Att försöka studera fysik B på distans kan verkligen få en att bli suicidal. Där sitter man, förstår inte ens hälften, men vet att man måste klara av kursen för att bli behörig till ens drömutbildning (där man för övrigt ändå inte kommer använda sig av fysik b-kunskaperna). 150 fucking gymnasiepoäng i fysik b... kan inte räkna gångerna jag suttit med gråten i halsen av frustration. Saken är den att antagningssystemet till veterinärutbildningen i Sverige kommer att ändras runt åt 2009 och troligen kommer då basårskurserna värderas lägre - alltså har jag bara ett år på mig att söka och bli antagen, därför MÅSTE jag klara av fysiken nu.
Jag försöker trösta mig med att Danmark inte har fysik b som krav (visserligen matte e, men ändå, känns mer överstigligt).
Jag känner mig så bitter nu för tiden. Skulle vilja skriva ett långt argt inlägg om hur Lars Leijonborg förstört min karriär (som skrev på avtalet med Danmark om att försvåra för svenska studenter på medicinska utbildningar där. Samtidigt gör de ingenting för att utveckla den egna veterinärutbildningen! Varifrån ska Sverige egentligen få sina veterinärer??), hur fucking jävla moderaterna gjort att ungdomar blir utan ersättning vid arbetslöshet (enbart för att bättra på arbetslöshetsstatistiken! Vad tjänar ungdomar på att registrera sig på AF nu? INGET! Allt som händer är att AF kan skicka en på jobb i Malmö om de skulle känna för det). Mm, livet leker när två personer och tre katter ska leva på ETT studielån.
Ååh det är så roligt att leva just nu.
Nu ska jag återgå till att gråta i fysikboken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar