Renbebis: ...å bäver i sjöön

173 dagar kvar tills första juni. Varför hänger jag upp mig så på just det datumet? Nå, det får symbolisera hela fenomenet sommar. Egentligen mår jag mycket bra redan i april, kanske till och med i mars, men i juni, då mår jag egentligen som bäst. Alldeles i början av sommaren, ledighet, sol och värme.

Man vet att man har månader av ledighet framför sig, och även om inte tillvaron kanske är perfekt så känns livet onekligen så.
Dä årner sä – det är känslan som regerar under sommarmånaderna, och till viss del även vårmånaderna. Inget problem känns oöverkomligt och är man någon gång ledsen kan man ge en tydlig förklaring till varför. Man är inte ledsen utan anledning.
173 dagar, that’s a looong time. Tills vidare drömmer jag mig tillbaka till sommaren som var, kanske rent av den bästa sommaren någonsin? Fattig var jag, men shit vad roligt jag hade.
Vill träffa hela familjen, ligga ute i solen, läsa böcker och göra ingenting. Gå långa promenader sent på kvällen och det fortfarande är ljust, gå ned till Fryken, slappa, softa och festa. Grilla, äta glass, träffa kompisar… snart så, om några månader så…

Bilderna nedan är till största del tagna av syster Diana, några få är dock mina egna (med syster Dianas kamera då såklart ;o)

Country road take me home to the place I belong

Håkan, Felix och Moa promenerar ute i solskenet, ute på ett uppdrag att plocka blommor

Jesper gör sin beskärda del av arbetet och smickrar kamerakvinnan med ett vackert Röllekaexemplar.

Felix, det lilla charmtrollet, försöker lista ut ett sätt att träffa moster Marica med den kommande uppkastningen ;o) Tack Håkan som lärde mig tricket att hålla barnet riktat mot eventuella konversationspartners istället för mot mig själv. ;o)

Johanna och Carola losin’ it i ett partytält. De där ungarna är fulla utav djupa funderingar som tar sig till uttryck i många olika former. Allt från ”Du får inte skämmas för att du är kär!” till ”Vi slår på varandra med den här, vill du vara med Marica?”
André sa något smart igår… i en diskussion vid köksbordet kommenterades det av någon anledning att ”jäntan i Östmark spriker i bena” varpå André lägger till ”å bäver i sjöön”. Hans filosofiska meddelande i det uttalandet har ännu inte analyserats klart.

Malin tar en rökpaus från fryksdals-/klarälvdalsskvallret, pojkbekymmer och kärleksproblem. Vem skulle inte vilja röka på med sådana samtalsämnen? ;o)

Kom änglar, kom älvor, det börjar bli kallt
Graderna sjunker så fort överallt och det hjärta som skulle bli ditt på nåt vis
Det fryser nu sakta till is

Marcus chillar i vardgasrummet samman med Hugo… Detta var början på Marcus långa kattälskarkarriär. Idag väntar vi vår tredje katt i hushållet, en cornish rex som flyttar hem till oss den 22 december.

Felix har stort tålamod med alla mostrar, kusiner och släktingar som vill ha hans totala uppmärksamhet på hans alldeles egna, speciella dopdag.