Tomorrow will be OK

Igår fick jag helt plötsligt väldigt ont i halsen på ena sidan. Kom efter träningen... mycket irriterande. JAG VILL INTE BLI SJUK. Men det var väl inte helt oväntat kanske. Men, men...
Här är i alla fall lite som jag skrev igår kväll.
--------------------------------------------

And you can bring me to my knees, again.

Om en månad är det sommarlov och jag är hemma. Det är nästan så att jag räknar timmarna. Har sedan några veckor tillbaka, mentalt sett, tagit lov redan så skolarbetshögen tycks mig smått oöverstiglig.
Min nuvarande klass är så bra... känns lite tråkigt att lämna dem, även om vi ändå splittras till hösten. Lisbeth och Mickes propagerande har inte heller haft någon större verkan, även om jag tvekar ibland. Men livet kommer inte ge dig något om du inte chansar och hoppar. Vissa säger att om man känner sig tveksam till något så ska man inte genomföra det. Jag tror tvärtom, hur annars ska man sluta grubbla om man inte testar?
Nå, vem vet hur framtiden ser ut, livet blir aldrig riktigt som man tänkt sig. Kanske dör vi alla imorgon, kanske inte.

Så, tillbaka till sommaren. Åååh... det ska bli så skönt.
Mamma och pappa och Gizmo och Lucifer. Syskonen och syskonbarnen och Fryken. Epa-traktorer och rockabilly att störa sig på, trångsynthet att gräma sig äver och skvaller att älska. Lina och Malin och fester och tjejkvällar med marsvinsinhaleringar, provrörsdiskussioner och misantropiska fördomar. ;o)

Jag började skriva eftersom jag kände mig nedstämd och hade tänkt citera "outside", men nu är jag glad igen... citerar väl ändå sen, bara för att.

Just nu tar jag halva världen i famn! Jag tycker så mycket om er alla!
Idun och Wilhelmina, mina små gosekatter.
Mamma, Pappa, Diana, Jessica, Pernilla, Jocke, Johanna, Carola, Jesper, Moa, Felix, Gizmo aka "Pissenisse", Lucifer, Malin, Lina och alla andra fina kompisar, Rebecca och alla, ni vet vilka ni är. :o)
Ja som sagt, jag tar halva världen, inte hela. Vissa människor förtjänar det helt enkelt inte. Varför ska man ta skit ifrån folk och stilla deras samvete på sin egen bekostnad? Har sagt det förut, men det tåls att upprepas.
Aldrig. Glöm det.


All the times that I've cried
All this wasted, it's all inside
And I feel all this pain
Stuffed it down, it's back again
And I lie here in bed, all alone
I can't mend
But I feel tomorrow will be OK

(Staind - Outside)