You are one of a kind...

Idag har jag gjort min sista dag på SVEA. Det var för en månad sedan som jag tog ett beslut, ett rationellt sådant, att prioritera min familj framför annat. Jag blev erbjuden ett jobb i Falun istället för Borlänge, inte heltid, inte något jag sysslat med förut, inte garanterat optimalt (men sen när vet man det innan?) men jag valde då att säga upp mig för att kunna få träffa min sambo igen. Jag jobbade eller dansade när han var hemma och han var i skolan när jag var hemma... dyster tillvaro? Ja.
Så även om det finns en liten tanke gömd längst bak i hjärnan som försöker komma underfund med om mitt beslut var rätt eller inte, så ångrar jag ingenting. Jag måste sätta de viktigaste sakerna i mitt liv i första hand, och det är Marcus, Idun, Wilhelmina och Wallmar. Vet ni vad det bästa med det här är? Att jag vet att Marcus gör precis samma sak för mig... 6 år i Slovakien för min skull ser han inte som något hinder. Vi lever ju ändå vårt liv tillsammans och måste ta ansvar och kompromissa för att båda ska kunna LEVA!

Underbara Marcus och underbara katter - vad jag älskar er! (Fastän Wallmar just nu står med huvudet djupt nere i min godispåse...) Tack för att jag får leva ett liv jag förr inte trodde var en realistisk ekvation!