Tänk vad mycket energi man lägger på att gräma sig över saker man inte är nöjd med gällande sitt utseende. Jag har visserligen varit relativt skonad från några större komplex, har liksom aldrig orkat bry mig riktigt, men visst finns det delar jag är mindre nöjd med. Men istället för att gå och störa sig på sina överflödiga kilon/konstiga näsa/stora fötter/valfritt komplexområde borde man istället försöka tänka mer på de många positiva sakerna med ens eget utseende. Lättare sagt än gjort? Ja, absolut. Nåt som måste växa fram, definitivt. Det känns så skönt att ha kommit dit nu… en bit i alla fall. Självklart finns det saker med mig själv jag skulle vilja ändra på, men jag har mer och mer på sistone förstått att uppskatta de bra sakerna jag blivit välsignad med och utforskar medel att framhäva dessa med. Roligt och självförtroendeboostande? Otvivelaktigt! =)
Nu kommer snart Marcus hit och håller mig sällskap när huset för ovanlighetens skull är helt tomt (sånära som på mig, katterna och Gizmo förstås).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar