Det var inte såhär det skulle bli. Saker och ting blir aldrig som man tänkt sig och jag tycks aldrig bli nöjd. Jag är så fruktansvärt bra på att romantisera det förgångna att jag aldrig kommer känna mig tillfreds med något någonsin. I praktiken kanske allting är som det ska, men hur hittar man den där känslan som skulle infinna sig?
Jag har dåligt samvete över att jag inte kan vara uppriktigt glad. Jag har dåligt samvete över det mesta just nu.
Är jag så svår att förstå sig på att inte ens jag själv fattar?
Förlåt, förlåt, förlåt.
Och förlåt Marica för att jag inte förstår vad det är du vill att jag ska göra.
Jag saknar Malin och Lina.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar