Gizmo är en ganska smart hund… Han förstår ord som ”mat”, ”sitt” och ”gå ut”. Han förstår också ordet ”fästing”, något som får honom att krypa långt under bordet.
Han blir misstänksam och på språng direkt man går in i samma rum som honom och bär en handduk, UTAN att gå vidare mot badrummet. Handduk betyder baddags för Gizmo, Gizmo not like.
Gizmo kryper också in under bordet när han ser att mamma har på sig sina jobbkläder, för då vet han att han kommer bli ensam ett tag. Stackars Gizmo, han tycker inte om att vara ensam.
Ok, jag kanske inte ska vara alltför bestämd i påståendet om att Gizmo är en smart hund, för det finns ju faktiskt tecken som tyder på motsatsen. Exempelvis Gizmos stora förkärlek för bilar. När sådana kommer inrullandes uppför infarten ska de hälsas genom att springa ut och möta den. När vi är ute och går på landsvägen kan man kan man heller inte påstå att Gizmos vägvett är så stort eftersom han allra helst då vill gå mitt ute i vägen och inte alls inne vid vägkanten som alla andra, men det kan faktiskt ha att göra med hans traumatiska barndom.
När Gizmo var valp och först kom till oss hade vi en liten men extremt bestämd tik av samma ras. Mimmi var allt annat än förtjust att bli störd i sitt rike som hon styrde med järnhand. Mimmi var också en smart hund som mycket väl visste att hon inte fick vara på landsvägen så, någon utav de första dagarna sedan Gizmos ankomst tar Mimmi med sig Gizmo på en promenad ut till landsvägen som inte ligger långt borta. Väl där ute på asfalten satte Mimmi av i full fart hem igen, lämnandes Gizmo, ensam och vilse, där ute på vägen.
Nå, Mimmis plan fungerade inte riktigt som hon tänkt, men de blev rätt bra vänner ändå… men på Mimmis villkor såklart.
Ja, nog pratat om Gizmo… Jag själv är fortfarande rastlös och fundersam. Pappa sitter och tittar på Fahrenheit 9/11 och jag har inte sett nån fotboll alls. Känns som att jag klarar mig utan, faktiskt. Det är ju inte som att det är Färjestad som spelar hockeyfinal. ;o)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar