Mitt hem

I sjukt tillstånd begränsas ens dagliga aktiviteter till några få, såsom korsordslösande, såpoperatittande, sovande och andra ytterst personlighetsutvecklande saker som att gnälla och tycka synd om sig själv. Denna kväll har jag dock utforskat en hel papperskasse med gamla foton med allt från mina föräldrars barnaår till min egen barndom och vidare till mina syskonbarns uppväxt.

Jag har alltid varit en hemmakär person och som liten gick jag, till min stora lycka, varken på dagis eller hos dagmamma, utan hade privilegiet att få vara hemma ända fram tills lekisstarten. Min barndom var väldigt lycklig och jag blir nästan tårögt nostalgisk bara jag tänker tillbaka på min uppväxt. I vårt hus har det alltid varit mycket liv och rörelse (kanske inte så konstigt med tanke på den stora skaran syskon/husdjur/släkt) och jag är så tacksam, så tacksam över det liv jag fått.

Många år har nu gått sedan jag som femåring sprang omkring i köket till tonerna av Sven-Ingvars medan mamma stod vid strykbrädan och sjöng med. Lång tid har förflutit sedan jag bekymmersfri gled omkring i prinsessklänningar och gula träskor utan att ha ett enda problem i hela världen. Ja, mycket har förändrats under åren som gått, men fortfarande finns det saker som visat sig beständiga – min stora kärlek till mitt hem!

Tack mamma, pappa, Jocke, Pernilla, Jessica och Diana, och Tommy, som trots sina få år kommit att prägla en hel familjs uppväxt. Jag älskar er alla så obeskrivligt mycket.
Tack.

Analysera mera om du vill förstöra ditt liv...

Någon drömanalytiker som har lust att ta sig an mina mentaldrömmar?
Drömde inatt att jag fått halsen opererad, något som gjorde att jag hörde sämre på vänster öra. Dessutom hade jag små klämmor (typ häftklamrar...) vi sidan av halsen. (Ungefär som en hemmagjord ansiktslyftning). Senare drömde jag att jag hade en arbetsrelaterad duell involverande kastknivar och andra vassa föremål, något som slutade i att alla inblandade fick trängas i samma ambulans till sjukhuset. Jag själv hade sår på båda handlederna och hål i halsen. Underligt nog så kom drömmarna i den ordningen jag berättat... annars skulle det ju förklara en del om varför jag opererat halsen från första början. =)

Vidare, drömde att jag åkte tunnelbana i Stockholm, men vagnen var ingen vanlig tunnelbanevagn utan en sorts McDonald's på hjul och där fanns flera av mina medarbetare och skulle jobba. Själv var jag ledig och gick av i Högdalen för jag tänkte att jag kunde hälsa på Malin! Skitbra idé... om det inte hade varit för att Malin bor i Göteborg!

Mina drömmar är snart lika irrationella som jag själv är på riktigt.

But the rest of you assholes can kiss my ass.

Jag tycker att min arbetsplats är så sjukt jävla otrevlig.


Letar mig tillbaka till gamla låtar från min arga period i livet...

...det sorgliga med mig är att jag patetiskt nog bryr mig, och det bryter ned mig sakta men säkert...

Kunden har (inte alltid) rätt

Har hittat en ny rolig sida - Kunden har (inte alltid) rätt som beskriver kundrelaterade scenarion. Massa rolig läsning! =) Den här var inte så rolig som äcklig, men vet ni vad jag tänkte när jag läste den? Om jag sa så skulle jag få sparken! Hade det där varit på mitt jobb hade den ansett lämpliga kommentaren varit - Vill ni har någonting annat?

Fina meloner

Torsby!

Jaaa! Jag får åka heeem! Och jag har förköpt biljetter till Rallybrudar också! Var annars kan man se en film inspelad i Torsby om inte i Torsby? =) HEM! Nog för att jag misstänker att fryksdaliskan kommer att lysa med sin frånvaro men Torsby, 60-tal och bilar, kan det bli en mer perfekt kombination or what? =)

Disturbia

Har jag missat att berätta att vi har sagt upp lägenheten, bredband och telefon och saker och grejer nu? Om några månader lämnar vi Falun. Scary, scary... Igår besiktades lägenheten och det gick lyckligtvis bra och senare idag kommer ett par på visning.

Har noterat att på sistone har min blogg mest varit gnäll och videos från Youtube, och jag ska inte förneka mig, här kommer lite mer. Hittade den här covern på Rihannas Disturbia, riktigt, riktigt bra! (Bara lite störigt mycket autotune emellanåt, men vad gör väl det...) En sjukt söt tjej dessutom! Mycket lyssningsvärd! På hennes myspace-sida kan ni hitta lite mer...




Ok, ska väl gnälla lite också... hmm... det har varit väldigt svårt för mig att få åka hem denna helg och det känns så himla tråkigt! =( Hoppas verkligen det löser sig, men jag är skeptisk! Herregud jag måste heeeem!

Vanliga människor

Mina hänvisningar till nazityskland har blivit allt fler på sistone, och det dyker ständigt upp nya likheter att referera till. Här kommer då ytterligare en...
Det finns en bok jag länge tänkt läsa som heter Gärningsmän: Hur helt vanliga människor blir massmördare. Din granne, brevbäraren, din bästa kompis, din bror, helt vanliga människor. Nu behöver det ju inte alltid vara lika drastiskt som under andra världskriget utan vi kan faktiskt även återfinna fenomenet här i vår fridfulla tillvaro i gamla Svedala.
Folk man trodde man kände blir duperade av en (imaginär eller verklig) övermakt, och förvandlas till helt andra personer. Vänner som får nytt beteendemönster, nytt uttryckssätt, nytt förhållningssätt...

Själv står man vid sidan av och undrar vad fan det egentligen är som händer...

En era är över

Idag sa tre av mina kära vänner upp sig från vårt gemensamma jobb. En ERA är över. Nu är det slut med att dödstrött, men fortfarande euforisk, cykla hem 4 en söndagmorgon sjungandes Jason Mraz-låtar. Det var visserligen slut på det för länge sedan, men det blev liksom inte verkligt förrän idag. Det finns så mycket jag inte kan sätta ord på... vilket i sin tur får mig att fundera, hur ska jag klara av att flytta härifrån om bara några månader? När jag i framtiden kommer att se tillbaka på min tid i Falun så kommer jag att tänka Dansa! i Falun och McDonald's City och över allt roligt jag haft. Och varje gång jag påminns om, eller träffar, någon utav er kommer jag att vara tacksam över att jag fått lära känna er... you make me smile.

Stay with me...

(...och Nisse, om du skulle råka läsa detta någon gång, JAG KAN INTE HJÄLPA DET! Jag är sentimental by nature!)

I then turned into a rude dude man!

Idag fick jag en liten uppenbarelse under dansen för Victoria. Det är precis så här jag känner just för tillfället. Låten är hysterisk och texten är grym! Elak. Det är precis så jag känner inför en viss liiiten detalj i mitt liv just nu.

I was tryin to enjoy my night but you then came here
Turned around looked mighty happy fore I came here
I then turn into a rude dude man
Why you had to fuck up the night?
Now we got to fight Im a knock out ya lights

You aint doin nothing but runnin your yapp yapp
You got to got to go get a couple homeboy I am strapped strapped
I then turn into a rude dude man
Why you had to fuck up the night?
Now we got to fight Im a knock out ya lights

Dope little lady tryin to hold you back you better listen to her
She better not talk that shit Im a have to put some piss right through her
I then turn into a rude dude man
Why you had to fuck up the night now we got to fight Im a knock out ya lights...

Yeah, damn, You think you cool, you think Im not you think you tough
Damn, you think you hard, you think Im soft, you think you rough
Damn, you talkin shit, betta close your lips, you need to hush
Before the end of the night Im gonna have to take your ass to church!

...lets do it.

Allt ordnar sig...

Har inte kommit mig för att duscha än, även om jag inte vill något hellre. Satt och funderade på vad som skulle kunna få mig att må lite bättre och youtubade lite... vad jag kom fram till hittar ni nedan. Hade väl i och för sig lika gärna kunnat vända mig om, men den här texten och videon får mig att må bra också. Allt ordnar sig, det är i alla fall vad jag vill tro...

För på landet hittar du mig
Jag är uppväxt här, ja hujedamej
För ingen kan ta detta ifrån mig nej,
Här finns inga bekymmer, allt ordnar sig

Working at (erhmm) McDonald's spitting on your (erhmm)... mozarella sticks?

En bloggtitel för alla er som är någorlunda bevandrade i Eminemtexter... =) En kär kollega till mig sa nyligen att man borde göra en dokumentär om att jobba på McDonald's, ingen dum idé faktiskt. Jag har inte jobbat där länge och ändå har man varit med om både den ena och den andra skumma episoden. En litet smakprov på mitt liv på donken sen maj. Smaklig måltid!

- Blivit utskälld av en 70-åring för att ketchupkopparna var slut (i lager!)
- Blivit raggad på (av nyktra och mindre nyktra), och man trodde att kvart i två ragget var B!?
- Fått frågan Kan du komma ut när maten är färdig? minst 100 gånger när man har kö til dörren under lunchruschen. Eeh? Say what?
- Blivit skälld på av x antal personer, flest småbarnsföräldrar och gamla tanter.
- Fått min kassaskärm lossliten och kortläsaren snodd av ett argt fyllo.

Ja, listan kan göras lång men tänkte nu gå och umgås med min sambo som varit borta under helgen.

Låter istället Afasi & Filthy få orda lite om arbetsmarknaden...

Allting kommer lösas och bli bättre igen
Om du har pengar i fickan eller ett ess i din ärm
Och vi tror vi strävar mot samma mål
Men när man tittar på dig är det bara all you!

Eller så jobbar man svart japp mellan morgon och natt
Kanske till och med kvällar och helger med massa tur kan man få sej en rast
Man ska väl inte klaga antar jag för vårt land är ju tryggt
Aldrig krig, knappt nån svält - men fan inget anställningsskydd

Danstermin ht 08

På måndag börjar dansterminen igen, i vilket fall för min egen del. Ska bli grymt roligt att dansa för Victoria igen och när paniken väl har lagt sig så ska det bli roligt med min egen klass också. =) Är bara ute i sista minuten just. Men det löser sig... he he. Ska börja dansa ragga också! Rooligt!
Inatt blir det dock jobb på donken, likaså imorrn natt.
Nåväl, här kommer lite inspiration inför den kommande dansterminen, allt, såklart, i streetens tecken =)

I don't care what nobody say
I'ma be me

Everything's gonna be alright

Sitter och är sådär lite lagom nostalgisk. Lyssnar på gamla låtar och bildgooglar lite... I mitt knä ligger Wilhelmina och kurrar, tittar bakom mig och finner Idun halvsovandes på linneskåpet. Tack små katter, you saved my life.

Now hush, little baby, don't you cry
Everything's gonna be alright.
Stiffen that upper lip up, little lady, I told ya
Daddy's here to hold ya, through the night.
I know mommy's not here right now, and we don't know why
We feel how we feel inside.
It may seem a little crazy, pretty baby
But I promise, mama's gon be alright.

Motti med fläsk och Purala finngård

Purala

Varit hemma i Värmland en liten sväng. Dagarna jag varit hemma denna sommar kan lätt räknas… =( That sucks. Får ont i magen och ångest vid blotta tanken av att jobba. Inte på båda, men det ena i alla fall. Vill inge mer. Vill verkligen, verkligen ha semester. Eller någonting annat. Samtidigt som det skrämmer mig att flytta från Falun så är det väl det som ska till. Snart ska vi säga upp lägenheten och bara det blir man ju livrädd av. I alla fall om man heter Marica. Marcus tar det hela med ro och ser fram emot flytten. Läskigt som fan.

Igår var vi, hur som helst, upp till Purala finngård och åt motti med fläsk. Traditionell värmländsk rätt som serveras med lingon och lingondricka och smakar, tro det eller ej, väldigt gott! Underhöll gjorde en norsk artist – Roy Lönnhöjden(?). Med sig hade han en tjej, Trinne, som spelade nyckelharpa. Det var riktigt, riktigt bra!
Även om nu hus från 1809 inte har någon direkt imponerande isolering så lyckades jag överleva några timmar uppe i skogen ändå. För en liten stund denna sommar fick jag ju faktiskt vara hemma...

Open Jam 2008

I löövs it!
Kan ni förstå att vi koreograferade och övade in den här på typ två dagar?
Här är hur som helst premiären för duon Marica och Victoria! =)



Och vår mycket talangfulle vän Niklas med sin koreografi till With You. Melting, melting... =)
Dansa! i Falun just won't be the same.

Behov?

Jag behöver semester. En dag ledigt per vecka i en månads tid? When will this end...? Delvis är det mitt eget fel, men mitt psyke och samvete måste vara med och bestämma också. Taking a bullet for the team där tillvaron faktiskt är human.

Tillägnat mina McD-kollegor!

Detta inlägg vill jag tillägna några som antagligen aldrig kommer läsa detta (men undantag från någon/några enstaka) även om jag önskar att alla kunde göra det - nämligen mina McDonaldskollegor.

När jag går till jobbet, tänker jag då: Ååh, vad roligt det ska bli att slita som ett as i nio timmar och få utskällning av gäster för att ketchupkopparna är slut i lager och de måste använda små lock istället? Eller tänker jag: Guuud, vad jag önskar att jag aldrig sagt upp mig från mitt gamla jobb för att börja här...?
Vet ni vad, svaret är i alla scenarion - nej. Vet ni varför? För att när jag kommer till jobbet, istället för att spontant titta på klockan och undra hur jag ska överleva dagen, så blir jag istället så glad att jag får träffa er alla! Ni är alla underbara, roliga människor, och jag blir nästan rörd när jag tänker på hur mycket vi ställer upp för varandra där. För om vi medarbetare inte bryr oss om, stöttar och uppmuntrar varandra, vilka ska då göra det? Tack för att det är alltid någon som bryr sig om en när man är nära gråten mitt i lunchruschen och alla verkar tro att vi som jobbar där är robotar utan känslor som man kan behandla hur som helst. Tack för att ni blir upprörda å mina vägnar när någon behandlar mig illa. Tack för allas solidaritet gentemot varandra! Det är verkligen för er och för pengarna jag jobbar...

Jag har inte jobbat här länge, men mer sammanhållning har jag aldrig upplevt tidigare! Även om, som sagt, inte många av er kommer att läsa det här så hoppas jag att ni vet att jag alltid ställer upp för er, oavsett vad det än må gälla! I got your back... =)
Låt er inte trampas på, för ni är värda så mycket bättre! Bättre kollegor och vänner kan man verkligen inte få! Hoppas innerligt, innerligt, att ni alla vet det!

Lots of lööööv//En sentimental Marica på fredagskvällen...

...igen.

Just nu är lusten att bara strunta i allt och dra iväg så totalt överväldigande att det ger mig krupp. Men jag har något som heter A N S V A R. Ansvar för jobb, ansvar för räkningar, lägenhet, katter, och som den skötsamma flickan jag är och alltid har varit, så kommer jag att ta mitt ansvar, genomföra mina plikter och försöka kväva min ångest tills jag står där, totalt bortprioriterad av mig själv. Igen. För det är det jag gör och alltid varit bra på. Varför? Tyckte liksom att jag var på väg framåt, uppåt, men någonstans på vägen stagnerade det hela och det känns som att jag är tillbaka där jag började. Igen.

Jobb vs ledighet?

Är det inte meningen att man ska ha mer roligt när man är ledig än när man är på jobbet? Mitt liv är förvirrande ibland. =/

23,5-årskris

Jag ska vara helt ärlig med er nu: Jag tycker att mitt liv just nu är vääääldigt tråkigt.
Känns som att det händer så mycket i alla andras liv, folk gifter sig, skaffar hus och barn, många har påbörjat sin utbildning och vissa till och med gått färdigt och fått jobb! Andra är ute och reser och tycks aldrig komma hem igen... Then what about me? Jag jobbar och uppehåller mig här i Falun. Existerar bara för att. Det är väl mitt eget fel att mitt liv är så tråkigt just nu, men all den här tråkigheten gör att jag inte vill göra något heller. Har jag lust att spara pengar och åka utomlands? Nej. (Visst vore det väl roligt, men är jag motiverad? Nej.) Har jag lust att försaka min karriär för hus och barn nu? Nej. (Plus att det ju faktiskt finns en till som har saker att säga om det...) Har jag lust att vänta ett år för att sedan plugga i sex år? Nej. (Vill börja nu! Allra helst ifjol...)
Ni ser, helt omotiverad. Känns bara som att mitt liv är på paus, och har varit det en tid nu...

JAG ÄR UTTRÅKAD! Börjar tvivla på att det ens finns en play-knapp längre...