Försöker förgäves komma på vad det är Lina och hennes kompisar kallar de där studerna när man känner att allting är sådär...bra. Då man verkligen känner att man lever. Halleluja-moment? Nej, fan, det var Idol-Kishti. Nåja, nåt motsvarande är det i alla fall... jaja, närliggande då, om det ska vara noga.
Hur som helst, jag känner att jag blivit dansmissbrukare. Dansen brukade ge mig värsta kickarna, de totala leva-stunderna (är det så dom kallas?), men nu kommer de alltmer sällan. Visst tycker jag att det är kul fortfarande, men det där extra, som fanns förut saknas...
Är nere i någon sorts svacka nu där jag enbart längtar efter ett normalt svenssonliv. För tro det eller ej, det tär på energin och motivationen att jobba heltid sedan åka någon timme för att dansa 2-3 timmar, därefter en timme hem. Komma hem från klockan 20 till klockan 22 nästan varje dag. Jag vet inte hur länge till jag orkar... förhoppningsvis året ut i alla fall.
Jag fick någon sorts uppenbarelse förut där jag kom till insikt om saker och ting, men nu har jag jobbat emellan så nu vet jag inte riktigt vad det var jag ville säga.
Livet är så mycket bredare än man tror... äh, jag har glömt. Dumt. Jag som hade så mycket inspiration. Hmm.
Igår hade jag nog en sån där "Lina-stund" ;o). Jag och Robin var på fotboll och såg AIK - GAIS. And you know what? I liked it! :oD
Jag kan väl inte anse mig som välbevandrad inom sporten. Off side vet jag fortfarande inte vad det är trots att man försökt förklara flertalet gånger. Jag kan inte påstå att jag förstår allt som händer på plan... men nog mycket för att förstå vad som är bra och vad som är mindre bra. *ler*
Att slentrian-se sport på TV kommer nog aldrig bli min grej. Men på riktigt, tjaa.
Det är så fascinerande att se alla människor så fullkomligt betagna där de står och skrålar mer eller mindre tondövt. Fascinerande, fascinerande och väldigt roligt! Kunde faktiskt känna lite att jag kanske gått miste om något. Hemma i Torsby är det ju inte riktigt på samma sätt... Färjestad? Sure! Men det ligger fortfarande 10 mil söderut. Tjaa... kanske håller jag på att vidga mina vyer samtidigt som jag betraktar dessa supportrar som existerar i någon sorts anonym samvaro med varandra. Alla lika skönsjungandes om att AIK finns i deras hjärtan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar