Jag vet inte varför jag har haft lite småpanik de senaste två dagarna. Vaknade igår morse med en väldigt underlig känsla och kände mig helt off. Orkade inte försöka vara trevlig mot otrevliga kunder, orkade inte försöka få migsjälv på bättre humör.
Saknar Din Sko som fan. Din Sko och Falun. Det är inte det att det inte är roligt i djurbutiken, eller att Oslo inte är en rolig stad att bo i... Det är bara det... Falun är det första och enda ställe jag riktigt, RIKTIGT trivts på sedan jag flyttade hemifrån för snart 5 år sedan. Jag kände mig inte färdig med Falun. När jag flyttade från Stockholm var allting väldigt okomplicerat. Jag hade vantrivts i två år och hade ingenting som band mig kvar. Jag lämnade bakom mig ett 4,5 års långt förhållande och kanske en av mina dåvarande bästa vänner, men det var okomplicerat. Jag har aldrig ångrat mitt val att lämna Stockholm, aldrig övervägt att det var ett misstag att säga upp lägenheten i Råcksta. Jag kan sakna min tid där, men jag ångrar ingenting.
Vädret på sistone här har varit vackert! Sol och varmt och vår i luften. Det får mig också att sakna mitt jobb på Din Sko (som fortfarande är det roligaste jobbet jag någonsin haft) och alla mina kära kollegor där. Minns förra sommaren speciellt... cyklade till jobbet tidigt, sol, varmt. Räknade kassan, hade ansvar, fick jobba med Angelica och co. Även om det oftast var 30 grader i butiken och man emellanåt fick konstiga frågor från vuxna om man kunde mäta deras fötter så var det underbart!
Inatt låg jag vaken med lite ångest och undrade om det var ett misstag att lämna Falun. Men samtidigt som jag känner detta så vet jag att det var rätt beslut att flytta. Det är extremt utvecklande för en själv att flytta och testa på nya saker, och även om detta kan vara väldigt jobbigt också emellanåt eftersom man lär sig allt the hard way, så är det i längden så värt det! Man kan säga, "Falun finns alltid kvar", men så är det inte. Ingenting skulle bli detsamma om vi flyttade tillbaka nu. Angelica jobbar inte längre kvar på Din Sko, Diana flyttar från Falun... det enda jag skulle komma tillbaka till är samma gamla känsla av att jag trivs jättebra men att det känns som att det finns något mer, något annat, något bättre för mig. Frågan är om jag faktiskt skulle trivas lika bra nu också.
Så jag fortsätter leta och nästa anhalt är Skara... Skulle önska, som Malin sa idag, att man var med nöjd av sig. Då kanske detta sökande vore över...
Oh, I've been travelin' on this road too long
Just trying to find my way back home
The old me is dead and gone
Dead and gone…
5 kommentarer:
det må va en kliché, men den är sjukt sann - man ångrar aldrig det man gör, bara det man inte gör. Skara kommer bli skitbra! :)
Sant, så sant... fast det ger mig också ångest. ;o)
Tror också Skara blir jättebra, då du kommer att läsa om det som intresserar dig, du börjar din utbildning mm
Ha det bäst!
Kram
Jag tror att när man har lite fler människor omkring sig som man man känner, både släkt och vänner så blir det genast mycket lättare att bo på en ort man annars kanske hade tyckt varit pest och pina. Jag vantrivdes i Falun de första åren, men så var det ju bara jag och Johan. Sen lärde jag känna A-K och det blev genast mycket bättre. Så började jag jobba på domnarvet och fick en hel hop med vänner där och pricken på i:et var när ni flyttade till Falun. DE två åren var liksom helt fantastiskt roliga, och trygga. Man visste liksom att ni fanns nästgårds om det skulle vara något... nu kan jag säga är det inte alls samma sak. Ni har flyttat, A-K kommer inom några år antagligen flytta till Leksand, och på jobbet kommer vi säkerligen att spridas för vinden efter alla varsel... så visst har du rätt, ingenting kommer att återigen bli sig likt. Men jag tror att man kan trivas i princip var som helst så länge man har rätt människor omkring sig...
Så åk till Skara, plugga om det känns rätt, och sen tar ni ert pick och pack till Värmland (eller sthlm ;-p ) om det känns rätt... Grusvägen ä kroki, men te slut hetter en nog rätt...
Skicka en kommentar