Tack gode gud att du är här...

Det var ett tag sedan jag uppdaterade sist. Livet håller på att landa, men bara litegrann... mycket är fortfarande snurrigt: Mycket plugg (och fysiken som jag, som vanligt, avskyr av hela mtt hjärta), fortfarande inget jobb (ångeest), koreografier som inte är klara (inspiration någon?)

Jaa... believe it or not, men det är ingen optimal tillvaro just nu om man säger så.

MEN.

När man kommer hem kl 22 efter en lång dag med plugg och dansundervisning, har självförtroendet nere vid fotknölarna och tror att världen inte kunde hata en mer, vad kan man göra annat än att prisa gudarna för den där extremt turbulenta kvällen på Kolsnäs när man kommer hem till någon som verkligen bryr sig?

Så när jag igår, deppig, klev innanför dörren överraskade Marcus med middag; kyckling, kroketter och sallad. Allt tillagat och i ordning när jag kom hem, bara att hoppa i duschen och allt var klart! Efteråt bjöds det på mycket god vaniljglass med chokladkross... ja, vad säger man?

Tack gode gud! Inget jagar bort ångesten och deppigheten så effektivt som lite omsorg och kärlek från sin lyhörda sambo!

Med risk för att låta corny och alldeles för filantropisk så utan Marcus stöd, både fysiskt och rent psykiskt, skulle jag för länge sedan fått ett nervöst sammanbrott och absolut hivat fysikböckerna från balkongen! Att ha någon som hjälper till och tror på en gör verkligen underverk...