Mmm...

Kom-ihåglapp till mig: Baka den här!

350 g mörk choklad, 70%
225 g osaltat svensk smör
5 ägg
2 1/2 dl socker
100 g ballerinakex
3 dl vispgrädde

Värm ugnen till 160°. Smörj & bröa en form med löstagbar kant. Smält choklad & smör i en kastrull på svag värme. Vispa ägg & socker pösigt. Vänd ner chokladen. Dela kexen i småbitar & blanda ner. Häll allt i pajformen. Grädda pajen i 40-45 minuter. Ställ in pajen i kylen när den svalnat så att den blir riktigt kall. Servera med kall, vispad grädde.


Onyttigt? Oh yes! Mums! :oD

Utekväll i Falun

Här kommer en liten snabbversion utav förra helgens utekväll... många helgalna bilder och här kommer ett urval.

Ja, som sagt... Ehum...

Jag, Björn och Marcus

Marcus godkänner Harrys och deras flytande bröd

Mentala hårdingar

Ja, vi hade väl druckit litegrann kanske... ;o)

Dancing!

Jag antar att ni länge misstänkt det tidigare, och här kommer sanningen.

Nämligen: Före...

... och efter!

Klar förbättring, don't you think? ;o)

Idun och Wilhelmina bloggar

Idun och Wilhelmina har nu skaffat sig en egen blogg där de berättar om livet på Herrhagsvägen i Falun. De talar om samhällsproblem, politik, religiös problematik och... who am I kidding? Deras blogg behandlar ytterst subtila nöjen såsom sova, äta samt leka. Där kan ni läsa om deras problem med människodressyr och deras väntan på en ny lek- och sovkamrat. Enjoy!

www.mentalkatterna.blogspot.com

Broke as fuck

Betalat räkningar. Så var man fattig igen då. Vet ni hur deprimerad pengar kan få en? Eller snarare bristen på pengar? Suck.
Ny kurs som börjar snart vilket innebär en massa ny kurslitteratur att köpa
Jag måste börja spara nu för att ha råd med en cornish, men hur lägger man undan när man inte har några pengar att lägga undan från?
Julklappar, ångestframkallande varje år. Egentligen tycker jag att det är kul, men jag har verkligen inte råd. Fan, vill inte att Marcus ska behöva försörja mig en månad till.
Om jag vill kunna betala hyran för i sommar när man inte får csn-pengar måste jag spara till det också nu, för jobb är det ju ingen garanti för att man får. Speciellt inte ett jobb som räcker till hyran för sommarmånaderna.

I might as well go shoot myself. Tur att jag skrev klart (typ) hemtentan igår, idag är deppigheten lägre än någonsin. Nu ska jag åka och göra en synundersökning och skaffa mig fler utgifter.

:o(

"Living for the weekend"

Kort summering av helgen:

Köpt kattleksaker
Vidare planering för framtida cornish
Jobbat med hemtentan
Läst Islamboken... inte klar än dock
Städat
Blivit tilldelad aliaset "Fru Ynnes"
Ute och festat
Varit bakfull

Yepp, that's it.

Weeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee!

Ja, jag vet, jag är lite schizo nu om dagarna... skitdeprimerad emellanåt för att det är höst och jag har tentaångest, überglad emellanåt för att mitt liv är så underbart och sedan, som nu, helt lyrisk över den kommande katten! (Ni märker det va? I och med att mitt senaste inlägg, publicerat för ca 30 minuter sedan, innehöll fruktansvärt mycket galla? Som sagt, schizo)

Tittar på bilder på tidigare kullar hos de uppfödare vi hittills kontaktat och ååh.. jag är så kär i cornishar! Speciellt maskade... man smälter ju!
Det här är så underbart, kan inte vänta tills de kommande kullarna föds!

Patetiskt, alliansen, helt jävla patetiskt...

Hungriga vargar jagar bäst, eller hur var det Reinfeldt?
Något som även tycks kunna tillämpas på oppositionspartier i jakten efter regeringsmakten, sedan sätter de hela jävla rådjuret i halsen i sin glupskhet efter makt och egen rikedom.
Patetiskt, alliansen, patetiskt.
Sveriges nya arbetarparti? Vilket jävla skämt!

Att höja a-kassaavgiften för lärare från 90 kr/mån till 320 kr/mån är det att gynna Sveriges arbetare!? Att förbubbla kostnaden för bilförsäkring, är det att se till befolkningens bästa?
Något tycker man ju att Reinfeldt borde ha lärt sig under sin turné runt om i landet, eller just det, han åkte privatbuss, inte kommunalt. Du kanske ska ta och prova det nästa gång så kanske, kanske du kan få lite insikt i hur det är att leva på landsbygden där det, hör och häpna, inte finns någon tunnelbana! Inte ens en fungerande lokaltrafik! Har du hört något liknande? Nej, detta kan ju inte var Sverige... måste vara Sibirien (also known as "övriga Sverige förutom Stockholm", men alla inom 08-området tycks vara helt ovetande om detta faktum) och Sibirien och dess befolkning behöver vi inte bry oss om och ta hänsyn till! Nej, nej... herregud, bara rikemansavskummen i Stockholm har det bra och får en alltmer växande plånbok så är det lugnt.

Låt oss dessutom höja fackavgiften med sisådär några hundra procent! Jaaa!
Låt se här nu... radikalt höjd fackavgift + sinnesjuk höjning för a-kassa = En befolkning utan ekonomisk säkerhet som rika arbetsgivare kan styra och ställa med efter eget behag!
Guuud vad det är härligt att bo i detta nya Sverige!

En enda sak vill jag tacka den nya regeringen för - tack för att ni nu avslöjat er bluff, er manipulation av det svenska folket, nu tills nästa gång vet vi att ni inte förvärvat några nya kunskaper i Sveriges befolkning och geografi, inte heller utvecklat några empatiska eller sympatiska tendenser.
Ni har i sanning gjort mig allt starkare i min tro på vänsterpartierna! Jag skattar mig och mina 4,5 år kvar på lärarutbildningen lycklig.
Stadskupp för fan!

Jag gillar inte Ken egentligen, ni vet att jag inte menar det bokstavligen, men rent symboliskt... here goes:

Ta upp era händer om ni också hatar staten
Piraten ger polisen feta autografen
Har ni tröttnat på förnedringen
Lägg då en bomb, spräng regeringen



Tills nästa gång// Den evige vänsterpartisten

När Wilhelmina kom till Råcksta

Låg och gosade med Wilhelmina förut och kom att tänka på när hon som kattunge hade blåsljud på hjärtat. Vad rädd jag var!
Jag hade länge gått och väntat på att Wilhelmina skulle bli bokningsbar på katthemmet och när jag till slut fick träffa henne så fick jag också veta att veterinären hade hört antydan till blåsljud på hjärtat. Jag hade redan fäst mig mycket vid henne då så den nyheten gjorde ingen skillnad i beslutet om att ta med henne hem.
Däremot tycktes andra anse att det borde det när de kom med kommentarer som "Jaha, så tyckte du synd om kattungen och bara måååste ta hand om den! Stackars, stackars katten!"
Och detta sagt utan någon som helst sympati i rösten, långt ifrån. Snarar sarkasm blandat med en rejäl dos med tvivel över min beslusförmåga.
Vad arg jag var!

Då var mamma en sann klippa! Hon var till en början tveksam till att jag skulle skaffa katt, men det tog inte lång tid innan hon också tittade på katthemskatterna på internet. :o)
När jag meddelade henne om blåsljudet tyckte hon att det inte skulle ha någon betydelse för mitt val. "Den katten måste ju också ha någonstans att bo oavsett om den är sjuk eller inte!"
Det kändes så otroligt bra att ha henne i ryggen där. Någon som bagatelliserar det som andra propagerar för ska vara ett stort aber för beslutstagandet.

Jag var länge orolig för Wilhelmina, men när vi till slut fick komma på återbesök hos veterinären för att lyssna om ljudet var kvar, så hade det växt bort! Lättnaden var total! Även Buba, min überduktiga men tyvärr före detta veterinär, bekräftade att ljudet var borta. Bad dem lyssna extra noga när Wilhelmina skulle kastreras eftersom katter med blåsljud kan vara extra känsliga att söva.

Så, det var allt jag ville säga denna gång. :o)

Vår hemlighet

Ok, jag kanske borde vänta med det här... men jag kan faktiskt inte hålla mig. Jag vill inte vara kryptisk längre. Men det är så att jag och Marcus planerar tillökning i familjen. Vet ni vad det bästa är? Det var inte ens min idé från början! Är det inte underbart?
Så hela dagen igår gick åt till att hitta uppfödare med kullar planerade och vi har börjat så smått kontakta några.
Weee! Vi väntar cornish!

Uttråkande läsning VS Exalterande planering

Nu har jag skrivit en möjlig inledning till hemtentan i religion. Zzz. Ska sätta mig med Paden och läsa lite mer nu, men det känns lite som att man greppar hans teori nu och man borde fokusera lite mer på att hitta praktiska exempel i de religiösa texterna.... Guuud, vad det här är tråkigt. Inte alls motierad för det här. Kanske för att jag hittat något roligare att göra...
Ååh, jag borde inte gå händelserna i förväg, men jag är så exalterad! Wee!
Internet är en väldigt underhållande kunskapskälla emellanåt. :oD

Är jag nu sådär jobbigt kryptisk igen? Ha ha... jaa... till vidare så.

Jul, jul, strålande jul

Hörrni... snart är det jul! :o)
Det ryktas om att det eventuellt blir snö här i slutet av veckan. Wee! Panduros julpyssel, here I come!

Sagan om de Bannlysta

Häromkvällen så satt jag, Marcus och Diana och tittade på Sagan om de Bannlysta samt Sagan om Saftkalaset. Hur som helst så saknade jag en del i Bannlyst-serien, men idag hittade jag den.
Här kan ni se den --> Sagan om de Bannlysta
Har annars idag varit ute på långpromenad och även pluggat lite Paden... tro det eller ej. (Fick väl lite fart när jag drömde att hemtentan skulle vara inne den 18e eller så. Eeek!)

Nu ska jag gå och äta middag...

Herrå

Marica rekommenderar:

Nu har Marcus och Fredriks hemsida äntligen blivit klar och ligger ute för allmän beskådan på Coldpoint Media
Där kan ni ladda ned Ynneslåtar, se på konsnärliga bilder av Berra och ladda ned en musikvideo som beskriver livet i Värmlandsskogarna.

Nog för att jag förstår om ni gärna stannar kvar på min blogg och läser så rekommenderar jag denna sida som ett hälsosamt komplement så att ni inte blir alltför Maricaniserade. ;o)

Helvetiska Höstdeppighet

Fan också...
Jag är så trött på att varje år bli deprimerad direkt solen går ned någon timme tidigare än normalt. För jag gissar att det inte bara är hemtentaångesten som spökar, även om den gör sitt bästa att bidra.
Vet ni hur frustrerande det är att inte kunna vara sådär lättsinnigt glad som man egenligen borde vara? I somras skrev jag något om att även om tillvaron inte är perfekt så är livet det i alla fall... eller var det tvärtom? Ja, i alla fall, nu är det helt annorlunda. Dumt och tråkigt.
Direkt jag försöker hitta något kul att se fram emot så är den där flumhemtentan där och förstör. Nu i denna stund borde jag sitta och läsa Paden (*rysa*) eller gå ut och gå, men här sitter jag... ingen energi att göra nåt utav det och ju mindre man gör desto mindre orkar man.

Gnäll, gnäll...

Hybrismarica är så jävla rolig

Ha ha ha, fan alltså, jag är så jävla rolig ibland!
Ni vet att jag ständig förespråkat ödmjukhet och sätter det knappast högt på prioriteringslistan att folk ska veta vad jag tyker om mig själv men ändå...
Förra gången jag gjorde ett sådant uttalande var väl på balen då jag kommenterade att jag kände mig rätt fin jag också faktiskt. You remember Malin? :o)

Anledningen till att jag är så roligt i alla fall...
Satt och läste mina gamla cambridgeuppsatser (bland annat) och insåg att var och varannan text slutade med "Jag har rätt och du har fel so go fuck yourself!" ...ja, i princip. Keith hade väl aldrig godkänt mig om jag bokstavligen uttryckt mig så. Nå, jag ordbajsade fram en finare variant av den meningen, kort sagt.
Han måste ha trott att jag hatade hela världen och var något slags psykfall som ville bli världsdiktator (eller vänta nu... hmm, har inte det faktiskt stått med på min att-göra-lista?)
Särskilt rolig var texten "Long live the King" med tanke på hans privata ståndpunkt i den frågan... undrar just om han inte blev omvänd efter propagandan som serverades i den uppsatsen... Ha ha.

Hybrismarica ska nu få massage och kan inte underhålla er längre ikväll.



Tills nästa gång//Marica

Sunshine

Här kommer ett inlägg jag funderat länge på... inspirerad utav Malins tributeinlägg för några veckor sedan.
Ni vet, ibland känns ju livet bara för pissigt... man är deprimerad, håglös och irriterad. Så kommer det ljusglimtar in i vardagen. Människor som för in extra mycket ljus i ens liv... visst finns det många! Mamma, pappa och resterande familjen. Ovärderliga! Jag skulle dock vilja ge en närmare beskrivning på några utav dem, berätta om lite varför de finns med på min sunshine-lista.
Det är människor som...

...Malin: Det är över 2 år sedan vi tog studenten nu, och trots att vi inte hunnit ses jätteofta tiden därefter så står hon mig fortfarande lika nära som när vi stod där med studentmössorna i händerna. Min med-misantrop som vet vad jag tänker och känner utan att jag ens behöver uttala mig. Utan att ge henne minsta förvarning kan hon ge mig ett korrekt svar på det något kryptiska uttalandet "Fuck. Fuck. Fuck. Jag är så körd" För att ta ett exempel från sommaren som gått. Sedan studenten har vi spenderat den mesta tiden i olika länder, men aldrig att jag tvekar om hur nära hon egentligen står mig. Ska bli så otroligt roligt att se henne igen när hon kommer hem från sitt senaste Dublinäventyr. :o)

...Diana: Systeryster som fått stå ut med otaliga desperata telefonsamtal under det senaste halvåret eller så och som nu får uthärda att ha mig 5 min bort. :o) Någon som verkligen kan konsten att peppa en med ett "Go for it!" och som, även om man bara öser ur sig galla över inkompetenta bovärdar, lyssnar och får en att må bättre.

...Jesper, Moa, Felix, Johanna och Carola: Nu kan ni undra vad dessa små liv kan ha gjort för att hamna på denna lista. Nå, egentligen är det ganska enkelt: Bara genom att vara de små charmiga busungar (Även om Johanna nog måste klassas som en tonårsbusunge snart) som de faktiskt är. Får ofta hemlängtan när jag tänker på mina roliga syskonbarn...

...Stig: Ja, det kanske låter lite udda, och de flesta av er vet nog inte ens vem han är, men jag ska förklara bättra om just varför han finns omnämnd här. Två fucking jävla kuk år i Stockholm... stelt, borgerligt, opersonligt och snobbigt. Det är så det känns nu i efterhand. STELT! Inte en enda vuxen person (mhm, jag vet att jag väl i princip är det själv nu men...) under min tid där fick mig att känna mig bekväm. Allting var stelt, stelt, stelt, stelt och det mesta kändes som ett korsförhör alternativt som ett ifrågasättande utav ens egna beslutsförmågor (du vet, ungdomarna idag kan ju inte fatta några vettiga beslut, speciellt inte om de är okunniga lantisar!). Jaja, jag ska inte gå in på det mer... Stig har på något sätt, i mitt huvud, fått representera min resa hem. Helt lugn var jag inte inför mitt första möte med Marcus pappa, men väl där fanns det inte något, inte något alls, som ledde tankarna in på något stelt, stapplande första möte... Allt var precis så naturligt som jag mindes att det brukade vara hemma. Inte en enda gång var det svårt att vara sig själv. Aldrig kändes något krystat eller upstyltat. Bara avslappnat, naturligt. Allting kändes "hemma". När jag tänker på sommaren 2006, så tänker jag på värmlandsuttrycket "jämt", på Fryken, festerna, promenaderna, jag tänker på den tålmodige Stig och givetvis på mötet med hans son...

...Marcus: Jag var skeptisk... men efter timmar, dagar och veckor med dig var jag helt lost. Räddningslöst. Jag visste inte att det fanns sådana som du... helt osannolikt, otippat. Ibland kan man inte göra annat än skratta när du sätter ord på saker jag själv går och tänker på och känner. När du uttalar dig om situationer jag själv länge analyserat inuti mitt huvud. Från allra första början har du tänkt precis som jag... Min chokladbollsälskande, lokalpatriotiske, omtänksamme, rappande lysviking...


Tack för att ni finns!

Gränslandet

Idag hände det... det känns väldigt konstigt. Skumt... har bara upplevt det här en gång, i en helt annan situation... men ändå inte.
Jag fick en liten längtan tillbaka till Stockholm.
Ingen äkta konkret känsla egentligen. Jag vill inte tillbaka. Absolut inte... men en känsla av nostalgi drabbade mig plötsligt.
Allt detta bara för att jag råkade lyssna på Fronda - Gränslandet.
En låt som annars påminner mig om en helt annan känsla, en annan situation som inte alls är anknutet till Stockholm på något sätt.

Även om det är bättre än normalt sett så märks det att "dä årner sä"-årstiden är långt borta...

Mitt gränsland, som alla ser

Tittar upp mot skyn och tårar faller ner (hjälp)

Fylld av ärr och sår

Sträck ut din hand å lyft mig härifrån

My love...

Vet ni, jag tycker verkligen om mitt liv just nu. Ett liv jag faktiskt inte trodde var en möjlig ekvation.

My love...

Katterna på skogspromenad

Vet att jag lovade er fortsättningen på förra helgens bilder, men allt det där är nu gårdagens nyheter. Idag var jag och Marcus ute i skogen och gick med katterna... mycket uppskattat även om de till en början tycktes tro att de var på väg mot sin egen avrättning.

Marcus och Wilhelmina inspekterar Faluskogarna

Idun kommer på att det faktiskt är i skogen de riktiga mössen bor, inte under soffan som de andra dekadenta pälsmössen...

Marica fastnar också på bild när hon väl lämnar ifrån sig kameran... ;o)

Marcus spenderar lite quality time med Idun

På väg hem igen... (vår lägenhet ligger i huset till vänster)

Wilhelmina vet hur man bäst tar igen sig efter en skogspromenad. (Ha ha ha, porrigare katt får ni leta efter! ;o))

En halv kväll i bilder... more to come.

Nya finfina bilder från vindrickarkvällen då Diana, Anna-Karin och Anders var här på besök.
Förutom de exemplariska modellerna Anna-Karin, Anders, Diana, Marcus och givetvis undertecknad får ni här också glimtar utav vår lägenhet som vi för övrigt trivs mycket bra i.
Enjoy... :o)

Anders och Anna-Karin myser i vardagsrummet

Marcus och Anders roar sig med musiknörderi i sovrummet medan...

...vi tjejer har killfri zon i vardagsrummet. (Eeh, ja, vi har några lådor kvar att packa upp... eller rättare sagt JAG. Det är nämligen alla mina böcker som är kvar)

Well, some things are better left unsaid... ;o) Här låter vi bilden tala för sig själv, inga förklaringar behövs väl?

Min oemotståndliga lysviking och sambo Marcus poserar framför kameran... ;o)

Nu vill inte blogger låta mig publicera fler bilder, men there's more to come. Håll ut! :o)