Såhär var det...
Sitter här ensam, paranoid och illamående och i behov av ventilering.
Supertrött men vägrar lägga mig för att sova just nu.
Diana ringde ju 6 imorse, och sedan dess har jag inte sovit nåt. När hon sa att det brunnit i huset intill så tänkte jag mig en liten brand i någons kök eller dylikt. Jag tänke aldrig brand, BRAND, som i en riktig sådan. Jag har aldrig riktigt upplevt bränder på nära håll förut. Har inte förstått vad det är och hur de funkar på riktigt. Känns som något konstigt fenomen man ibland ser på TV men aldrig upplever själv (om man har tur).
Hur jag än gör så kan jag inte sluta tänka. Jag och Marcus gick förbi huset när vi skulle till ICA och man blev bara stående, man försökte på nåt vis förstå. Hur kunde vi ligga i huset intill och sova som vanligt när allt detta hänt? Vi blev intervjuade av en kille från dalaradion också, ska nämna det. Hela vår trappuppgång (speciellt uppe hos oss) har för övrigt luktat rök idag.
Ni skulle se hur huset ser ut idag... det är inte särskilt svårt att tänka sig samma scenario här, i vårt hus, eftersom det ser likadant ut. Därför går jag omkring och känner mig paranoid. Vet inte vad jag är rädd för riktigt, sannolikheten att det skulle ske igen här är ju inte överhängande direkt. Jag får skräckvisioner där jag ser vår lägenhet sönderbränd. Min största oro är ju givetvis katterna... och Marcus då, men han kan klara sig bra på egen hand. Tre livrädda katter i en brinnande byggnad. Den totala mardrömmen.
Många av er vet att bränder är något jag är mer eller mindre livrädd för. När jag bodde i Stockholm (efter att Idun och Wilhelmina flyttat hem till mig), så kunde jag rycka ur varenda kontakt ur väggen INKLUSIVE antennsladden i rädsla för bränder innan jag åkte till jobbet. Just nu känner jag mig chockad och fysiskt illamående. Det spelar väl kanske ingen större roll var man bor om oturen väl är framme, men nog skulle våra chanser öka om vi befann oss på, säg markplan, istället för som nu, omgiven av en massa trä, förråd och isolering högst upp i byggnaden? Vi skulle kunna flytta, näta in balkongen till katterna, och leva lite tryggare. Marcus tycker nog att jag agerar irrationellt nu på grund av branden, men jag kan inte hjälpa det...
Jag och Diana ska gå ut och gå sen, men jag vill egentligen stanna inne... samtidigt som jag allra helst vill ta katterna och fly långt bort! Men jag vill i alla fall inte ut och se huset igen.. men jag kan ju knappast stanna här inne tills det ser ut som nytt igen.
Sitter här ensam, paranoid och illamående och i behov av ventilering.
Supertrött men vägrar lägga mig för att sova just nu.
Diana ringde ju 6 imorse, och sedan dess har jag inte sovit nåt. När hon sa att det brunnit i huset intill så tänkte jag mig en liten brand i någons kök eller dylikt. Jag tänke aldrig brand, BRAND, som i en riktig sådan. Jag har aldrig riktigt upplevt bränder på nära håll förut. Har inte förstått vad det är och hur de funkar på riktigt. Känns som något konstigt fenomen man ibland ser på TV men aldrig upplever själv (om man har tur).
Hur jag än gör så kan jag inte sluta tänka. Jag och Marcus gick förbi huset när vi skulle till ICA och man blev bara stående, man försökte på nåt vis förstå. Hur kunde vi ligga i huset intill och sova som vanligt när allt detta hänt? Vi blev intervjuade av en kille från dalaradion också, ska nämna det. Hela vår trappuppgång (speciellt uppe hos oss) har för övrigt luktat rök idag.
Ni skulle se hur huset ser ut idag... det är inte särskilt svårt att tänka sig samma scenario här, i vårt hus, eftersom det ser likadant ut. Därför går jag omkring och känner mig paranoid. Vet inte vad jag är rädd för riktigt, sannolikheten att det skulle ske igen här är ju inte överhängande direkt. Jag får skräckvisioner där jag ser vår lägenhet sönderbränd. Min största oro är ju givetvis katterna... och Marcus då, men han kan klara sig bra på egen hand. Tre livrädda katter i en brinnande byggnad. Den totala mardrömmen.
Många av er vet att bränder är något jag är mer eller mindre livrädd för. När jag bodde i Stockholm (efter att Idun och Wilhelmina flyttat hem till mig), så kunde jag rycka ur varenda kontakt ur väggen INKLUSIVE antennsladden i rädsla för bränder innan jag åkte till jobbet. Just nu känner jag mig chockad och fysiskt illamående. Det spelar väl kanske ingen större roll var man bor om oturen väl är framme, men nog skulle våra chanser öka om vi befann oss på, säg markplan, istället för som nu, omgiven av en massa trä, förråd och isolering högst upp i byggnaden? Vi skulle kunna flytta, näta in balkongen till katterna, och leva lite tryggare. Marcus tycker nog att jag agerar irrationellt nu på grund av branden, men jag kan inte hjälpa det...
Jag och Diana ska gå ut och gå sen, men jag vill egentligen stanna inne... samtidigt som jag allra helst vill ta katterna och fly långt bort! Men jag vill i alla fall inte ut och se huset igen.. men jag kan ju knappast stanna här inne tills det ser ut som nytt igen.
Diana tog lite bilder idag (de tre nedersta).
Infernot
Den mindre tilltygade sidan... 
Den mer tilltygade sidan
Fjärde våningen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar