Lärare VS Djursjukvårdare?

Fick ett telefonsamtal från Malin förut idag, det ingav hopp men samtidigt blev det ju sådär jobbigt igen. Är det ens lagligt att göra sådana tvära beslut och ombeslut?
Det känns lite som mitt beslut att flytta till Stockholm... jag visste inte var jag skulle ta vägen, jag trivdes inte i Stockholm men jag hade inget bra alternativ att flytta till... att flytta tillbaka hem kändes som ett nederlag, som att all den där tiden i Stockholm bara var bortslösad tid, som att det aldrig hänt.
Som att man var tillbaka på ruta ett.
Nu är jag där igen, en vilja att gå tillbaka till ruta ett. Men samtidigt, jag vill ju inte börja om från början... vara tillbaka där i beslutsångestträsket. Och tro mig, det blir en lång tid i det där träsket denna gång.

Problem
Problem 1. Falun. Jag trivs så bra här, i lägenheten med Marcus. Får ångest bara av att tänka flytta till en nya stad.
Problem 2. Väntan. Jag vägrar flytta till Skara själv, och Marcus är färdigutbildad om 2,5 år.
Problem 3. Behörighet. Jag måste läsa biologi A och B samt ha 6 månaders yrkeserfarenhet. Plugga kan jag, absolut, men yrkeserfarenheten, hur ordnar jag den?
Problem 4. Dötid. Att slösa bort ytterligare studielån på att läsa på lärarprogrammet verkar ju osmart, och då ger det mig en massa dötid att slå ihjäl, en massa tid att ombestämma sig igen (gud förbjude!) Vad ska jag göra med 2,5 år förutom läsa Bi A+B och fixa erfarenhet? Det ger mig gott om tid att bli otålig och fortsätta på lärarutbildningen, eller nåt annat, i ren tristess.
Problem 5. Staden. Skara, vem vill bo i Skara? Jag vill inte till en ny stad igen... VILL INTE. Kan man pendla 16 mil enkel resa (fr Karlstad)? Hmm, en sak till på att-göra-listan: Skaffa körkort och bil.
Problem 6. Pengar. Om jag inte pluggar så får jag inget CSN-lån vilket betyder att jag måste få inkomst från något annat håll... vart???

Anledningar
Anledning 1. Hatet. Ok, hat var kanske att ta i, men jag känner mig så otroligt omotiverad till lärarutbildningen nu.
Anledning 2. Tristess. Jag tycker verkligen inte att utbildningen är kul, och själva yrket ”lärare” ligger fyra år fram i tiden, känns verkligen inte relevant att tänka på.
Anledning 3. Stress. Både Diana och Anna-Karin verkar redan helt sönderstressade av läraryrket...
Anledning 4. Omotivationen. Känns ämnet igen? Jag känner ingen motivation what so ever att bli lärare, inte just nu, hur länge det håller i sig?
Anledning 5. Motivationen funnen. Men som sagt inte inom lärarprogrammet. Djursjukvårdare låter jätteintressant och jätteroligt! Det är något jag känner att jag verkligen vill! Inte ”vill för att det är ett bra alternativ” (som med lärare) utan verkligen ”vill”. Dock, hur vet man hur länge motivationen håller i sig?

Det här med att vara tillbaka på ruta ett känns otroligt omotiverande, men egentligen förlorar jag ju bara ett halvår på att strunta i lärarutbildningen. Alltså, jag blir färdig djursjukvårdare ett halvår efter att jag skulle blivit färdig lärare (förutsatt att jag kommer in direkt Marcus slutat, som det ser ut idag så ligger jag över antagningsgränsen i alla fall).
Vad ska jag göra? Det känns inte som det är tillåtet att bestämma om sig såhär, varför känns det så? Hade utbildningen legat här i Falun hade jag aldrig tvekat. Nu blir det så mycket mer komplicerat.
Eftersom utbildningen i Skara bara är på 80 poäng kanske det finns någon kurs på Högskolan Dalarna som kan vara bra att komplettera med? Känns dock tveksamt.

Jag vet precis vad jag kommer få för kommentar gällande allt detta och vad jag själv också tänker om det hela:
”Du doler allt du!”
På ren och tydlig värmländska. Ynk.
Hoppas att Marcus kommer hem snart, han kan alltid få allting att kännas lätt och problemfritt.

Min plan tillsvidare:
1. Invänta svar från studievägledare i Skara
2. Kolla upp komvuxkurser (Zzz)
3. Spana efter möjligheter till yrkeserfarenhet (kan katthem fungera?)
4. Kolla upp potentiella kompletteringskurser på högskolan
5. Fundera ordentligt... men det är tyvärr så att jag aldrig blir mer säker om jag funderar.