kommer min fantasirika skrattdel i ren Värmlandsanda. (Läste följande på ett forum så sent som idag...)

"Dä va en gang två älger sôm satt unner e gran å verk.
Da kom dä en ubåt flygnas å lann i grana breve´
Då sa 'rän en älga te 'rän anner:
Du, han bodd nog där"
Hahaha...

Misantrop forever

För några (läs: många) år sedan satt jag samman med någon killkompis och läste Glöd. I den fanns en insändare (ni vet, en sån där äckligt filantropisk en), som behandlade ämnet "Alla människor är så vackra".
Misantrop som jag var redan då, uttalade jag min förundran högt inför min kompis, och han sa "Ja, har du aldrig känt så? Att alla människor är fina och vackra?"
Eeeh, nej. Ska man göra det? Och ju mer tid som går desto mer osannolikt känns det att jag någonsin kommer tänka så.
Människor, som jag själv inte väljer att umgås med är förbannat irriterande och ja... långt ifrån vackra på något sätt. Jag kanske är bitter, eller så har misantropin bara rotat sig mer grundligt.
Eller, så är det för att jag här i Stockholm har fler människor att irritera mig på.
Don't get me wrong, börjar vänja mig vid att bo här and it's not that bad... men ibland tror jag att utan min MD skulle jag aldrig klara av att åka tunnelbana.

Ho ho ho, ni som bara vill läsa käcka och överoptimistiska inlägg borde ha slutat läsa för länge sedan, för det kommer mer.
Tuggummi... tuggummi och irriterande människor kan aldrig sluta bra. Kanske är jag petig av mig men jag tycker faktiskt inte att det är någon skillnad mellan att slafsa när man äter man och att slafsa när man tuggar tuggummi. Dåligt bordsskick är något jag kan bli helt galen på... skulle aldrig i mitt liv stå ut med en pojkvän som inte hade nåt bordsskick.
Hur som helst, irriterande människor på tunnelbanan som slafsar tuggummi. Är den gruppen överrepresenterad på gröna linjen eller är det bara jag som haft otur, för de tycks förfölja mig!?
Redan på gymnasiet började jag bli dålig på att dölja min åsikter även om jag inte sa nåt, mitt häpna stirrande sa nog allt.
Jag tyckte nog att jag var ganska tolerant förut, men jag hade nog helt enkelt inte fått tillräckligt många prövningar i ämnet.

Jag är lite trött på folk just nu, måste få vila och sova lite... men eftersom jag i princip inte haft någon semester från alltihop i sommar så kommer nog inte prognosen för hösten/vintern se ljus ut. Om jag bara kunde, för en eller två veckor, få välja vilka jag ska träffa och vad jag ska göra, skulle jag inte klaga mer i höst utan direkt gå in på internet och köpa en ljusterapilampa, för så som det är nu, skulle den stackars lampan få ett alltför svårt uppdrag att lösa.

När jag var barn tyckte jag om hösten och vintern. Tyckte det var mysigt med blåst och regn och få ha varma tröjor på sig utan att svettas ihjäl. Vet inte när det vände, men en gissning är tonåren någon gång... högstadiet där. Att det ska behöva vara så... Helt fucked up.
Jag vill ha en ljusterapilampa nu! (helst innan jag går under)


(förresten, jag har lite material för ett kortare mer optimistiskt inlägg också, men det får vänta lite efter det här... ;o))

50 av 25 möjliga

Hö hö hö... när jag ska blockera spam-mail på spray så kommer det upp en ruta:
"Du använder förnärvarande 50 av 25 möjliga blockeringar"
Ööhh... inte för att jag på något vis är missnöjd men...

Igår fick jag sova...

Genom åren har jag haft mer eller mindre seriösa funderingar över döden. Två utav mina teorier från förr inkluderar när och på vilket sätt jag ska lämna denna världen... *ler* Det är inte så dystert som det låter, jag hade ganska roligt när jag kom underfund med följande.
Teori 1. Efter att ha bott i Göteborg några år återväder jag till Torsby och lever som prostituerad och hemlös. Bor på gamla torget utanför systemet (det är väl där gamla torget ligger?) och dör vid dryga trettio. Minns inte utav vad, men en gissning är ju nån skamlig sjukdom eller överdos?
Teori 2. 2011 (eller nåt sånt) vinkar jag adjö utav detta liv på ett toalett i Skåne. (DET däremot var på grund utav en överdos).

Tjaa... verklighetsförankring är kanske inte min starkaste sida, men man ska aldrig ta något för givet. Precis när man tror att livet inte kan överraska en mer så får man ett mail eller ett konstigt telefonsamtal från förr som får en att inse varför man inte ska underskatta livets nyckfullhet. Ehum, ja. Skit samma.
Vad jag ville komma till är att efter att jag läst en krönika på Expressen blev jag inspirerad att också göra... The Death Test.

And these are the votes of.. jadda jadda jadda, vad de nu säger på melodifestivalen.
Nedan följer facit på mina tonårsspekulationer:

Alcoholism (8%)
Heart Attack (5%)
Alien Abduction (5%)
"Cleaning your Rifle" (3%)

Låter betryggande att sannolikheten att jag ska dö utav en hjärtattack är lika stor som att jag blir bortförd utav utomjordningar. Hur som helst så blir jag 74 år gammal.

Om jag inte får sova snart så blir jag inte så gammal kan jag säga... eller ja, igår fick jag sova, och jag kan inte beskriva hur skönt det var och hur mycket bättre jag mår idag! Äntligen...
Jag är visserligen fortfarande trött, men nu hamnar jag i alla fall på plussidan medvetandestrecket.
Dock betvivlar jag att det blir nåt besök i tvättstugan idag... ska nog besöka Katthemmet istället och försöka få lite klarhet i vissa saker.

Hur som helst, om en timme är jag friii...

På östfronten...

Det senaste året tror jag att jag helt förlorat förmågan att ens leva i samma vecka som resten av världen... frågar du mig så är det första veckan i september just nu. ;o) Så planerar jag... tror att det är slutet utav månaden, när det egentligen är 20 dagar kvar. Oh well, så kan det gå... "det är smällar man får ta i vår ålder".

Var i måndags på audition på Sway och ska börja på deras förberedande vecka 35. Ska bli så sköönt att slippa hobbyklasserna! Att sedan lärarbesättningen består utav Jennie Widegren, Ambra Succi, Sabina Dalfjäll med flera gör ju inte saken sämre direkt. Weee!

Nu står mina katter uppskrivna på att få åka hem... hoppas bara att det går bra hos veterinären idag. *gulp*
I övrigt har jag inget kul att framföra just nu... Blev introducerad för "Team America - The World Police" (eller hur det nu var, ni vet, jag och namn... ;o)) igår, det var roligt.
Annars, nej. På östfronten intet nytt...

Djävulens verk...

Arrgh, vad jag hatar Bregott!
Omöjligare smör att breda får man leta efter. Tänk, bre bregott på barkis... *rysa*

Imorse försov jag mig... kvart över sju vaknade jag. Paniiiiik. Vet inte riktigt hur mycket jag glömt denna gång.
Hur som helst, i helgen ska jag repa inför Dalhalla och så ska jag träffa Malin och Lina. Trevligt, trevligt! :o)
Nu ska jag gå och äta frukost...

The Irony

Gud vad Alf Brorson skulle bli stolt om han såg min titel nu... *ler* Nu handlar det dock inte om någon short story analyserad under engelsklektionerna, utan det handlar om The Life of Marica.
Äh, vad ska jag skriva? Eeeh... ja, har på ett oväntat tragikomiskt sätt insett att jag bör lägga psykologplanerna på hyllan, i alla fall for now. Vissa människor kommer jag verkligen aldrig att förstå mig på... så är det bara.
What else? Egyptenresan var bra... varmt och skönt. Lite för mycket varmt ibland... 50 grader i skuggan i Konungarnas Dal. Dessvärre fanns där ingen 50-gradig skugga att svalka sig i...
Det var lite skönt att komma hem till Sverige faktiskt... ingen prutning, och sedan slipper man få prislappar med kamelvaluta satta på sitt huvud (eller vad det nu var som bedömdes...)

Vet inte hur långt jag kommit med mina kattplaner sist jag uppdaterade, men nu om någon vecka så får jag i bästa fall mina små kattungar från Stockholm Katthem. Weee!

Mer breaking news. Kom in på distanskursen i historia trots att jag var tre månader försenad med min anmälan. *ler* Just nu känner jag mig inte så jätteintresserad utav att gå, men vi får se... har huvudet fullt av katter för tillfället. ;o)