Har precis kommit hem från Victoria och Jocke där vi bland annat sett filmen Step Up. Hur kan jag förklara för att ni ska förstå? När jag ser den här scenen känner jag samma sak som när jag är riktigt, riktigt kär! Det är nästan en plågsamt underbar känsla och man önskar nästan att det ska sluta, samtidigt som man vill att det ska fortsätta i all evighet bara för att det är så bra! (Är det några som fortfarande hänger med?) Det här är anledningen till att jag, i Stockholm, orkade jobba heltid och samtidigt träna 16 timmar i veckan. Det här är också anledningen till att jag undvikit dansvärlden medvetet sedan mitt beslut om att lägga ned mina försök till danskarriär... saker som dessa väcker helt enkelt för plågsamt underbara känslor hos mig. Sedan mitt stora inspirationsdalande för några år sedan har jag haft svårt att känna mig motiverad på danslektioner och sällan sett fram emot klasser som förut var så livsnödvändiga - tills jag mötte Victoria, that is. =) Förra terminen var första gången på flera år som dansen känts riktigt rolig och inspirerande. Jag fick dansa det jag ville, och för en jättebra koreograf och kompis dessutom! Ikväll har det dessutom smitts planer som späder på mitt adrenalinrus än mer! =)
Nog pratat nu, just shut up and watch. Jag är kär.
2 kommentarer:
Hello. This post is likeable, and your blog is very interesting, congratulations :-). I will add in my blogroll =). If possible gives a last there on my blog, it is about the Webcam, I hope you enjoy. The address is http://webcam-brasil.blogspot.com. A hug.
Marica, jag tror det kan komma något bra ur det här. Jag tror vi skulle kunna ha DET om vi slår våra kloka (?) huvuden ihop :) TACk för dina fina ord, jag tycker detsamma. Vi måste ses eller höras snarast igen om hur vi ska gå tillväga med allt. Prio ett nu är kanske Open Jam:et. Det hade varit hur kul som helst!!! KRAM!
Skicka en kommentar