Det säkraste vårtecknet av dem alla

Shoppade lite kläder förra veckan... eller var det förrförra? Nåja, nyligen i vilket fall. Blev kär i en jacka på Vero Moda för ett tag sedan som jag nu har köpt. Me looooove!

Sedan köpte jag en tunika... I lördags impulshandlade jag ett par skor också, men de har jag tyvärr ingen bild på. Weee! Marica shoppinggalna sida har hittat fram till dagsljuset.

Nya kläder, tränar minst 4 gånger i veckan... vet ni vad det betyder? Det är snart vår!!! Detta är det säkraste vårtecknet som finns! Långt innan plusgrader och Tussilago kan mitt inre förnimma jordens återuppvaknande och bestämmer sig helt sonika för att hålla jämna steg i upplivandet.

I'm alive!

Men snälla nån...

Är det såhär svensk journalistik ska gå till? Ok, jag är lite sen, men har precis sett reprisen på veckans Insider och jag kan bara beklaga.
Jag såg fram emot programmet, kattintresserad och allt, men jag glömde i min iver bort att Insider är ett totalt icke-objektivt program. Liksom med hundavel finns det problem och alla katter mår inte bra, och jag hade kanske hoppats på att programmet skulle ge en ny vinkling och angripa problemet på ett bättre sätt, att få upp problemet till ytan och få en givande debatt i ämnet. Men icke.
Jag tycker att det är ett problem när avel ställer till fysiska problem för djuren och det är totalt oacceptabelt att avla på en katt med sådana besvär, något som också är förbjudet! De allra flesta svenska kattuppfödare borde hålla med mig på den punkten, det är inte alls det jag är irriterad över, utan hur man tagit ett bra och intressant ämne och gjort det till ett program som enbart ser på problemet ur en enda vinkel och således väljer fakta som stödjer de egna teorierna.


Sedan blev jag upprörd över deras totalt vinklande av den manipulerade bilden av exotic-katten! Insider hävdade att de la ut bilden på kattforum.se där den fick mycket uppmärksamhet. Detta säger han i samband med att han fått mail från glada intressenter på kattannonsen utlagd på blocket.
Nå, det som egentligen hände var att en tjej från forumet uppmärksammade annonsen och la ut den i en tråd på forumet tillsammans med en fråga om kattrasen verkligen ska den se ut såhär. Kommentarerna som följer är långt ifrån positiva och man tycker att den är alldeles för extrem! Alltså, ingen positiv uppmärksamhet som Achberg ville påskina.
Längre ned i tråden diskuteras även möjligheten till att detta är ett fotomontage eftersom katten just är så extrem, något som ju också visade sig stämma.

Ååh, jag blir så trött...

Blablablabla....suck

Fysik - roten till världens ondska!

Det finns ord i världen som räcker till för att förklara hur mycket jag hatar fysik just nu. Åt helvete med alla bonuspoäng man får om man lämnar in inlämningsuppgifterna! Kommer det sådana frågor på tentan så skiter jag i det här! Ok, vi har en vecka på oss att lösa uppgifterna men med en bok som lämnar ute halva förklaringen eftersom den, av någon anledning, tycktes onödig för oss att veta. Jag är trött på att grina av frustration varenda jävla vecka när jag inte fattar ett enda skit av de där jävla inlämningsuppgifterna. Fan, av någon anledning tycks man tro att alla som läser denna kurs är naturvetare som redan läst fysik i hundra år.

Fuck this shit yo, I'm goin' tha fuck home.

...och Cubase har ja mä

Utekväll igår med Marcus, Ola och Diana. Hade skitkul! Var länge sedan det var riktigt roligt att gå ut, men igår var allt perfekt!
Inga störande moment what so ever! Inte ens att mina leggings gick sönder fick mitt humör att surna. Wohoo!
Vad annars? "Vi bor i Värmland" ligger nu ute och kan laddas ned på Coldpoint Media. Ynnes nya låt feat. MIG! :oD Så vackert så! Seså! Det är inte varje dag Marica lämnar ut en massa musiktips på bloggen! Chop chop!

Olas band "Kanske Älskling" var med i Svd under rubriken "Fredag Gillar" häromdagen och vi hade jättefin allsång utav deras låt "Salem al Fakir" igår! Skitbra låt! (Ska tillägga också att Marcus har mastrat låten... ;o)) Gå in och lyssna!

Gud vad skönt det är att ha ett normalt liv! Jag är 22, sambo med min älskling, jag har en framtid, utekvällar, gemenskap. Borta är all ångest och all känsla av att vara helt alienerad.
Me like my new life. Även om jag får mina utbrott på fysikuppgifter och ringer till pappa med gråten i halsen för att jag inte fattar nåt. Även om det inte finns några jobb att söka här i Falun så jag tvingas till Högskolan bara för överlevnads skull. Även om jag har tusen olika ämnen att läsa just nu och tusentals färre motivationsceller i min kropp så älskar jag mitt nya liv.
Det är så extremt, otroligt, underbart NORMALT! En framtid - äntligen!

Kan man mitt liv få leva utan att jag ska lägga mig i
Och va lika glad som den där Salem Al Fakir
Du vet han, som inte lyssnar på musik och gör allt själv
Tänk om jag kunde vara han i stället för mig själv

Tänk om jag kunde vara Salem Al Fakir
Tänk om jag kunde brejka på Myspace.com
Och vara creddig som fan och kunna alla dom namn
Som man ska kunna

Nu har jag köpt en synt och Cubase har jag med
Men det bara låter skit och i mono blir det med
Tänk om, jag hade fortsatt i den kommunala musikskolan
Men det hade inte varit lika indie som det här

Tänk om jag kunde vara Salem Al Fakir
Tänk om jag kunde brejka på Myspace.com
Och vara creddig som fan och kunna alla dom namn
Som man ska kunna

Where'd you go?

Where'd you go?
I miss you so
Seems like it's been forever that you've been gone
Please come back home...

Biologitenta över, äntligen lite tid över.

När Mary Poppins-vinden mojnar

”Ska jag ta en kanelbulle eller en biskvi till kaffet? Eller ska jag ta en kopp te kanske? Egentligen borde man kanske äta något nyttigare, men hur roligt är det?”

Hur många gånger har vi inte stått i valet och kvalet inför ett beslut som ska fattas? Oavstående scenario kanske många känner igen, man slåss mot sitt samvete och tvekar inför vilket kaffebröd som egentligen kommer stimulera ens sockerbehov bäst. Triviala beslut som dessa påverkar kanske inte så mycket livet i stort, såvida man inte äter kanelbullar både till frukost, lunch och middag, men det finns dock andra, större, ämnen som kan tillämpas på samma frågeställningar:

”Ska jag bli sångerska i ett popband? Eller ska jag inrikta mig på hårdrock istället kanske? Egentligen borde man satsa på något med säker framtid, men hur roligt är det?”

Hur många drömmar har vi inte haft i våra liv? När vi som barn lekte i leran utanför huset, försökte lägga förband på myror man råkat trampa på och struttade runt i tyllklänning med framtidsförhoppningar om att en dag bli en prinsessa? Eller när vi med allvarliga miner genomförde seriösa, vetenskapliga experiment där man likt Mary Poppins försökte flyga med ett paraply en riktigt blåsig höstdag. Var har egentligen alla de där drömmarna lett? Sångkarriären är visserligen på gång, dessvärre enbart inom en kyrkokör vars namn borde omarbetas till “nära-döden-kören” istället för det nuvarande, andliga namnet.
Jag lyckades heller aldrig med mitt Mary Poppins-experiment, utan det lämnade mig enbart med en insikt om att jag antingen var tvungen bli anorektisk eller skaffa ett nytt paraply i Rolls Royce-version, något jag hade varken lust eller råd till. Och prinsessdrömmarna? Ja, låt säga som så att jag ännu väntar på svar från prins Philip, men han har tydligen varit lite upptagen de senaste 15 åren. Inte heller har varken prins Bertil eller prins Eugene behagat besvara mina målande kärleksbrev, och för att vara helt ärlig jag börjar lite smått tröttna på att vänta.

När vi är små ler våra föräldrar överseende åt oss när vi ena dagen vill bli “sjukhussjuksköterska” och vi andra dagen har “att köpa 5 lådor köttbullar” som mål med vuxenlivet. ”Det är sunt för barnen att drömma och prova på, det är så de lär sig saker.”
Men vad händer egentligen sen? När barnen vuxit upp, blivit stora, förståndiga, målmedvetna. Var tar all uppmuntran till förändring vägen?
När blev det ett allvarligt fel att göra misstag? Att välja en annan förgrening efter vägen än man först tänkt sig? Glömdes denna rättighet bort, blev gömd under all clearasil, tamponger och tafatta närmanden till det andra, eller för den sakens skull, det egna, könet?
När blev förändring en synd? Ett tecken på svaghet istället för framåtanda?
När du är vuxen förväntas du ta ett beslut som du sedan fullföljer oavsett vad som kommer i din väg, även om det så är din egen motvilja. Då är du pålitlig, målmedveten och rejäl. Någon som är framåt, ordentlig och vet vad han/hon vill med sitt liv, en förebild, ett ideal.
Om du istället lägger ner hela din själ i något som känns rätt för stunden, bara för att senare upptäcka att det kanske inte var helt rätt ändå, då betraktas du som en velande, osäker, tvekande och opålitlig slarver som inte tar något på allvar.
Vad hände egentligen med att lära av sina misstag? Det tycks nämligen som att man som vuxen idag inte är tillåten att begå misstag. Att ombestämma sig uppfattas som en tecken på svaghet, som ett bevis på omogenhet, och inte som ett medel för utveckling.

Vi människor tycks vara alldeles för stolta för att erkänna ett sådant nederlag som just att ombestämma sig tycks anses vara. För om vi inte alltid har rätt, då är vi inte längre perfekta, och perfektion, det måste ju alla samhällsmedborgare sträva efter till varje pris. Det är ett nederlag att visa sig ha fel, att visa ånger, att inte fullfölja något man gett sig in på. En svaghet. Vi människor tycks sitta inne med en ständig skräck över att bli betraktade som den svagaste länken. Den nästkommande att raderas ut från jordens yta, allt enlig det darwinistiska schemat. Den svagaste länken som inte fullföljer alla sina åtaganden måste dö, det vet ju alla. Så för att slippa dö blir vi bittra gamla haggor redan i trettioårsåldern enbart på grund utav en fix idé om att man måste, med alla tänkbara medel, stå bakom alla beslut man någonsin fattat.
”Ja, damer och herrar, detta är motorvägen till utbrändhet, bitterhet och apati, välkomna ombord på busskaravanen mot helvetet, ni är så välkomna! Kliv på bara, och ta för all del för er av de mögliga kanelbullarna i fikakorgen, och glöm inte hörlurarna till bussens radiosystem som dygnet runt spelar hits av Per Gessle! Allt detta får ni som välkomst-kit för att förbereda er på tillvaron i Helvetet. Välkomna ska ni vara!”
Jepp, det är dit vi alla är på väg om vi inte lär oss acceptera och stå för våra beslut och sluta bry oss vad de bittra unggamla haggorna i 30-års åldern har att säga om saken.
Det är mot ett liv i skvallerträsket, fyllt av ångest och missunnsamhet, våra vägar bär om vi inte vågar ställa oss upp och se framåtandan istället för obeslutsamheten i medvetna förändringar runt omkring oss.
Det är så livet kommer se ut. Vi kommer fnysa åt barnen som försöker flyga som Mary Poppins, som lever ett låtsasliv som prinsessa och som leker popstjärna i barnrummet, allt för att vi själva blivit för rädda för förändring, för rädda för att satsa, för rädda för att utforska vårt egentliga potential. Missunnsamt betraktar vi snorungarna där de glatt fantiserar om en framtid fylld av äventyr och spännande händelser, missunnsamt svär vi ”jävla irrationella skitungar” medan vi går iväg, fylld av ånger och bitterhet.
Är det så vi vill leva våra liv?
I helvetet med Per Gessle eller i verkligheten med bara vår egen självkänsla som begränsning?
Det är bara att välja.

Frågan är - vågar du?

Tjuvlyssnat

Lite roligheter från tjuvlyssnat.se

På Röda Linjen
Kille ~20: Vet du var Kaknästornet ligger?
Tjej ~20: Ja... Skottland!
Killen: Va!?
Tjejen: Nej förresten, gud jag sa fel! Jag tänkte på Kaknäsmonstret!


Skolmatsal, Lidingö
Två lärare och två tjejer ~14 sitter vid ett bord och äter.
Tjej 1 (vänder sig till lärare) 1: Alltså, är barr nyttigt på något sätt?
Lärare 1: Eh, alltså, jag vet inte riktigt. Vaddå då?
Tjej 1 (lägre): Ehm... jag brukar äta det ibland.
Lärare 2: Jaså, är det därför som vi har så mycket virke över nu när du har slutat på träslöjden!
Tjej 2 (eftertänksamt): Jag åt upp en grillpinne igår


7-Eleven, Stockholm
Pojke ~12 beställer och betalar, kommer sedan på att han glömt köpa något och går bort en bit och raffsar åt sig något och går tillbaka till kassan, där en ny kund blir betjänad.
Kassörska ~30 (svalt): Du borde komma på vad du ska ha innan, lite smartare kanske?
Pojken (ännu svalare): Det är inte jag som är 40-plus och jobbar här, 7-Eleven-Einstein!


Älvsjö station
Pendeltåg mot Västerhaninge rullar in. På motsatta perrongen står redan ett tåg inne, också mot Västerhaninge. Båda tågen är fulla med passagerare. Samtliga tågdörrar på båda tågen öppnas.
Röst ur högtalarsystemet på perrongerna: Meddelande till alla resenärer! Det är tåget på den ANDRA perrongen som avgår först mot Västerhaninge!!!
Förvirringen är total... Alla springer mellan perrongerna.

Ha ha ha...SL saknar jag ju inte direkt i alla fall. Hohoho

Inte utan...

Idag vill jag uppmärksamma en alldeles speciell personlighet i min tillvaro, någon som kanske inte alltid fått den uppmärksamhet och tacksamhet denne egentligen förtjänar, men som ändå alltid finns där när man som mest behöver.

Jag minns dig tydligt redan från min tidiga barndom, men då var livet mest en lek och jag hade ännu inte lärt mig att uppskatta ditt höga värde. Jag fick inte alltid träffa dig så ofta som jag ville, en gång i veckan på sin höjd, men de stunderna vi delade var alltid fyllda av glädje. Jag och mina syskon fick slåss om din uppmärksamhet, och kanske hade jag en fördel med att vara yngst, men sedan vill jag väldigt gärna tro att vi hade ett speciellt band du och jag, vi lekte så bra ihop.
Idag är jag vuxen, och du har åter trätt in i mitt liv. I början umgicks vi ovant, visste inte riktigt hur vi skulle bete oss mot varandra, men allt eftersom tiden gick knöt vi åter de starka band vi hade i min barndom. Idag är du ovärderlig i min vardag, och kalla, ensamma dagar vet jag inte hur jag skulle klara mig utan dig. I din närhet behöver jag aldrig oroa mig, hos dig kan jag slappna av, koppla bort tankar på jobbiga tentor, tal som ska krystas fram och bakterieodlingar som ska genomföras och analyseras. Du får mig att tänka på roligare saker, på somrar och äventyr, och även om vi bara umgås i tio minuter så håller du mig varm nästan resten av dagen.
Och jag vet, vi umgås alldeles för ofta under vinterhalvåret, under sommaren har du semester och vi umgås inte mer än ytligt då, tills nästa höst och nästa vinter, då vi är som allra bästa vänner igen.

Jag minns än idag när du försvann första gången, mina föräldrar berättade det för mig, du hade försökt ha sönder golvet ned till källaren, så du var tvungen flytta. Riktigt vart vet jag inte, men jag hörde rykten långt efteråt att du bott i en kohage ett tag, bara några mil från mig.

Idag bor jag i en hyresrätt, en hyresrätt med stabilt golv som håller, och du får bo där med mig och min sambo och våra katter och antagligen lämnar vi dig innan du hinner flytta härifrån, men tro mig vi kommer då ses igen, i en annan skepnad, i en annan lägenhet, i en annan stad. För ett liv utan dig skulle vara en omöjlighet, hur omiljövänligt det än må vara. Du är en glädje att ha som inneboende, alla älskar dig och jag vill härmed tacka dig för att du hjälpt mig överleva så många vintrar. En framtid utan dig skulle aldrig kunna bli sanning – inte utan dig, min älskade vän, inte utan dig, mitt pålitliga badkar.

Ode to mitt badkar

Öööhhh... sitter och skriver ett högtidstal till mitt badkar just nu (och nej, jag är inte full). Vi ska ha tal på tisdag igen och denna gång ska det vara en hyllningstal. Jag har ingen motivation alls att skriva ett bröllopstal eller något annat dötråkigt att lyssna på, så jag skriver om mitt badkar. (För det heter väl inte "badkarl"? Jag har nog en sån också ibland, men ändå.. ;o))

Matten går lite trögare nu... men snart, snart är det slut på huvudräkningsdelen och jag får börja använda miniräknaren! Halleluja! (hoppas jag).
Biologin går bra, intressanta labbar med bakterieodlingar och rolig lärare.
Fysiken ska vi INTE prata om idag. (Kan bara säga att de där fysikuppgifterna får mig att önska att jag var full)

Idag tog jag itu med en sak jag kanske borde ha gjort för länge sen. Det var egentligen inte så svårt, men samtidigt är det väääldigt bekvämt att leva inne i förnekelsedimman.
Blahablahablahablaha.

Gräsmark =)

Roligt! Lättar upp min frustration över att jag hittat ett nytt skolämne att avsky - fysik. (Jag förstår ingentiiiing! Ska återgå till att räkna matte, då känner jag mig fan smartare!)
I alla fall:
http://swedia.ling.umu.se/Svealand/Varmland/Grasmark/index.html

#¤%&/()%¤#"#&/#"#¤%&/&%¤#¤

Känner hjärnblödningen smyga sig på...
Vet inte ens vart eller om jag ska börja. Fysik A på distans - so far? Extremt förvirrande. I know nooothing! Näe, naturvetenskapliga ämnen bör nog läsas med lärare för att komma därifrån med livet i behåll. Suck.
Har suttit hela dagen idag och fixat med svensktalet och fysiken. Har massor kvar som måste göras, men vet inte hur jag ska hinna riktigt.
Ska bli skönt när biologin är klar och jag har tentat av matte A.
Ska bli skönt att skaffa fysikboken också.

Nope, nu måste jag gå - Antikrundan väntar! ...eller dansprogrammet med Erik, jag vet inte än.


Herrå!

Matematik - den enda sanna vetenskapen (?)

Mitt favoritämne i skolan. Ååh vad kul det var! Jätteskoj! Weee!
Det var så roligt att jag nu sitter här i lägenheten sent om kvällarna och räknar om A-kursen.

Njaa, riktigt så är det väl inte kanske. Det kunde ha varit värre dock, jag kunde ha glömt bort ALLT! Nu har det faktiskt gått ganska bra hittills, men så har jag inte kommit så långt heller... vi får väl se hur det går. Ska klara det utan lärarstöd också... hur det ska gå med B-kursen vette fan du. Får anlita någon till privatundervisning... ynk, ynk, hur ska det gå?

Det verkar se ljust ut när det gäller estetisk verksamhet i alla fall! Har en del idéer till koreografi och upplägg! Ska bli intressant...
Annars? Ja, allt kretsar just nu kring skolan... ska börja läsa Fysik A via distans på naturvetenskapliga basåret nu också (förutom Svenska 20 p och biologi B). Då innebär det att jag pluggar... hmm... 155 % + en timmes danslektion i veckan + inläsningen av matte A som snart ska tentas av + upptentningen av estetisk verksamhet.
Men, jag har bara mig själv att skylla. Jag vill klara av detta under det kommande året och skulle jag få problem med något är det lika bra att ge mig själv mer tid till repetition och fler försök under nästa vår.
Lite ångest får jag än dock... jag kommer satsa på att vara klar med alla kurser så jag kan söka nästa höst, och tänk om, tänk om jag skulle komma in!? Nu är det ju väldigt många sökande och de lottar platserna, så chanserna är kanske inte jättestora, men ändå.
Det skulle innebära pendling mellan Falun och Uppsala, övernattningar ensam i Uppsala... utan Marcus, utan Wilhelmina, utan Idun och utan Wallmar.
AAAAAAAAAAAAH!


(Jag är såååå duktig på att ta ut oron i förskott... men ändå)

Riskakor

Riskakor... mm, fan vad gott det är!
Riskakor med mjukost på. Mmmm...

Keep rollin', rollin', rollin'

Nu är förstsa steget taget till 20,0 i betyg. Har pratat med Stjerneskolan angående att tenta upp estetisk verksamhet. Coolt att läraren kom ihåg mig! :oD
Sen försöker jag få tag på fysikläraren på basåret för att höra om jag kan hoppas in där. Biologi B-kursen är ju inte så lång så jag kan lika gärna läsa ett ämne till under våren.
Annars? CSN/Högskolan Dalarna krånglar litegrann vilket gör att jag måste skramla ihop pengar till kompendiet jag måste ha tills imorrn... det kostar 7 kr.
Dags att börja repetera matte A och B. Om jag inte får nåt lärarstöd ifrån NTI så måste jag hitta någon som kan gå igenom det med mig, för allt kommer jag nog inte ihåg och MVG måste jag få ju.
What else? Planen för vårterminen är att:
Läsa upp matte A + B + estetisk verksamhet
Läsa in biologi B och Fysik A
Hitta ett jobb, snart!

Synd att man inte kan läsa basårskurser under sommaren, men sen till hösten ska jag försöka läsa:
Fysik B
Kemi A
Matte D

Och slutligen, nästa vårtermin ska jag läsa:
Kemi B
Och om det behövs, jobba mer på matte D, om jag inte skulle klara det första gången.
Sen är allt klart för att söka veterinärsutbildningen!

Tack mig själv som anträngde mig så under gymnasiet! Utan dina prestationer då hade detta aldrig varit möjligt. =)

Happy happy happy!

Älskade forumet... där får man svar på alla frågor, existentiella som triviala.
Vad jag nu fått reda på är att jag ytterst osannolikt behöver få MVG i MATTE D!
I och med att jag inte tidigare läst fysik/kemi/biologi B och matte D kan jag läsa det på naturvetenskapligt basår, och de betygen räknas inte in i mitt slutbetyg oavsett om de höjer eller sänker. De kurserna står bara för behörigheten.
Det enda jag måste göra (förutom att läsa och få G i ovanstående kurser) är att tenta upp tre kurser från mitt slutbetyg, sen är det klart! Estetisk verksamhet, Matte A och B - Here I come!


Weeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee!

...or do I?

Skrev i mitt förra inlägg om min stora framtidsplan, men efter en stunds funderande och lite diskuterande kom jag fram till att veterinär kanske faktiskt är något jag ska satsa på ändå.
Jag har dock ett stort problem: Att få MVG i matte D... i och för sig så var jag hur omotiverad som helst att plugga matte under gymnasiet, men jag har dock betyg i matte C. Om jag verkligen ansträngde mig, skulle jag klara av att få högsta betyg i matte D?
Även om mina betyg idag är rätt bra så måste jag ändå läsa upp tre ämnen för att komma upp i 20,0 PLUS se till att få mvg i fysik, kemi och biologi B, som ju också krävs för att bli behörig. Men eftersom jag egentligen inte har något för mig under kommande två åren, kan jag väl lika gärna sysselsätta mig med det, I guess.
Nu önskar jag bara att jag fick ett jobb så jag slapp slösa ännu mer studielån i onödan. Veterinärutbildningen är dock på 5,5 år.

Djursjukvårdare känns bra, men någonstans känns det som att det inte är mycket nog, inte nog utmaning.
Vi får se... ska prata med studievägledare till veckan, ringa Stjerneskolan och gå till NTI och se till att börja läsa upp matte A ett hack till.

Time will tell.

Jag har en plan

Jag har en plan...
En plan som innebär drygt 2 år av väntetid som jag kommer använda till att läsa biologi B och skaffa mig yrkeserfarenhet inom djurvård. Mina förhoppningar om de här två åren inkluderar även ett jobb, relativt snart i bästa fall. Med ett jobb kan jag spara pengar till att utbilda mig till diplomerad hundmassör, något jag vill ska komma att bli mitt extrajobb i framtiden.
När dessa 2,5 år har gått börjar jag i Skara till att utbilda mig till djursjukvårdare, en utbildning som tar två år. Såå... that's it.

Jag önskar att jag anstängt mig mer på Ma B och vad mer det var som nu drar ned mitt betyg. Hade jag haft 20,0 och en lust att karva i djur för att de ska må bättre så hade jag kunnat bli veterinär och fördubblat min lön gentemor djursjukvårdarlönen, men pengar och lön är inget jag väljer utbildning efter, men nog underlättar det livet ofta att ha en bra inkomst.
Men, men, det är bara dumt att utbilda sig till något med status eller hög lön som enda drivkraft, sådana personer blir bittra haggor och gubbtjyvar till slut.
Lönen som djursjukvårdare är verkligen i underkant dock och det är därför jag tänker spendera dessa två dötidsår med att fixa ett roligt extrajobb. Andra idéer har varit hund- och kattpensionat, men det är inget jag kan planera inför eftersom jag inte vet hur vi kommer att bo i framtiden. Har även övervägt att utveckla Renbebis-grejen. Starta upp ett litet företag, men jag vet inte hur man skull gå tillväga riktigt... känns komplicerat.
Jag behöver en starta eget for dummies-guide helt enkelt.

Jag - en biologistudent

Fick nyss ett samtal från ansvarig på biologikursen jag ska läsa nu. Då slog det mig, shit, jag ska ju läsa biologi! Inte för att jag hade glömt det, men jag har liiite liiite svårt at identifiera mig som en biologistudent, jag som är samhällsvetare ut i fingertopparna. Men men, steg 1 till att komma in på djursjukvårdarutbildningen är taget.
Annars håller jag på att söka jobb. Synd bara att det inte finns några jobb att söka här i Falun, speciellt inte roliga sådana, men en blick på vad jag hittills har skaffat mig gällande studieskulder fick mig att börja söka jobb oavsett hög rolighetsfaktor eller inte.

Lokalpatrioten här igen!

”Det högsta är att skåda Gud, det näst högsta är att stå på Tossebergsklätten och se ut över Världen”

- Göran Tunström

När vi flyttade till Falun och skulle hem första gången vid mârten skrev jag om hur konstigt det kändes att inte bli sådär befriande glad bara man kom innanför Värmlands gränser. Förr var jag så glad över att komma hem att ögonen tårades medan planet landade i Torsby eller medan jag stod på perrongen i Bada Bruk och väntade på pappa. Jag kan inte beskriva vilken lättnad det var. Men lika stor lättnad jag kände när jag kom, lika betungande var det att åka igen.
Även om det inte är lika stora kontraster mellan Falun och hem-hemma som mellan Stockholm och Torsby så har jag fortfarande hemlängtan då och då. Trots avsaknaden av privatliv, trots insnöade människor, trots folk med storhetsvansinne bara för att de flyttat till Karlstad, trots usel länstrafik... allt till trots kommer jag alltid vara lika glad när jag kommer hem.
För det är ju dock inte svårigheterna jag tänker på när Fryksdalen dyker upp i mitt huvud, utan det är alla möjligheterna. Förr trodde jag nog att möjligheterna fanns i större städer, inte nödvändigtvis New York kanske, men något större än Torsby i vilket fall, nu tycks det mig som att det är just på små orter som dessa finns.

I somras var jag och Marcus uppe på Tossebergsklätten, första gången för min del. Från höjden av 343 meter kan man överblicka Fryken, Stöpafors och en otroligt vacker del av Fryksdalen.
Ett Fryksdalen fyllt av framtid och möjligheter.

Studentradio, opponering och ny soffa

Sitter här och lyssnar på Falu Studentradio. Marcus ska sända om sisådär 20 minuter så tills dess får jag uthärda diverse låtar som är långt ifrån min musiksmak.
Idag har vi haft den sista dagen på religionsvetenskap A. Puh! Känns väldigt skönt! Synd på kurskamraterna bara, men men...
Jag och Marcus är bjudna hem till Michaela nästa helg för lite party och utgång. Hon och hennes sambo bor i huset bredvid och idag har vi fått överta deras gamla soffa. Marcus gillade aldrig den vi hade och den var även på tok för liten för två personer, tre katter och diverse gäster. Nu har vi istället en rymlig hörnsoffa! Blev riktigt bra! :o)
Nu ska vi bara göra oss av med den gamla soffan...
Vi hade i alla fall opponering på uppsatserna idag. Gick bra även om man var rätt trött i huvudet till slut. Usch, jag är så trött på akademikervärlden just nu att jag nästan är villig att söka det där McDonaldsjobbet. Hmm...

Vill ni lyssna på Marcus sändning och således avnjuta diverse Ynneslåtar kan ni gå in på http://www.falustudent.nu/studentradion.html och klicka på geten kl 21 ikväll.

Nu ska jag gå och städa ihop lite! Weee! Det är så roligt att ha en ny och stor soffa! Jaaay!