Kastrationsångest (hos matte)

Ett snabbinlägg innan lektionen börjar... :o)
Har varit hemma under helgen! Mycket trevligt! Fikade med Lina och Maria, besökte Pernilla och Sören i deras nya hus (TÄNK vad många djur man kan ha i ett hus! ;o)), varit i Arvika och hälsat på, träffat Malin och Lina etc. Blev inte så mycket tid hemma dessvärre... men det får bli nästa gång.
Nu sitter jag här framför kattforumet och läser allt jag kommer över om kastreringar. Imorgon är det dags... *gulp* Inte roligt, inte roligt...

Känns rätt ok att vara tillbaka den här gången. Kanske är det för att jag för första gången på 1,5 år känner att jag gör något meningsfullt! Jäää!
Däremot planerar jag väl redan in nästa hembesök, men ändå. ;o)

Nu ska jag gå i alla fall, sedan ska jag hem och fjäska för Idun så hon inte tycker att jag är världens elakaste matte. ;o)

Uppdatering

Nu när jag har lämnat mitt gratisinternet - förlåt, mitt jobb, och börjat plugga har jag inte fått så mycket tid till bloggande. (måste skaffa internet hemma! Ghaaa! Abstinens!)
Ja, i alla fall... började på Lärarhögskolan i måndags och nu sitter jag i en av skolans datorsalar och skriver. Hittills känns allt bra, över förväntan faktiskt! Mitt huvud har dock inte riktigt anpassat sig ännu och straffar mig med migrän varje dag som jag har föreläsning. ;o)

Imorrn bitti åker jag hem-hem! Ska träffa Malin och Lina och bara slappa! Weee! Däremot fanns det ingen bra tågavgång med djurplats, så jag får åka 7 imorgon. Fast å andra sidan är jag ju hemma vid 12 så... det får det vara värt.
Idag måste jag dock till Bromma Zoomarknad och fixa en ny/en till transportbur. Det lutar åt en mjuk väska.. känns lite mer praktiskt. Sen om de fortfarande kommer åka tillsammans eller skilda får vi se. Den gamla buren är lite liten åt dem båda. Hmm... vet dock inte vad Idun kommer tycka om att åka i egen. Nå, vi får se.
Nu har jag också beställt tid för kastrering och ID-märkning utav Idun. Nästa onsdag... *gulp* Jeeez, jag kommer vara så nervös! Jag ÄR redan nervös! Lyckligtvis behöver jag bara vara koncentrerad i tre timmar innan jag kan åka hem och ta hand om Wilhelmina som aldrig varit ensam förut. :o) Ja, jag vet... hönsmamma, men det är så det är. He he...

Fått min sista lön nu, och det var över förväntan! Inte för att jag fick nåt extra, men de där semesterdagarna plussade på lite! Hurra! Nu slipper jag jobba i sommar!
Däremot vill man ju ha en del fickpengar att göra roliga saker för... ska på Robbie Williams bla. Ska bli skönt att fördriva sommaren som jag vill nu och inte instängd på ett kontor. (Ghaaa! Kontorsarbete är verkligen inget för mig!!) Vore roligt att åka till Arvika och vara där någon vecka... träffar ju så sällan systeryster och busbarnen. ;o) Nå, vi får se.

Nope, nu måste jag gå... ska iväg och köpa lite kurslitteratur innan lektionen börjar.
Hädaaa!

7-åringar är vi allihopa, allihopa, allihopa...

Argghhrrffffff *piip* *piiip* *piiip*
Jag kan inte beskriva i ord hur glad jag är att det snart är över.

Seriöst, väx upp! Men varför är jag ens förvånad? Kan inte göra något annat än att skratta åt det... är ju för fan tragiskt. Jeez...

Malin - 1 dag, Helg - 2 dagar, Frihet - 7 (modifierade) dagar

Onsdag idag. Måste titta på kalendern för att komma ihåg vilken dag det är. Skulle lika gärna kunna vara tisdag eller någon annan dag för den delen... men onsdag it is.
Igår var jag och fikade med Madde! Mycket trevligt! Och mycket gott thé också!
Min nyttighetslinje funkar ganska bra... men det är lättare att vara nyttig när man har en vardagsrutin, lite svårare när rutinen bryts. I vilket fall...
Det är kul att Madde tänker precis som jag angående att bo här (även om jag känner mig lite mer "panikångestbetonad")
Det är nog säkert att sitta och fantisera om framtiden och planera, men att sedan göra det? Man kommer till en ny stad, en obebodd lägenhet, nytt område, nya människor, nytt, nytt, nytt och ensamt. Jo, man skulle kunna se det som en utmaning, en chans att "börja om"... men jag minns så väl den ångest jag hade när jag flyttade hit att jag nästan stannar här utav bara förskräckelsen.
Jag skulle sakna så mycket också. Sakna Robin, att åka förbi hans lägenhet på vägen hem från jobbet (nå, jag slutar ju jobba om en vecka iofs men ändå...). Å andra sidan...
Oh well...

Snart börjar jag ju som sagt plugga igen! Wohoo! Sedan ska jag snart åka hem igen och träffa Malin och Lina! Weeeeeee! Se på That '70s Show, äta salta björnar och royal gala äpplen om man vill vara nyttig. ;o) Malin kommer förresten hem imorrn! *skutt skutt* vad skoj!
Det blev en bra dag idag trots att batterierna i MDn tog slut på tunnelbanan. (dagen kan verkligen inte börja värre än så)

Och snälla Snuffsan gjorde superfina bannrar på Idun och Wilhelmina till forumet! Oh, happy day!
Det var svårt att välja mellan alla fina hon gjorde, men här är den som jag använder just nu. (de Gothia är alltså jag ;o))

"Stockholm i mitt hjärta"

Aah, det trodde ni aldrig att jag skulle skriva va? Nej, inte jag heller... och det är väl kanske inte helt sant i och för sig men ändå.

Tack Stockholm som fick mig inse hur mycket gamla hederliga, något insnöade, men ack så underbara Värmland, betyder för mig.
Tack Stockholm som fick mig se skillnaden mellan "känna sig bekväm" och "känna sig hemma" (vad nu den kunskapen kan komma till för nytta)
Tack Stockholm för Idun och Wilhelmina! Mitt liv skulle vara otänkbart utan dem!
Tack Stockholm, för hade jag inte flyttat hit hade jag inte vetat allt det jag vet idag, inte tänkt såsom jag tänker idag och inte handlat så som jag gör idag.

Nej, det här är inte något sorts avskedsbrev till Stockholm, även om det kanske kommer framöver, för det är verkligen inte här jag hör hemma. Det funkar helt enkelt inte...

Det var inte alls det här jag loggade in för att säga. Långt ifrån.
Eller jo, kanske lite... men nu finner jag inte orden jag söker efter.
Det finns så många saker man förväntas göra, förväntas VILJA göra, krav som ställs för att man ska godkännas, och vill man helt enkelt inte genomföra de obligatoriska momenten, då är man en patetiskt loser som inte kan något om livet. Ok, jag överdriver kanske men... eller nej förresten, det gör jag inte. Varför måste man ha lust testa ett annat land när man är 18, 19, 20...? På vilket sätt är det viktigt att veta utantill var närmaste McDonalds ligger i en annan stad i världen? Prestige? Det låter inte ett dugg roligare än fjortisarnas åsikter om att skidkillar som pojkvänner = status.
Visst, självklart vill jag ut och resa, besöka andra städer, länder, världsdelar... men bara för att man inte vill dra det till flyttgränsen behöver man väl inte få höjda ögonbryn? Ja, det vore med all säkerhet roligt och lärorikt att backpacka i Asien, men är man mindre värd för att man inte gjort det och inte planerar in det i närmaste framtiden?
Tyvärr är det nog så i mångas ögon... och det är bara alldeles för patetiskt.

Det här är inte på något sätt ett nedklankande på dem som gör det här! Absolut inte! Hur gärna skulle inte jag vilja resa omkring och se en massa andra länder och kulturer?
Nej, det är för de som ställer kravet på att alla andra måste göra samma sak. Att man måste ha kommit några pinnar upp på deras inbillade prestigelista för att vara en intressant person.
Sen kan jag dock tycka att all den här undgomshysterin är lite överdriven "jag måååste göra det nu innan jag blir vuxen och skaffar sig ett jobb! Sen är det ju för sent!!"
Okeeej, nej tjänstledighet finns det ju inte i Sverige och friår har vi aldrig hört taaalas om.

Vissa tror nog att världen är mycket roligare och mer intressant att se som 18 än som 48
Jag är tveksam. But that's just me.

Ghaaa! Alla dessa söta cornish rexar!

Marica du ska inte ha nån cornish!
Marica du behöver inte ha nån cornish!
Marica du har inte råd med en cornish!
Marica det funkar bara inte med 2 nuvarande katter + en cornish!

På nåt sätt lyckas jag liksom inte övertyga migsjälv... värre kommer det väl bli när jag hälsar på Lapcats underbara cornishar. Ååh...
Jag är snart den enda jag känner i min ålder som inte har körkort, och det känns inte som om det är så bråttom heller. Inte bara saknas pengarna, men motivationen också... det skulle väl vara att ett körkort skulle ge mig möjlighet till bil vilket skulle ge mig möjlighet till en cornish. Höhö... (Problemet jag har är alltså att förflytta mig med tre katter ;o))

Hur som helst... har börjat leta lite kastreringspriser och rekommenderade veterinärer nu, men i dagsläget lutar det åt Bromma Djurklinik, har hört mycket bra saker om deras veterinär.
Är redan nervös jag... ehum.

Nee, nu är det dags för mellanmålsäpplet! *duktig*

Jag har aldrig glömt...

"Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till

Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar

Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans"

(Helen Sjöholm - Gabriellas Sång)



Tänk om det vore lika lätt att handla rätt som att tänka rätt... kanske behöver man handla utan att tänka? Någon som kan lära mig hur man gör?

Utställningar...

Såg en dokumentär om kattutställningar (i USA ska tilläggas) igår, och tjaa... den lämnade mig rätt obehaglig till mods. Huga... Nää, kanske var det the american way eller så funkar det så överallt, men nej, jag tror inte kattutställningar är något för mig. Har i och för sig aldrig varit på någon men ja... Och sedan fanns det någon uppfödare som hade sina katter i burar HEMMA!? Hmm.
Nää, raskatt eller huskatt, utställningar verkar inte vara något som lockar.

:o)

Ghaa, nu blev jag väldigt glad och väldigt sentimental på en och samma gång!

Var bara tvungen att flika in det innan jag går och gör rent kaffemaskinen. :o)

Your flag on the marble arch

Oh god, en dag kvar denna vecka som man måste gå upp! Helst hade jag inte gått ur sängen överhuvutaget den här veckan, är så sjukt trött hela tiden. *gäsp*
Har insett att jag nog behöver ett par vantar... bar hem matkassar igår och när jag väl kom hem var det svårt att plocka upp varorna och lite senare var det fortfarande svårt att böja på fingrarna när jag skulle leka med katterna.
Hur som helst... nu ska jag återgå och lämnar er med ett låtcitat. Extreemt bra låt detta... :o)


"Maybe I have been here before
I know this room, I've walked this floor
I used to live alone before I knew you.
I've seen your flag on the marble arch
Love is not a victory march
It's a cold and it's a broken Hallelujah

Hallelujah, Hallelujah
Hallelujah, Hallelujah

There was a time you let me know
What's real and going on below
But now you never show it to me, do you?
And remember when I moved in you
The Holy Dark was moving too
And every breath we drew was Hallelujah"

Rufus Wainwright - Hallelujah

Min katt the RC addict

Sitter här och tvingar i min två stycken treo brus... har man inga magnecyl koffein så kan det hjälpa, men det smakar bra illa. *rysa*

Kom igår tillbaka från hemmavistelsen... men vägen kändes oändligt lång med så mycket packning och en Idun som inte alls verkade må så bra. Hon verkade må lite bättre när vi kom hem och hon fick äta lite torrfoder. Det kanske var Royal Canin-abstinensen som blev för svår ;o)
Fick svar från SL angående händelsen beskriven nedan och "lämpliga åtgärder skall vidtagas". Vad nu det kan betyda... han öppnade i alla fall den stora dörren igår när jag kom hem, och det var väl tur det. Mitt leende när jag gick igenom var nog inte alltför vackert, snarare extremt odrägligt... men skönt var det! VICTORY!

Fått en massa roliga julklappar, men fick tyvärr inte med mig alla hem den här gången. Fast jag har planerat in ett besök snart igen så då får jag plats med resten!

Fick med mig lite bilder från pappas kamera hem, och ja, fotointresset behöver man ju inte ifrågasätta vem man fick ifrån... han är duktig min pappa. :o)

Jag tror förresten att jag håller på att bli lite schizo utav alla mina funderingar. När jag är hem-hemma, då känner jag mig som migsjälv, så som jag känner mig. Här vet jag inte vad jag är riktigt... eller så saknar jag någon att vara migsjälv med. I vilket fall... det är så skönt att vara hemma. Folk förstår vad man säger utan att man behöver anstränga sig! Man vet hur folk tänker och ja... Jag undrar bara hur lång tid det kommer ta för mig att "lära känna" Stockholm? Eller så är det ytterligare ett arv från pappa... han trivdes inte här trots att han var både född och uppvuxen i förorten.
Varför kan jag inte behålla motivationen och beslutsamheten även om jag förflyttar mig 42 mil? Hemma kändes det som att allt skulle fixa sig, inga problem! Fyra, fem år till i Stockholm, no probs, allt kändes bra! Men nu... tjaa... antingen förlorade jag motivationen eller så är jag verkligen en mästare på att bygga upp illusioner på väldigt kort tid.
I vilket fall... det löser sig. Punkt.

Sitter nu och laddar upp bilder från julen till photobucket. Var ute med katterna så de mötte snön för första gången... de verkade faktiskt mindre chockade nu än när de gick ut på gräs första gången. :o) Blev ingen lång utevistelse, men lite bilder hann vi ta i alla fall. Kanske kommer upp någon sådan lite längre fram.

Har klippt mig också! Det blev en positiv förändring! Weee! Har inte sagt något till Robin om det, vi får väl se vad han tycker när jag ska förbi och hämta kattlådan efter jobbet. :o)

Snart, alldeles snart börjar jag plugga igen och det känns så skönt! Jobbar nu i 13 dagar till sedan så börjar jag. (arbetsdagar räknat that is). Känns jättebra att få använda hjärnan igen.. känna sig lite smart och nyttig. :o)
Lite drygt att gå från 15 000 kr/mån till 6900 kr/mån, men jag överlever väl. Hoppas finna ett välbetalt och roligt extrajobb.. eller ja, det behöver inte ens vara välbetalt. Lite pengar extra i månaden gör bra mycket, men jag står inte ut att jobba med nåt mördande tråkigt.

Nää, blev ett långt inlägg det här, nu ska jag nog koncentrera mig lite mer på photobucket så jag får det där överstökat.

Holding out for a Hero...

Where have all the good men gone
And where are all the gods?
Where's the street-wise Hercules
To fight the rising odds?
Isn't there a white knight upon a fiery steed?
Late at night I toss and turn and dream of what I need

I need a hero
I'm holding out for a hero 'til the end of the night
He's gotta be strong, and he's gotta be fast, and he's gotta be fresh from the fight
I need a hero
I'm holding out for a hero 'til the morning light
He's gotta be sure, and it's gotta be soon, and he's gotta be larger than life

Somewhere after midnight in my wildest fantasy
Somewhere just beyond my reach, there's someone reaching back for me
Racing on the thunder end rising with the heat
It's gonna take a superman to sweep me off my feet

I need a hero
I'm holding out for a hero 'til the end of the night
He's gotta be strong, and he's gotta be fast, and he's gotta be fresh from the fight
I need a hero
I'm holding out for a hero 'til the morning light
He's gotta be sure, and it's gotta be soon, and he's gotta be larger than life


Bonnie Tyler - Holding Out For A Hero

Spärrvakts"#¤#%¤#¤%#

Här är berättelsen från igår så som den är berättad på Kattforumet.

Igårkväll skulle jag och Robin resa från Råcksta med all min packning för hemresan idag + lite till. Vi hade med oss en fylld blå IKEA-kasse, en stor kasse med julklappar, en vandringsryggsäck och en kärra med transportbur med två katter. Vi ber då spärrvakten att öppna den större dörren eftersom det är bra svårt att ta sig igenom de vanliga spärrarna med så mycket och otymplig packning. Spärrvakten vägrar att öppna trots att vi visar upp giltigt färdbevis och ber oss istället att ställa ned packning och dra kortet. Problemet var inte att dra kortet utan att TA SIG IGENOM. Trots att vi flertalet gånger ber honom om att öppna så vägrar han. Min pojkvän påpekar att vi har två katter med oss och bra mycket packning och på de dörrarna så finns det väl ändå tre olika symboler, en barnvagn, en rullstol(?) och en med BAGAGE. Jag förstår inte vad som var problemet? Vi fick knuffa kärran med katterna bit för bit framför oss på tvären i spärren för att ta oss igenom!

Allt detta var så extremt onödigt och jag har aldrig blivit så nonchalant behandlad utav någon som ska ha ett serviceyrke! Tycker att det är rent skandalöst att man som betalande resenär ska behöva utsättas för detta! Hur är det tänkt att man med mycket packning ska kunna åka kommunalt om man knappt tar sig igenom spärrarna? Borde inte energin läggas lite mer på plankare istället för att hindra vanliga resenärer från att komma igenom?

När vi väl kommit upp på perrongen var jag så otroligt förbannad! Kan inte minnas när jag var så arg sist... jag gick ned igen och frågade efter spärrvakten namn och vad som var problemet, men han vägrade uppge namnet och upprepade istället att vi skulle ha ställt ned bagaget och dragit kortet! Det var ju verkligen det som var problemet...eller inte. Om jag drar kortet så kommer jag givetvis igenom, men allt bagage då? Jag på insidan och bagaget på utsidan, hur ska det funka när man dessutom inte har alltför lång tid på sig att passera spärrana innan dessa låses igen?

Helvete, är det såhär man ska behöva bli behandlad utav SL så ska jag fan i mig börja gå överallt!

Sorry över utbrottet, men jag var tvungen få berätta

ARG.

Igår skällde jag ut en spärrvakt, och jag hade en oemotståndlig lust att slå till honom också! Dessvärre satt han inglasad... orkar inte berätta mer nu eftersom jag blir så arg igen. Tar det sen.

Ta ansvar!

Ok, jag vet, lite fel årstid och fel säsong, men det händer året om so why not?
Ta en titt på den här korta videon --> EXTREMT INFORMATIV VIDEO

LAC-ERAN

Idag har jag som sagt meddelat att jag ska börja plugga om en månad och nu börjar sökandet efter min efterträdare. Så avslutas LAC-eran då till slut.
Vilket otrolig tur jag hade när jag fick det här jobbet. Undrar just hur det gått om jag inte fått det? I vilket fall som helst, nu ska jag lämna denna trygga tillvaro som det faktiskt är eftersom jag tillbringat nästan varje dag här sedan oktober förra året. Det känns... läskigt, men bra på samma gång. Är dags att jag börjar plugga nu och skapar lite förändringar i mitt liv.. så får vi se om det blir till det bättre eller sämre.

I pray to god att jag trivs på utbildningen nu... GULP!

Eeeek!

Läääskigt! Nu har jag sagt upp mig... läskigt läskigt! *försöker lugna mina nerver* Detta har varit den längsta morgonen ever.
Så, nu börjar jag på lärarhögskolan den 23 januari och jag får sannerligen hoppas att det är rätt för mig nu. Gulp...

Snart åker jag hem över jul och det ska bli så sköönt!
Igår bakade jag och Robin pepparkakor! Det gick... tjaa... gansk bra! Fast köpt pepparkaksdeg blir aldrig lika god som mammas! (smakade inte så mycket...alls :o( )
Idag ska jag hem till honom och kattsäkra hans lägenhet i alla fall eftersom jag och katterna kommer sova där från onsdag till torsdag så jag slipper åka ända hem för att hämta dem när vi ska åka tåg. (lång mening det där)

Hur som helst...

IGEN???

Ghaa! Jag blir knäpp! Äckliga migrän som kommer i tid och otid! Jag har bara två magnecyl koffein kvar och det vore inte så bra at förbruka dem redan 3-4 dagar innan lönen kommer. Buhuu.
Men jag känner det nog, där inne bakom vänster öga... kul kul.

SUCK!

Tidsfördriv måndag 19/12

Har suttit och petat DEN HÄR killen på näsan ett tag nu, roande! För stunden i alla fall... :o)

I helgen har jag inte gjort något utav det jag planerade in... jag har inte diskat, inte bakat pepparkakor, inte städat, inte börjat packa, inte skurat kattlådan.
Vad jag har gjort är att jag tittat på 520 minuters That '70s Show (mer! MEER! Jag vill ha meeer That '70s Show!!), varit till Sorunda, sett på Batman Begins och Sin City och sedan... tjaa.. inte så mycket mer. Tränade lite pilates igår kväll. That's it.

Idag är jag så trött, så trött... och jag vet att jag borde ta itu med både det ena och det andra när jag kommer hem. zzzZZZ. Fast ikväll kommer Robin och vi ska baka pepparkakor! Det ska bli trevligt! :o)

Marica VHS-spionerar

Enligt antagningsstatistiken på VHS hemsida så har jag kommit in! Lägsta antagningspoäng var 16.00! Weee!



Känns i och för sig fortfarande inte hundra eftersom jag inte fått mitt antagningsbesked ännu, men det kommer väl. Så får vi hoppas att jag får tag på det innan katterna hinner tugga upp hela brevet. He he...