Jag trodde att jag för länge sedan blivit bra på det här, leva i verkligheten-grejen, utan för höga förväntningar eller romantiserade bilder av livet, men ibland händer det att jag fortfarande finner mig själv förkrossad över illusioner jag byggt upp, osannolika förvrängda versioner utav verkligheten. Fiktion.
För några år sedan bloggade jag om hur saker inte alltid blir som man tänkt sig - utan mycket bättre! Nå, jag önskar att det fanns fler sådana ögonblick i livet.
She was standing there by the broken tree
Her hands were all twisted she was pointing at me
I was damned by the light coming out of her eyes
She spoke with a voice that disrupted the sky
She said ' Come on over to the bitter shade,
I will wrap you in my arms and you'll know you've been saved'
Let me sign, let me sign
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar