Det slog mig, mina bästa texter skriver jag när jag är riktigt arg eller helt ruskigt deprimerad. Damn, jag är som de stora författarna, poeterna och låtskrivarna. Om det nu ska vara nåt bra... :o) Kul att ha nåt gemensamt med dem i alla fall! He he...
Vad annars vad det jag skulle skriva? Hade en lång och komplicerad tanke på bussen hem om hur vi danas till de människor vi är idag och anledningen till att tonårstiden är så tuff... nu har jag dock glömt bort allt.
Hur som helst, jag hittade en sorts skriv-/allt-i-allo-bok som jag började plita ned saker i Stockholm i. Nu agerar den hem åt fina materiella minnen och lade en till sak till samlingen idag, det var därför jag började fundera över det enda som faktiskt står skrivet i boken.
En dikt utav den värmländske poeten Axel Frithiofson. Story of my life... typ.
Slottet i Sagan
En gång - då var världen så underligt vid
Bak synranden låg den så lockande blid -
och en brännande längtan mig sög
Över hembergens taggiga, tråkiga rand
Lång fjärran till sagoomskimrade land,
min längtan på örnvingar flög
Därute bar livet så fager gestalt,
Där fanns slottet och guldet, prinsessan och allt,
som i mors gamla visor jag mött
Jag tryckte till avsed min moders hand
Och frejdigt jag drog över hembergens rand -
och gick mig därute så trött
Jag sökte min lycka i dagar och år
Och vasst stack mig törnet i trollskogens snår;
mitt sagoslott aldig jag fann
Likt pilten i sagan jag vilse gick
Och hägringar gäckade ständigt min blick,
och mitt hopp och min ungdom svann
En dag stod jag åter på hembergens rand
Och såg som i syne mitt barndomsland
och stugan som blev mig för trång
Ära och rikdom aldrig jag vann -
Men slottet i sagan till sist jag dock fann
efter vandringen tungsam och lång...
Vem hade anat att det slott, den rikedom och den prins jag lämnade hemmet för att söka upp skulle visa sig finnas runt stugknuten?
Men slottet i sagan till sist jag dock fann...
Blir det för smörigt för er? ;o) Nå, se det som sunda alternativinlägg till mina hatbloggar om saker jag stör mig på. Höhö...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar