Working at (erhmm) McDonald's spitting on your (erhmm)... mozarella sticks?

En bloggtitel för alla er som är någorlunda bevandrade i Eminemtexter... =) En kär kollega till mig sa nyligen att man borde göra en dokumentär om att jobba på McDonald's, ingen dum idé faktiskt. Jag har inte jobbat där länge och ändå har man varit med om både den ena och den andra skumma episoden. En litet smakprov på mitt liv på donken sen maj. Smaklig måltid!

- Blivit utskälld av en 70-åring för att ketchupkopparna var slut (i lager!)
- Blivit raggad på (av nyktra och mindre nyktra), och man trodde att kvart i två ragget var B!?
- Fått frågan Kan du komma ut när maten är färdig? minst 100 gånger när man har kö til dörren under lunchruschen. Eeh? Say what?
- Blivit skälld på av x antal personer, flest småbarnsföräldrar och gamla tanter.
- Fått min kassaskärm lossliten och kortläsaren snodd av ett argt fyllo.

Ja, listan kan göras lång men tänkte nu gå och umgås med min sambo som varit borta under helgen.

Låter istället Afasi & Filthy få orda lite om arbetsmarknaden...

Allting kommer lösas och bli bättre igen
Om du har pengar i fickan eller ett ess i din ärm
Och vi tror vi strävar mot samma mål
Men när man tittar på dig är det bara all you!

Eller så jobbar man svart japp mellan morgon och natt
Kanske till och med kvällar och helger med massa tur kan man få sej en rast
Man ska väl inte klaga antar jag för vårt land är ju tryggt
Aldrig krig, knappt nån svält - men fan inget anställningsskydd

Danstermin ht 08

På måndag börjar dansterminen igen, i vilket fall för min egen del. Ska bli grymt roligt att dansa för Victoria igen och när paniken väl har lagt sig så ska det bli roligt med min egen klass också. =) Är bara ute i sista minuten just. Men det löser sig... he he. Ska börja dansa ragga också! Rooligt!
Inatt blir det dock jobb på donken, likaså imorrn natt.
Nåväl, här kommer lite inspiration inför den kommande dansterminen, allt, såklart, i streetens tecken =)

I don't care what nobody say
I'ma be me

Everything's gonna be alright

Sitter och är sådär lite lagom nostalgisk. Lyssnar på gamla låtar och bildgooglar lite... I mitt knä ligger Wilhelmina och kurrar, tittar bakom mig och finner Idun halvsovandes på linneskåpet. Tack små katter, you saved my life.

Now hush, little baby, don't you cry
Everything's gonna be alright.
Stiffen that upper lip up, little lady, I told ya
Daddy's here to hold ya, through the night.
I know mommy's not here right now, and we don't know why
We feel how we feel inside.
It may seem a little crazy, pretty baby
But I promise, mama's gon be alright.

Motti med fläsk och Purala finngård

Purala

Varit hemma i Värmland en liten sväng. Dagarna jag varit hemma denna sommar kan lätt räknas… =( That sucks. Får ont i magen och ångest vid blotta tanken av att jobba. Inte på båda, men det ena i alla fall. Vill inge mer. Vill verkligen, verkligen ha semester. Eller någonting annat. Samtidigt som det skrämmer mig att flytta från Falun så är det väl det som ska till. Snart ska vi säga upp lägenheten och bara det blir man ju livrädd av. I alla fall om man heter Marica. Marcus tar det hela med ro och ser fram emot flytten. Läskigt som fan.

Igår var vi, hur som helst, upp till Purala finngård och åt motti med fläsk. Traditionell värmländsk rätt som serveras med lingon och lingondricka och smakar, tro det eller ej, väldigt gott! Underhöll gjorde en norsk artist – Roy Lönnhöjden(?). Med sig hade han en tjej, Trinne, som spelade nyckelharpa. Det var riktigt, riktigt bra!
Även om nu hus från 1809 inte har någon direkt imponerande isolering så lyckades jag överleva några timmar uppe i skogen ändå. För en liten stund denna sommar fick jag ju faktiskt vara hemma...

Open Jam 2008

I löövs it!
Kan ni förstå att vi koreograferade och övade in den här på typ två dagar?
Här är hur som helst premiären för duon Marica och Victoria! =)



Och vår mycket talangfulle vän Niklas med sin koreografi till With You. Melting, melting... =)
Dansa! i Falun just won't be the same.

Behov?

Jag behöver semester. En dag ledigt per vecka i en månads tid? When will this end...? Delvis är det mitt eget fel, men mitt psyke och samvete måste vara med och bestämma också. Taking a bullet for the team där tillvaron faktiskt är human.

Tillägnat mina McD-kollegor!

Detta inlägg vill jag tillägna några som antagligen aldrig kommer läsa detta (men undantag från någon/några enstaka) även om jag önskar att alla kunde göra det - nämligen mina McDonaldskollegor.

När jag går till jobbet, tänker jag då: Ååh, vad roligt det ska bli att slita som ett as i nio timmar och få utskällning av gäster för att ketchupkopparna är slut i lager och de måste använda små lock istället? Eller tänker jag: Guuud, vad jag önskar att jag aldrig sagt upp mig från mitt gamla jobb för att börja här...?
Vet ni vad, svaret är i alla scenarion - nej. Vet ni varför? För att när jag kommer till jobbet, istället för att spontant titta på klockan och undra hur jag ska överleva dagen, så blir jag istället så glad att jag får träffa er alla! Ni är alla underbara, roliga människor, och jag blir nästan rörd när jag tänker på hur mycket vi ställer upp för varandra där. För om vi medarbetare inte bryr oss om, stöttar och uppmuntrar varandra, vilka ska då göra det? Tack för att det är alltid någon som bryr sig om en när man är nära gråten mitt i lunchruschen och alla verkar tro att vi som jobbar där är robotar utan känslor som man kan behandla hur som helst. Tack för att ni blir upprörda å mina vägnar när någon behandlar mig illa. Tack för allas solidaritet gentemot varandra! Det är verkligen för er och för pengarna jag jobbar...

Jag har inte jobbat här länge, men mer sammanhållning har jag aldrig upplevt tidigare! Även om, som sagt, inte många av er kommer att läsa det här så hoppas jag att ni vet att jag alltid ställer upp för er, oavsett vad det än må gälla! I got your back... =)
Låt er inte trampas på, för ni är värda så mycket bättre! Bättre kollegor och vänner kan man verkligen inte få! Hoppas innerligt, innerligt, att ni alla vet det!

Lots of lööööv//En sentimental Marica på fredagskvällen...

...igen.

Just nu är lusten att bara strunta i allt och dra iväg så totalt överväldigande att det ger mig krupp. Men jag har något som heter A N S V A R. Ansvar för jobb, ansvar för räkningar, lägenhet, katter, och som den skötsamma flickan jag är och alltid har varit, så kommer jag att ta mitt ansvar, genomföra mina plikter och försöka kväva min ångest tills jag står där, totalt bortprioriterad av mig själv. Igen. För det är det jag gör och alltid varit bra på. Varför? Tyckte liksom att jag var på väg framåt, uppåt, men någonstans på vägen stagnerade det hela och det känns som att jag är tillbaka där jag började. Igen.

Jobb vs ledighet?

Är det inte meningen att man ska ha mer roligt när man är ledig än när man är på jobbet? Mitt liv är förvirrande ibland. =/

23,5-årskris

Jag ska vara helt ärlig med er nu: Jag tycker att mitt liv just nu är vääääldigt tråkigt.
Känns som att det händer så mycket i alla andras liv, folk gifter sig, skaffar hus och barn, många har påbörjat sin utbildning och vissa till och med gått färdigt och fått jobb! Andra är ute och reser och tycks aldrig komma hem igen... Then what about me? Jag jobbar och uppehåller mig här i Falun. Existerar bara för att. Det är väl mitt eget fel att mitt liv är så tråkigt just nu, men all den här tråkigheten gör att jag inte vill göra något heller. Har jag lust att spara pengar och åka utomlands? Nej. (Visst vore det väl roligt, men är jag motiverad? Nej.) Har jag lust att försaka min karriär för hus och barn nu? Nej. (Plus att det ju faktiskt finns en till som har saker att säga om det...) Har jag lust att vänta ett år för att sedan plugga i sex år? Nej. (Vill börja nu! Allra helst ifjol...)
Ni ser, helt omotiverad. Känns bara som att mitt liv är på paus, och har varit det en tid nu...

JAG ÄR UTTRÅKAD! Börjar tvivla på att det ens finns en play-knapp längre...

Kiss me again

Nu är det snart två år sedan jag och Marcus träffades... (och således också två år sedan Felix döptes, Malin fyllde år, Bengt fyllde 50 och jag hade sönder Sandras byxor... intensiv dag minsann) en sommar som var totalt olik den här egentligen. Då: Sommarlov, soligt, fest varje helg. Nu: Jobb, kasst väder, jobb varje helg. Men, men, jag är inte bitter (försöker jag intala mig, är bara grymt avundsjuk på alla de som är lediga och hemma i Värmland). Önskar liksom att det fanns fler tillfällen denna sommar att ha sönder byxor och sånt (men helst mina egna denna gång). =) Har haft uppslag till hur många bra bloggar som helst på sistone, men det har liksom inte blivit av, så nu producerar jag istället en helkass sådan vars enda väsentliga innehåll kommer nedan. Hörde en sådan bra låt på radion nämligen... Ben's Brother - Stuttering. I lööövs it, som A-K skulle säga =)

So kiss me again, 'cause only you can stop this st-st-st-st-stuttering

WWWD?

In times of trouble, you must ask your self: What would Wallmar do?

Wallmar blames the pope. Alla situationer. Alla problem.

Så svaret är enkelt, vems fel är det att Sverige förlorade matchen? Var det deras laid back-inställning, var det gnabb mellan grabbarna? Nej, låt oss fråga Wallmar, och Wallmar säger...

yepp, you've guessed it - felet är påvens.

(Seriöst, jag kläcker ur mig såhär smarta grejer, och jag är inte ens full... jag måste vara ett geni)

I won't hesitate no more...

Hörde Jason Mraz uppträda live på nåt sent program och kunde verkligen inte slita mig från TVn. Jag kan inte med ord beskriva hur bra jag tycker att den här låten är, och stämmorna sen... man blir ju kär bara av att lyssna på den. Bra text + underbara stämmor + skön musik = lycka.
Så här kommer den - I'm Yours



So I won't hesitate no more, no more
It cannot wait I'm sure
There's no need to complicate
Our time is short
This is our fate, I'm yours...

Jag är, helt ärligt, inte så smart!

Alltså, jag är inte så smart... och speciellt inte så smart som vissa tycks tro att jag är. Det är lite oroväckande då det ibland ger mig en liten släng av hybris.
Men först kanske jag måste förklara, vet inte om jag sagt att jag valt att skjuta på skolan ett år till eftersom jag och Marcus vill ha lite tid att göra något roligt efter att han är klar med SIN utbildning innan jag påbörjar min långa. Saken är den att jag börjar bli osäker... låt säga att jag väl kommer in på veterinärutbildningen, kommer jag att klara av den? Som jag sa ovan, jag är verkligen inte så smart som jag ibland får cred för. Så börjar jag en utbildning som ger mig skyhöga skulder som jag inte kan fullfölja för att jag är för dum. Inte bra, inte bra. Mitt alternativ - djursukvårdare då? Ja, förutom att det är kass lön, kommer jag inte alltid stå där som ett fån och avundas veterinärerna för att de får göra det jag en gång verkligen ville? Kommer jag bli bitter? Bitter och fattig... jag vet ju inte ens om veterinäryrket passar mig till 100 %! Hur vet man sånt innan? 6 år är lååång tid och många kurser att klara av för någon som inte ens är särskilt smart. =( Vad göra?
Just nu har jag ångest för att jag ska till ett jobb jag inte kan hantera till fullo (eftersom jag bara jobbat 3 gånger innan...) och jag har framtidsångest och beslutsångest och jag vill bara äta choklad (trots att jag och Victoria nu officiellt jobbar på beachkropparna) i väntan på att Marcus ska komma hem, och jag vill att han kommer hem nuuu! =(

You are one of a kind...

Idag har jag gjort min sista dag på SVEA. Det var för en månad sedan som jag tog ett beslut, ett rationellt sådant, att prioritera min familj framför annat. Jag blev erbjuden ett jobb i Falun istället för Borlänge, inte heltid, inte något jag sysslat med förut, inte garanterat optimalt (men sen när vet man det innan?) men jag valde då att säga upp mig för att kunna få träffa min sambo igen. Jag jobbade eller dansade när han var hemma och han var i skolan när jag var hemma... dyster tillvaro? Ja.
Så även om det finns en liten tanke gömd längst bak i hjärnan som försöker komma underfund med om mitt beslut var rätt eller inte, så ångrar jag ingenting. Jag måste sätta de viktigaste sakerna i mitt liv i första hand, och det är Marcus, Idun, Wilhelmina och Wallmar. Vet ni vad det bästa med det här är? Att jag vet att Marcus gör precis samma sak för mig... 6 år i Slovakien för min skull ser han inte som något hinder. Vi lever ju ändå vårt liv tillsammans och måste ta ansvar och kompromissa för att båda ska kunna LEVA!

Underbara Marcus och underbara katter - vad jag älskar er! (Fastän Wallmar just nu står med huvudet djupt nere i min godispåse...) Tack för att jag får leva ett liv jag förr inte trodde var en realistisk ekvation!

Open Jam final

Ja, igår firade vi alltså Marcus lite extra med lite surpriseparty och utgång! Han trodde att han skulle på en av mina föreställningar, men så var alltså inte fallet. Det blev Sing Star, McDonalds INNAN krogen och dansa, dansa, dansa... =) Gick och la oss halv 3, sedan upp igen 0745 eftersom jag och Victoria skulle vara i Borlänge kl 9. Har haft rep och föreställning hela dagen - Open Jam! Jätteroligt och väldigt, väldigt bra utarbetat och uppstyrt! Alla var underbara, både artister och projektansvariga! Hur kul som helst! Jag och Victoria har haft en hel del att göra på sistone så dansen vi bidrog med koreograferades under två intensiva dagar (onsdag-torsdag) och testades alltså på publik för första gången ikväll, och den verkade helt klart uppskattad! Många som kom fram och komplimenterade! Det gillar vi! Många andra riktigt bra bidrag var också med... många nya, högpresterande människor, och några gamla bekanta som man fick se helt nya sidor av. Trevligt, trevligt! =) Film från föreställningen kommer upp på Open Jam-sidan imorrn kväll för de som vill se!

Även om det blev lite sömn och en mycket intensiv dag har jag haft så otroligt roligt! Tack alla för idag! Och speciellt stort tack till min partner in crime - Victoria! Fan, vad roligt vi ska ha framöver! =) "Gigga, gigga, gigga!" Hahaha! Rolig, rolig, ROLIG dag trots diverse eftersläntrande biverkningar från igår ;o)

Nu borde jag kanske sova lite innan jag ska iväg och jobba på McDonalds 00-03, men jag är faktiskt lite för uppspelt för det. Ska nog dock börja med att sminka av mig scensminkningen, så jag inte skrämmer slag på gästerna inatt!

Tack

Jag är inte nog dyster för att lägga ut Gunnar Ehnes - Kvällsböna, men vill såhär innan läggdags rikta ett tack till Livet (ni vet, dit alla ateister vänder sig när de känner stor, överväldigande tacksamhet? Se tidigare inlägg HÄR)

Tack för min underbara familj - "dässa Wall" - motivering överflödig!
Tack för mina tre, fina katter som alla har en varsin väldigt stor (dock lite lätt psykiskt störd) personlighet!
Tack för Marcus som faktisk raserar alla mina illusioner om hur en kille inte KAN vara! (blev det där rätt nu?)
Tack för mitt nya jobb (och tack TACK TACK för mitt nygamla, underbara jobb på Din Sko!)
Tack för alla vänner som hängt kvar genom åren trots avstånd och kommunikationsproblem!
Tack för alla nya roliga vänner jag fått under de senaste åren! (Ni gör världen till en underbar plats att bo! Och det säger inte lite... ;o))

Nu ska jag gå och lägga mig på soffan (är gräsänka och sängen är liksom inte lika lockande längre då... eeh? Hehe) Hur som helst, TV, täcke, katter, det är de tre förutsättningarna som krävs för att jag ska somna. =)

Godnatt!

Another brick in the Marica Wall

Fler amatörfilosofiska funderingar från mig nattetid nu när jag är gräsänka... igen. Denna gång ska jag däremot vara lite mindre kryptisk.
Det är svårt ibland att veta vem man egentligen är, man tror att man vet, man går på som vanligt, tills man i några sekunder av insikt inte riktigt vet vem man är eller hur man hamnde där man är idag. På senare tid har jag blivit mer och mer bekant med mig själv, bekväm och säker, något som känns otroligt skönt, men ibland känns hela världen omkring en helt surrealistisk och man inser att ingenting är beständigt. Inget är beständigt och ingenting kommer att återgå till det normala, eftersom detta normala egentligen inte existerar annat än i människors illusioner.

I ren desperation googlar man sitt eget namn för att få perspektiv på saker, för att kanske, kanske innehåller det stora nätet hemligheter om en själv, hemligheter egentligen totalt förbrogade för en själv.
Det man hittar är en indisk tidningsartikel: Another brick in the Marica wall

En riktig man

En riktig man ska vara musikalisk, prata dialekt och ha hår på bröstet! Just like my own! =) Som för övrigt kommer hem imorrn! Wee!
En annan riktig man kan man nu se på Sing-a-long eller Körslaget - Brolle Jr! ;o) Dock, hans nya rockabillyvåg är bra mycket snyggare än nedan... =)

Min 17-årsdag, för länge länge sedan...

Fortfarande mycket bra låt efter alla år... Fick deras album på min 17-årsdag. Känns som igår på nåt vis.